Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
ALLSVENSKAN/BROMMAPOJKARNA

Bojan: ”Jag är en gammal soldat, en farfar”

Bojan Djordjic om den skumma känslan av att möta AIK, om hur han vann över de unga BP-spelarna och om vad man kan förvänta sig av honom i allsvenskan.
- Jag såg faktiskt inget lag som var bättre än oss i år från från plats åtta-nio och neråt i allsvenskan, säger Djordjic.

Tillbaka i svensk fotboll på sommaren, och på senhösten kom en vacker slutpunkt för ett struligt 2012 för Bojan Djordjic – allsvenskt avancemang med Brommapojkarna, klubben där hans karriär startade. Det blev till slut det perfekta valet för spelaren som lämnade BP och Stockholm för Manchester som tonåring.

Hur känns det att vara tillbaka i allsvenskan, var det vad du förväntade dig?

- När jag började fundera på att spela med Brommapojkarna så var racet om de allsvenska platserna fortfarande väldigt tajt och det var en fyra-fem klubbar som slogs om platserna högst upp. Så helt ärligt tänkte jag inte på allsvenskan då, säger Djordjic till FotbollDirekt.se och fortsätter:

- Men sedan tränade jag ju med grabbarna ett tag först och jag märkte snabbt vilket självförtroende det fanns hos dem och vilken bra fotboll de spelade. Och det var därför jag bestämde mig för att spela med dem, eftersom jag inte kunde gå till AIK. Nu är vi i allsvenskan och det är klart att det är en härlig känsla att spela i landets högstaliga, mot alla de största klubbarna.

Vad kan man förvänta sig av BP i allsvenskan?

- Att vi kommer ge alla en jävla match. Men om man ska vara helt ärlig, det är inte stor skillnad i kvalitet på allsvenskan och superettan. Då snackar jag inte om toppklubbarna, men jag måste säga det, jag såg faktiskt inget lag som var bättre än oss från från plats åtta-nio och neråt i allsvenskan.

- Klart, ska man lyckas mot toppklubbarna måste man gå in i det med ett enormt självförtroende, man måste tro att man kan slå vem som helst. Klubbmärken, klubbnamn, spelarnamn på tröjryggen… det spelar ingen roll när du är ute på planen. Det är det vi ska gå in för, spela vår fotboll, spela så bra och underhållande vi kan och dra folk till arenan.

Yngre, talangfulla spelare lämnar återigen BP. Nabil Bahoui har lämnat, Ludwig Augustinsson ser ut att lämna… kommer BP någonsin kunna konkurrera med de stora Stockholmsklubbarna?

- Det är klart det är jobbigt när sådana talanger lämnar, men man får inse, BP är ju en sådan klubb. Man producerar talanger och lever på att sälja. Vi behöver varenda krona, varenda matchbiljett är viktig för oss, och det är samma med spelarförsäljningar.

- BP kommer alltid vara i skuggan av de tre stora klubbarna i Stockholm, men jag tycker inte att det nödvändigtvis behöver vara dåligt. Vi är klubben som ger unga spelare chansen, som får dem att växa. Vi är kända för vår plantskola, för att spela fin fotboll. Jag tycker att vi ska vara stolta över det. Vi har typ 280 ungdomslag, det är grymt.

- Och det är ju så, i den här klubben går alla att ersätta. Lämnar en så kommer en ny talang fram. Och samtidigt, hur ska man kunna stoppa unga talanger från att lämna klubben, eller lämna Sverige? De vill testa sig på en högre nivå, jag gjorde den resan själv så självklart förstår jag dem.

Vilken är din roll i klubben nu tycker du själv? Bilden utåt är ju den erfarne lagpappan. Kommer ungdomarna till dig för att be om råd?

- Jag är en av de äldsta i laget, en gammal soldat, en farfar, haha. Nej men i början så var de yngre killarna ganska reserverade, förmodligen på grund av mediebilden av mig. Att jag är den kaxige, den som kritiserar, att jag kommer vara jobbig att ha att göra med.

- Men efter de insett att jag är som dom, att jag är en av dom… bara lite mer erfaren och har saker att dela med mig av, då insåg de att vi kan tjäna på varandra. De vill lära sig, de tar emot goda råd med öppna armar. Och det är det som jag gillar med det här laget. Vi delar med oss av erfarenheter, vi hjälper varandra. Det är vad som är viktigt, jag hjälper spelarna och klubben och vice versa. Det är en balans som man behöver och den balansen vill man uppnå.

Vad förväntar du dig av 2013?

- Jag vill göra det så bra jag kan och ha kul medan jag håller på. Det är mitt mål för nästa säsong. Nu får jag en hel försäsong med laget och kan förbereda mig maximalt. Det är jävligt viktigt för mig, för de senaste åren har det varit många klubbyten och jag har ofta kommit in i lag som redan är igång. Och då startar man på minus jämfört med de andra. Det var så i Blackpool, i Belgien, och nu i BP. Lägg på det alla skador jag har haft de senaste åren, klart det blir problem. Jag har fått anpassa mig till laget och laget har fått anpassa sig till mig.

- Nu är jag med från dag ett, det kommer hjälpa enormt mycket. Men det här är grejer som aldrig syns för folk på utsidan, de dömer dig bara efter hur många matcher du spelar. Alla omständigheter som påverkar ditt spel, det är bara du själv som kan förstå det. Men sån är fotbollen.

Hur kommer det bli att spela mot AIK, ditt AIK?

- Jag ser verkligen fram emot det, inte bara matcherna mot AIK utan derbyna överhuvudtaget. AIK och Djurgården är två olika saker, men intensiteten är densamma… alltså jag älskar AIK, det är min klubb och det kommer kännas konstigt att spela mot dem. Men det skulle ändå vara stort att vara en del av en sådan match, och jag kommer inte ha några problem att vara professionell i en sådan match.

- Men jag ser också fram emot Malmö, Blåvitt, Elfsborg, de största klubbarna och de bästa lagen. Vi spelar utan press, och det enda målet är att spela så bra vi bara kan, dra folk till arenan och få dem att njuta av vår fotboll. Det kommer bli en jävligt rolig säsong; mer folk på läktarna, bättre motstånd och en del riktigt bra motspelare.

Publicerad 2012-12-25 kl 10:05
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons