Den här veckan gästas podcasten ”Lundh” av den tidigare Djurgården- och BP-spelaren Richard Henriksson. I intervjun berörs bland annat nyheten om den tidigare BP-tränaren Luis Pimentas ledarskap innehållande rasism, pennalism och sexism, som Aftonbladet avslöjade tidigare i år och som ledde till att Pimenta och sportchefen Majstorovic lämnade klubben.
Henriksson berättar att han berördes starkt av uppgifterna – och berättar samtidigt att han som ung spelare i Djurgårdens A-lag själv fick stå ut med att en ledare ”snackade skit” om honom framför andra.
- Man ska skilja på saker som utskällningar, för även om jag inte tror på det ledarskapet är det stor skillnad. Men att göras till åtlöje inför andra, att sitta på en frukost som går ut på att en ledare går runt mellan frukostborden och väljer ut vissa unga spelare och mer eller mindre förlöjligar dem på olika sätt. Ofta utifrån deras, i ledarens tycke, bristfälliga prestationer på planen. Det är verkligen ett sätt att trycka ner folk, sa Henriksson, som också berättade en ledare kunde under ett taktiksnack kunde säga att han ”spelade som en kvinna”.
Fotbollskanalen har varit i kontakt med Sören Åkeby och Zoran Lukic som då var huvudtränare för Djurgården. Åkeby känner sig utpekad och vill stryka under att det inte var han.
- Jag kan vara öppen med att säga att det inte är jag. Jag har hållit på med den här branschen så jäkla länge och vet själv att jag inte skulle göra så mot unga spelare och Richard kom fram och gjorde det jäkligt bra, säger Åkeby till Fotbollskanalen.
Han fortsätter:
- Jag vet att jag aldrig har gjort det där. Och jag känner inte igen att jag har hört det. Det har blivit så nu att allt sånt här har blivit så stort på grund av ”Metoo” och hela det kittet. Då reagerar alla och då kände jag att vi är två stycken och jag vet att det inte är jag. Jag kan inte säga att jag hör Zoran stå och säga sådana här saker – eller så har jag hört det men inte reagerat på det. Då var det inte något stort kring hur man uttryckte sig. Man kunde som tränare säga: ”För fan, var inte en så jäval pussy, ta i lite”, så att spelarna förstod det. Men nu har det blivit sånt allvar med det här att man känner att det nästan är jobbigt och jag vill inte att folk ska tro att jag har sagt de här sakerna om Richard. Jag förstår inte varför Richard inte kunde säga vem det var.
Zoran Lukic är öppen med att han och Åkeby hade olika ledarstilar och att han själv anammade en mer aggressiv stil mot spelarna.
- Jag kan förstå hans (Richards) reaktion men man ska ha i åtanke att vi ledare är olika i sin stil. Vi har olika bakgrund, vi har olika pedagogiska metoder för hur vi ska komma åt spelaren. Det är inte illa menat någon gång utan det man gör, det gör man för att det ska vara det bästa för spelaren. Spelarna är olika individer och då måste vi som ledare också tackla dem på olika sätt. Det som kanske passade till Richard, som jag ansåg vara en jättestor talang men han var lite ”mjäkig” och inte tillräckligt aggressiv, kanske jag försökte att hitta lösningar på hur jag skulle väcka så att han skulle komma fram och bli det han kunde bli. Han kunde ha blivit en otrolig duktig mittback och han hamnade ganska tidigt i A-laget och spelade i A-laget i det lag som skulle bli bäst i Sverige. Men som sagt, det finns ingen tränare eller ledare som menar illa utan man försöker komma åt spelare. Man försöker använda olika metoder, säger Lukic.
Det låter på dig som att du är övertygad om att det är dig Richard syftar på?
- Jag har inget emot om det tolkas på det sättet. Det enda jag kan säga är jag försökte göra mitt bästa för att Richard skulle bli det han kunde bli. Det var det enda syftet. Då tycker jag att min uppgift som ledare är att göra det jag kan och använda olika metoder, men att inte gå över gränsen. Var sedan gränsen ligger är väldigt svårt. Enligt min åsikt ligger den på ett ställe men enligt spelaren ligger den någon annanstans och då blir det olika åsikter. Men i grunden handlar det återigen om att det vi gör är för spelarens bästa. Sedan att vi i slutändan inte lyckas kan tolkas på ett annat sätt. Då får det bli så helt enkelt.
Det som Richard beskriver, de här exemplen att han kommit ner till frukosten och en ledare pratat skit om honom inför andra, är det något du kan känna igen dig i att det skulle kunna vara du?
- Nej, nej, nej. Det enda man kan prata om inför gruppen är om spelarens prestation och ibland gillar vissa spelare att man pratar inför gruppen, vissa gillar det inte och det är upp till oss ledare att genomskåda detta men jag är lite rädd att vi i idrotts-Sverige börjar gå på en väldigt tunn is, att vi ledare ska förhålla oss till vissa regler oavsett om det gynnar spelare eller inte. I min värld får jag göra det som jag tycker är lämpligt för att gynna spelaren i hans utveckling. Sedan är det naturligtvis spelarens uppgift att ha kurage nog att tala om att: ”Jag gillar inte det där”. Gillar man inte att bli kritiserad inför gruppen så gör man ju det.
Sören Åkeby, om Richards upplevelser:
- Jag kan förstå Richard. Du ska veta att det är en jävla fin pojk på alla sätt och vis. Han har aldrig höjt sin röst och alltid varit ödmjuk. Men jag förstår inte att det kommer så sent, att han inte tog det och sa att: ”Jag klarar inte av det här. Jag tycker att det är jobbigt när du säger såna här saker”. Jag vet att jag själv sa till alla spelare att klarar ni av att bli faceade när jag har genomgångar efter matcher? För jag vill inte att någon skulle må dåligt, och då var det några spelare som sa att ”Jag vill inte att du säger att jag varit dålig eller att jag gjorde fel där och där. Då sitter jag hellre ned med dig”, och det respekterade jag. Jag känner inte igen det här med Richard men jag vet att han aldrig skulle hitta på det här, det är en sån fin och trevlig pojk, men det känns också lite konstigt att det kommer efter så jäkla många år.
Han berättar att han var väldigt ung, att han precis kommit upp i A-laget och han kände kanske att det kunde få efterverkningar för egen del om han satte ner foten och protesterade.
- Absolut. Nog kan det varit så att han inte vågade för att han kände att han inte skulle få spela något mer, det vill jag inte säga något om. Men jag skulle aldrig ta hänsyn till om en spelare säger vissa saker när jag tar ut ett lag. Sådan respekt måste man ha för sina spelare, men jag kan förstå om Richard tänker så.
Du sa själv som ett exempel att man på den tiden kunde slänga sig med begrepp som ”var inte en sån pussy” och så vidare. Är det något du ångrar kring perioden som var då?
- Jargongen kan ha varit så på den tiden, det kan har varit mellan spelare också, inte att vi ledare kunde säga det. Men jag tror att jargongen är samma nu för tiden, jag reagerar inte över sånt där, jag har hållit på med idrott så länge att jag skulle inte ens reagera om någon sa det när jag spelade själv. Det har blivit lite annorlunda nu. Jag vill inte säga att jag har sagt det, men jag kanske inte har reagerat om någon annan har sagt det till mig eller om det sagts mellan spelare. Grejen har blivit så jäkla stor och jag tror att det har med Metoo-rörelsen och de här sakerna att göra. Det har blivit så känsligt och det upplevde inte jag när jag spelade själv eller när jag tränade utan det har kommit på sistone. Richard var ung och kanske tänkte mer på det.
Zoran Lukic anser att det som Richard berättar i podden på sätt och vis blir populistiskt – och att det blir uppförstorat.
- Jag kan förstå att tiderna förändras, mycket under tryck av olika krafter i Sverige som vill driva vissa saker. Naturligtvis ska man vara noga med vad man pratar om, hur man uttrycker sig, man ska inte förminska någon oavsett kön. Det har jag förståelse för – och ingen ska bli mobbad eller behandlad illa i ett lag. Men återigen, jag är ganska säker på att alla ledare ser till individens bästa, inte för sin egen vinning. Sen att det blivit populistiskt att ta upp de där sakerna… Det finns 200 000 ledare i Sverige som tränare kill-lag. Det finns det som ibland använder uttrycket: ”Killar, ni spelar som flickor”, men det är mera att det sitter mer i ryggmärgen, inte för att man menar något illa. Det börjar göras väldigt stora saker av det här, man driver saker som inte har med idrott eller ledarskap att göra och det är lite synd. Det är bara tjejer och killar som spelar som blir lidande.
- Det är alldeles för uppförstorat. Det finns inget belägg för det där. Den som vill ge sig på proffsfotboll måste förstå att det är ett tufft yrke där du blir utslagen av de bättre. Det är en annan sak att vi i Sverige inte känner detta. Bara för att du är en väluppfostrad och fin pojke så betyder inte det att jag blir en bra fotbollsspelare.