Djurgården borde ha golvat Elfsborg under första kvarten
Det var ett Djurgården med skånsk blodsmak i munnen som rusade ut på Borås Arena. Tanken verkade vara att göra processen kort med Elfsborg. De borde ha lyckats. Efter Magnus Erikssons 0-1 i matchminut åtta brände Gustav Engvall öppet mål i matchminut tio. Strax därefter hade Jacob Une Larsson en farlig nick efter en hörna. 0-1 kunde, och borde, ha blivit minst 0-2 och en stängd tillställning. Istället åt sig Elfsborg in i matchen och gjorde det hela till en spännande, och sedermera helt jämn, föreställning. Med lite skärpa hade Djurgården kunnat undvika det.
Högerbacken förvandlades till innermittfältare
Mot Häcken senast skickade manager Magnus Haglund ut Simon Olsson (20) och Rasmus Rosenqvist (21) på det centrala mittfältet. De blev uppätna av klart äldre och mer rutinerade Erik Friberg och Mohammed Abubakari. Troligtvis därför tänkte Haglund om till mötet med Djurgården. Bort med Rosenqvist, in med Anders Randrup. Högerbacken Randrup? Ja, precis. Han blev innermittfältare nu. Det var rätt beslut. Randrup löpte, löpte och löpte lite till. Han vann en del boll och gav Kim Källström och formstarka Jesper Karlström en kamp på mittfältet. Dessutom var han nära att bli målskytt i första halvlek. Fin insats av Randrup på en ovan position. Och bra coachat av mr. Haglund.
Djurgården bör be till skadegudarna
Ingen formstark Kerim Mrabti (lårskadad). Då kastades Tino Kadewere in för sin blott andra start i Djurgårdströjan. Spännande och intressant på förhand. Ganska platt och intetsägande efteråt. Kadewere synkade inte i presspelet och inte alls med anfallskollegan Gustav Engvall. Han vägde lätt i närkamperna och skapade inget av värde. Sedermera utbytt i den 57:e minuten. Djurgården bör be allt de kan till skadegudarna för att Mrabti läker till söndagens derby mot Hammarby. Han behövs i racet om Europaplatserna. Dessutom: Andreas Isaksson utbytt skadad i inledningen av den andra halvleken. Även där kan det behövas lite snack med högre makter.
Felpassningarna stod som spö i backen
Det brukar sägas att det alltid regnar i Borås. Och visst regnade det även den här kvällen. Felpassningar, det vill säga. Under vissa perioder kändes det som att Elfsborgsspelarna inte såg skillnad på gult och blått. Det var slarvigt värre. Dock visade hemmalaget upp något annat som har saknats under den senaste tiden: Hjärta. Efter en tung matchinledning krigade de gulsvarta sig tillbaka in i matchen. Det gav en poäng och kanske en vändning på den formkurva som har pekat spikrakt nedåt under den senaste tiden.
Olssons räddande armar
Jonas Olsson har långa ben och armar. De sistnämnda kom väl till pass mot Elfsborg. Först styrde han ner Kim Källströms hörna med vänsterarmen. Via Gustav Engvall nådde bollen sedermera Magnus Eriksson och nätet till 0-1. Samma vänsterarm var i fokus bara en dryg kvart senare. Då i eget straffområde. Simon Lundevall med hörnan, Anders Randrup med nicken. Bollen såg ut att flyga in i det bortre hörnet, men Olsson slängde sig fram och täckte undan med just vänsterarmen. Två omdiskuterade och högst matchpåverkande situationer.