Djurgården malde den blåvita borgen i bitar...
Gamla Ullevi har varit IFK Göteborgs ointagliga borg. En plats där de blåvita länge har lyckats tämja allt motstånd. Inför mötet med Djurgården hade laget, om vi inte räknar med fjolårets skrivbordsförlust mot Malmö FF, 38 raka hemmamatcher i allsvenskan utan förlust. Ett imponerande facit - som dock Djurgården malde sönder. Gästerna från Stockholm klev ut på hybridgräset (det halkiga) och satte full fart framåt. Det var hög press, högt tempo och omedelbar kontroll. Det luktade mål från minut ett. 1-1 i paus var ologiskt, 3-1 efter 90 minuter raka motsatsen. Det här var Djurgårdens match.
... mycket tack vare en svårfångad fyra...
Skador på Thomas Rogne och Sam Adekugbe plus en avstängning på Kristopher Da Graca. IFK Göteborgs tunga försvarstapp ledde fram till en nykomponerad backlinje på planen (med bland annat August Erlingmark som mittback). De fick att bita i. Özcan Melkemichel skickade ut en offensiv fyra i form av Gustav Engvall, Magnus Eriksson, Kerim Mrabti och Othman El Kabir. Han sa åt dem att skifta platser och löpvägar. Att vara rörliga och svårfångade. De lyssnade och verkställde. Helt plötsligt kunde Eriksson vara centralt, El Kabir till höger och Engvall till vänster. Helt plötsligt kunde det vara precis tvärtom. Fyran ställde otaliga svårbesvarade frågor till IFK Göteborgs backlinje. Till skillnad mot fyran i IFK Göteborg (Tobias Hysén, Mikael Boman, Sören Rieks och Mix Diskerud) som var mer statiska och positionstrogna. Och i slutändan även mindre hotande. IFK Göteborgs anfall handlade ofta om en långboll där Boman skulle skarva och Hysén löpa. Det gav inte mycket.
... och en fri Kim Källström
I vårens möte, det som slutade 1-0 till Djurgården, följde Mikael Boman varenda steg Kim Källström tog på planen. Var Källström vid mittpunkten var Boman där. Var Källström ute på vänsterkanten var Boman där. Det var en punktmarkering som inte tog slut förrän Källström drog till Sturehof. Den här kvällen slapp Källström släpa på en ryggsäck. Han var fri och kunde lugnare sjunka ner och dirigera Djurgårdens spel. Det han är så skicklig på. Med sin utsökta vänsterfot hittar han passningsvägar som få andra. Ofta med en djupledslöpande Gustav Engvall som adress. Han styrde den här matchen. Med facit i hand kanske IFK Göteborg skulle ha gett Mikael Boman ett nytt punktmarkeringsuppdrag.
Inte kul att vara högerback
Högerbackarna hade ingen rolig kväll på Gamla Ullevi. Emil Salomonsson inledde med att halka och ge Kerim Mrabti öppet mål till 1-0. Felix Beijmo fortsatte med att nicka ner bollen perfekt till Mikael Boman som kunde placera in kvitteringen. Två tunga bjudningar, som blev tre när August Erlingmark misslyckades med att rensa bort bollen innan Djurgårdens 3-1-mål. På tal om Salomonsson: Hans säsong vill aldrig riktigt lyfta. Klart färre poäng framåt, klart svagare prestationer bakåt. 28-åringen lirar inte alls på samma nivå som när han i fjol togs ut till det svenska A-landslaget. Något har hänt. Tillfälligt eller inte är för tidigt att säga.
Halkigt värre
Gamla Ullevis säsongsnya hybridgräs har hyllats av många för sin kvalitet och hållbarhet. Slitaget är nästan noll. Under mötet mellan IFK Göteborg och Djurgården visade den dock upp en tydlig negativ sida: Den kan vara extremt halkig. Vi fick flera bevis på det. Emil Salomonsson vid det tidigare nämnda 0-1-målet och Pontus Dahlberg när han skulle trycka ifrån för att styra undan Kerim Mrabtis 2-1-kanon. Utöver det halkade flera spelare runt på planen. Stundtals var det "Bambi på hal is". Tobias Hysén var också ute och bytte skor tidigt i första halvlek. Vad halkigheten beror på är oklart.
Exklusiv tävling: Vinn en Superfotbolls-weekend i London för dig och en vän