Intensiv inledning - men få målchanser
Seriefinal, härlig inramning, mycket folk på Tele2 Arena. Djurgården inledde med intensiv press och bra tryck mot mål, Malmö svarade med att hota med instick och kombinationsspel tillbaka. Lägg till ett par fina dueller, hårda tryckare och en lagom tillåten nivå av domarteamet. Det såg ut att bli en fin match, men samtidigt saknades något i första halvan av matchen. Målchanser.
Markus Rosenberg hade ett tamt avslut mot mål efter felpassning av Aslak Fonn Witry, medan Marcus Danielson slungade iväg ett liknande avslut efter soloraid och väggspel. Fonn Witry hade även han ett avslut någon meter utanför mål och Danielson räddade Djurgården från ett friläge med en nick till Tommi Vaiho. Sören Rieks hade sedan en nick från nära håll över mål, men mer än så var det inte. Alla lägen enbart halvfarliga. Visst, Mohamed Buya Turay hade en boll i nät, men det var klar offside och ärevarvet han tog längs ena långsidan blev i stället en joggingtur i onödan.
Samtidigt ska det sägas att det inte var en dålig första halvlek. Det var två välspelande lag, två stabila försvar. Men målchanserna? De syntes knappt till i första halvlek.
Molins mål säger allt om Malmös beundransvärda bredd
Ingen nyhet för de som följer allsvensk fotboll, men Malmö har som bekant en otrolig bredd i spelartruppen. Överlägsen, i ett eget slag i allsvenskan. Visserligen än dock som sig bör sett till Daniel Anderssons tjocka plånbok. I lördags fick vi se Rikard Norling lyckas parera skadeproblem i backlinjen, ha viss rotation i anfall och på mittfält och ändå vinna mot Elfsborg. Under söndagen var det Uwe Röslers tur att demonstrera ett maktförhållande i svensk fotboll.
Arnor Traustason blev utburen på bår, Erdal Rakip kom in och imponerade, Markus Rosenberg klev av tidigt med möjlig smärta, Guillermo Molins kom in och gjorde mål. Just Molins mål symboliserar också så tydligt Malmö FF:s otroliga bredd i truppen. Molins är en klasspelare som hade varit startman i många om inte alla lag i allsvenskan, men alltså inte i Malmö FF. Det är den bredden som kommer bli avgörande i år. Det är den bredden som mest troligt i höst ger MFF SM-guld.
MFF vinnare i toppstriden - men vilken match av Djurgården
Malmö FF kryssade till slut mot Djurgården, men får väl ändå ses som vinnare. MFF har nu fyra poäng ner till AIK och sex poäng ner till Djurgården som visserligen har en match mindre speltid. Ännu har Skånelaget guldet helt i egna händer och på sätt och vis är det ju hemmamatchen mot Djurgården som laget i stället ska vinna. Samtidigt är det också fel att säga att Djurgården är en förlorare efter lördagens insats. För vilken match 08-laget gjorde. Det insläppta målet var oturligt efter flipperspel i straffområdet och anstormningen efteråt talade för att laget kommer att stanna i toppen året ut.
Men fakta kvarstår. Malmö har nog redan nu skapat sig det försprång laget behöver för att i slutändan ta SM-guld. Det kan möjligen varken Djurgården eller AIK göra något åt, men om inte den här insatsen av hemmalaget får Djurgårdens publiksiffror att lyfta än mer framöver, så är det märkligt. På söndagen var Djurgården en fröjd att titta på.
Ajdarevics märkliga säsong - utbytt tidigt igen
Astrit Ajdarevic anslöt till Djurgården som en prestigevärvning. Han fick tian på ryggen och visste på förhand om att han anlände med stora förväntningar på sig. Han var tänkt att göra skillnad, vara avgörande mellan vinst och förlust. Så vill han nog också själv att det ska vara, men så har det inte blivit, i varje fall inte fram till efter söndagens seriefinal.
Ajdarevic kom visserligen från ordentligt med knapp speltid i Grekland och har själv sagt att han både behöver tid på sig och även har haft lite skavanker under säsongens gång. Han har inte missat matcher, men däremot varierat inhopp med bänk – totalt nio starter och fem inhopp. Ibland har han varit dominant som mot Östersund hemma, ibland blek. Sällan har han på allvar dominerat matcher så som han har potential och kvalitet för att göra på den här nivån.
Så vart vill jag komma med de här raderna då? Jo, med tanke på förväntningarna, tiden han fått på sig och den svansföring han haft, så kändes mötet med Malmö FF som ett test. Skulle han bli avgörande den här gången nu när laget verkligen hade chans att haka på i en guldstrid?
Nja, det blev han inte riktigt. Ajdarevic gjorde på alla sätt och vis en bra match. Han hade nästan alltid ett finger med i spelet när Djurgården hotade framåt och bjöd på ett par läckra vrickningar, men samtidigt inget som ledde till mål. Därmed var det märkligt att han blev utbytt efter 56 minuter och det var tydligt att han ville spela mer. Ajdarevic lunkade av planen och måttade ett slag i avbytarbåsets ena vägg. Han kände nog att han hade mer i sig och det är tråkigt att vi inte fick mer se av det. Samtidigt vaknade Djurgården och spelade som bäst offensivt efter att han blev utbytt. Åt vilket håll är egentligen hans säsong på väg åt? Vad är det som inte riktigt får det att klicka? Det är frågor som vi får invänta svar på, i varje fall några omgångar till.
Traustasons skada kännbar i dubbel bemärkelse
Arnor Traustason har tidigare haft återkommande mindre skavanker, men däremot i år kunnat köra på i allsvenskan. Därför var det nog extra tungt för islänningen att i första halvlek bli utburen på bår efter stämpling på vristen av Haris Radetinac. Stämplingen var ful och kunde mycket väl resulterat i ett rött kort, samtidigt som Traustason såg ut att ha rejält ont efteråt. Det är oklart hur allvarlig skadan är, men snacka om att den kommer i helt fel läge av säsongen. MFF är mitt uppe i ett Europa-kval och behöver den typen av individuellt skickliga spelare för att dels kunna spela på två fronter, men kanske framför allt för att ha chans att skrälla mot på pappret bättre motstånd ute i Europa.
Traustason har dessutom sett fin ut i år, var pigg även i eftermiddag mot Malmö FF och hotade inledningsvis bland annat med ett väggspel som var nära att göra honom fri framför mål. Så blev det däremot inte den gången och i slutändan blev det i stället tidig vistelse i behandlingsrummet.