När fem års förtvivlan byttes mot rungande, gungande, sjungande glädje var det svårt att inte ryckas med av Hammarbys publik. Klubben hade nått allsvenskan och jublet från 30 000 strupar tycktes aldrig ta slut. Nästan som att Tele2 Arena varit en gigantisk tryckkokare, vars osynliga lock slutligen baxats undan så att all uppdämd ångest stillsamt kunde dunsta bort i höstkvällen. Kvar blev lättnaden, lyckotårarna, fansen som triumfatoriskt vällde fram över innerplanen.
Men ute vid sidlinjen stod en man och betraktade spektaklet med en betydligt lugnare uppsyn. En man som varit med länge nog för inte att låta segern i superettan stiga honom åt huvudet. En man som redan funderade på framtiden.
Att festa halva natten blev det inte heller tal om för Nanne Bergstrands del. Visserligen greppade han mikrofonen inför de segerrusiga supportrarna och lät sin karaktäristiska Markaryddialekt ljuda ut i en hyllningsramsa åt "hjältarna från Söder", men sedan var det snart dags att röra sig hemåt. Inga skålar i champagne kring Stureplan, ingen dans på Medborgarplatsens bardiskar, bara ett rofyllt firande ihop med familjen i Årsta.
- Och det hade jag nytta av morgonen därpå, må du tro, konstaterar Bergstrand nöjt när fotbollskanalen.se talar med honom några dagar efter avancemanget.
Alla intryck, har du hunnit smälta dem?
- Smälta och smälta. Jo, det tycker jag. Det är viktigt att stanna upp och njuta, men det här var faktiskt bara en enskild match, ingenting värre än så. Och uppflyttningen i sig har aldrig varit ett självändamål, för mig har det handlat om att vi ska vara mogna för högsta serien när vi väl tar oss dit.
Det är just den sortens budskap Nanne Bergstrand brukar vilja förmedla. Sällan eller aldrig några enskilda resultatmål. Bara samma entydiga mantra som hamrats in under 2014. Att framgång och lycka inte kan jagas fram, att sådana belöningar endast, endast, endast skördas efter metodiskt arbete. Som naturliga följder på målmedvetna processer.
Och kanske är formeln så enkel som 58-åringen vill få det till. Medan hans föregångare i Hammarby tvingats rätta sig efter kraven på snabba resultat, både från internt och externt håll, har Nanne Bergstrand i kraft av sin erfarenhet och status i fotbollssverige kunnat kräva ett betydligt större manöverutrymme. Från början deklarerade han att återtåget till allsvenskan skulle få ta den tid det tog, och om någon ville stressa fick de göra det utan honom. I så fall hade han hellre sagt upp sig.
- Ja, och står jag fast vid. Antingen gör man jobbet grundligt eller inte alls. Det finns inga mellanting. Börjar du vända kappan efter vinden bara för att någon skriker på förändring, då ligger du riktigt illa till, säger Bergstrand.
Så vad hoppas han egentligen uppnå med denna systematiska strävsamhet? En etablerad allsvensk plats? Rentav ett SM-guld lite längre fram? Kanske det. Men egentligen värjer sig Nanne Bergstrand för allt prat om tabellplaceringar och pokaler överhuvudtaget. Han anser att den sortens utpräglade resultatmål riskerar att göra klubbarna cyniska, få deras utveckling att stagnera och låsa fast siktet vid alltför korta och grunda perspektiv.
Istället brukar Nanne Bergstrand fokusera på visioner. Han vill förändra fotbollen i Sverige, förädla den på ett mer omfattande plan, så att den till sist blir konkurrenskraftig på en internationell nivå. Och då gäller det att lyfta blicken.
- Vår målsättning i Hammarby är att skapa ett spel som är modernare än vad Sverige sett hittills. Det är ingenting man kan få fram i en handvändning, utan man behöver arbeta på lång sikt med tydliga processer. Framförallt har vi insett att tempot måste upp om vi ska kunna hävda oss ute i Europa, och därför har vi som övergripande vision att försöka stärka den delen av vår fotboll, säger Bergstrand.
Varför är just tempot så viktigt?
- Bryter man ned fotbollen i beståndsdelar ser man en intressant trend vad gäller så kallade höghastighetslöpningar i matcherna. Jämfört med för tio år sedan har antalet tillfällen då en spelare ligger på maxfart i sina ruscher ökat väldigt, väldigt kraftigt. Och då blir slutsatsen enkel: den som inte klarar att hänga med i den utvecklingen är chanslös när det gäller att skapa ett bra anfallsspel. Då spelar det ingen roll hur gudabenådad speluppfattning eller teknik du har. Du kommer ändå att krokna i matchens sista tredjedel. Och det som blir ännu mer spännande är när vi börjar fundera på hur fotbollen kommer att se ut om ytterligare fem år. Blir den långsammare igen? Nej, tvärtom, tempot kommer att stegras ännu mer.
Med den grundanalysen som bas har Nanne Bergstrand byggt upp sin filosofi. Spelarna i Hammarbys 4-2-3-1-system förväntas bli allt bättre på att öka sin snabbuthållighet ute på planen. Det gäller att behålla intensiteten i löpningarna, men samtidigt klara fler repetitioner än tidigare. Ett upplägg som härstammar från Bundesliga och den pressfotboll som vuxit fram där på senare tid.
- Visst, man skulle kunna välja att snegla på teknik och tricks från La Liga istället... Men nej, gapet dit är för stort för oss i Sverige. Det är inte realistiskt att komma i kapp. Men tempot däremot, där ska vi kunna knapra in. Jag har sagt det förut: Ställ två tv-apparater bredvid varandra och låt dem visa en vanlig omgång från Bundesliga och en från allsvenskan. Du kommer att få uppfattningen att den ena matchen är nutida och att den andra spelades för tio år sedan. Så stor skillnad ska det faktiskt inte behöva vara, säger Bergstrand.
En reflektion: Borussia Dortmund hör till de klubbar som blivit mest kända just för sitt tempo. Men nu verkar deras spelidé inte alls vara lika gångbar längre, de har tappat rejält och ligger i bottenskiktet av Bundesliga?
- Det stämmer, men de går ju som tåget i Champions League. Och tempostark fotboll är heller ingenting unikt för Dortmund. Det kännetecknar hela Tyskland. Man kan inte stirra sig blind på en enskild klubb för det här handlar om en mycket bredare företeelse.
Ett annat problem som just Dortmund stött på har med skador att göra. Att ideligen piska upp tempot och försöka återerövra bollen tycks vara påfrestande för spelarna, vilket lett till oproportionerligt många slitningar i muskler och leder de gångna säsongerna. Nanne Bergstrand är medveten om utmaningarna, men hävdar att det finns tillgängliga lösningar. I vintras plockade han in Claes Hellgren, den före detta världsmålvakten i handboll, til lsin ledarstab och samtidigt valde Hammarby ett nytt upplägg kring fysträningen. Tidigare hade det varit otänkbart att ägna sig åt styrketräning dag ett och två efter en match, men där bröt de grönvita bryta mönstret. Ett beslut som enligt Nanne Bergstrand redan visat sig vara väldigt nyttigt ur skadeförebyggande synvinkel.
- Vi kan konstatera att vi var betydligt mer skadedrabbade under våren 2014 än på hösten 2014, och dessutom märker vi att tempot stegrats markant de senaste två månaderna. Titta på våra fyra sista hemmamatcher i superettan – där gjorde vi 19 mål och var avsevärt starkare och snabbare än våra motståndare. Det är klart att det är en följd av upplägget vi arbetat utifrån, säger han.
Nu planerar Hammarby att förstärka sin strategi ytterligare, och A-laget får bara en veckas ledighet innan försäsongen sparkar igång nu på måndag. Claes Hellgren har aviserat att spelarna ska "in i grottan och köra hårdare än någonsin förut". Styrkepass med ett tydligt syfte: Att förbättra höghastighetslöpningen och göra spelarna ännu mer hållfasta inför 2015.
- Det är a och o om vi vill göra verklighet av vår plan att höja tempot i svensk fotboll, säger Nanne Bergstrand.
Men fysdelen och tempot formar bara den ena huvudfåran i smålänningens ledarskap. Nanne Bergstrand har även gjort sig känd för att anamma mental träning och personlig utveckling som reguljära delar av fotbollsverksamheten. okonventionellt inom fotbollen, och något som traditionellt sett varit mer förknippat med individuell idrott än med lagsport i allmänhet.
- Här har vi verkligen en stor oförlöst potential. Det finns ett flertal studier kring olika idrotter som entydigt visar att du kan utveckla din skicklighet idrottare utan att öva rent praktiskt i en direkt mening. Vi har sett golfare förbättra sina resultat genom att visualisera olika slag ute på banan. När de målat upp en framgångsbild för sig själva har utförandet blivit bättre också. Det finns en oerhörd kraft i hjärnan om vi lär oss använda den på rätt sätt. Men tyvärr är detta alltför abstrakt för många människor. Och därför behöver man få in kompetens utifrån för att lära sig att använda de här verktygen, säger Nanne Bergstrand.
Ett citat han och den mentale coachen Anders Friberg återkommer till är hämtat från nobelpristagaren Albert Einstein som myntade uttrycket att "fantasin är viktigare än kunskapen". När Hammarbytränaren överför frasens betydelse till fotbollen blir tolkningen att spelarnas självbild och tro på sina förmågor har större betydelse än vad många inser. Den som klarar att sluta ögonen och frammana lyckade sekvenser kommer att prestera bättre än den som inte jobbar med att skapa positiva målbilder.
- Det har att göra med hur vår hjärna fungerar, den målar upp scenarier just i bilder. Därför kan vi på sätt och vis tänka oss in i framtiden, se oss själva klara av manövrar innan vi egentligen genomför dem. Om du lyckas ta med dig olika moment från träningar och matcher, och sedan går igenom dem i ditt eget huvud, då kan du bygga upp ett försprång åt dig själv, säger Bergstrand.
Under sin tid i Kalmar FF använde han återkommande den tekniken. Dels planterades målbilden om ett kommande SM-guld redan 2004, även om det dröjde fyra säsonger innan drömmen blev verklighet. Syftet var att bryta tabut, få truppen att förstå att även en uppstickarklubb från Småland kunde få fram landets bästa fotbollslag. Dels använde Nanne Bergstrand strategin i tider av motgångar. Det tydligaste exemplet kommer från en jobbig period där KFF åkt på två raka 5-0-förluster i allsvenskan och det kollektiva självförtroendet var skjutet i sank. Istället för att använda den klassiska klyschan om att "bara tänka på nästa match" utförde Nanne Bergstrand ett experiment där han lät spelarna räkna ut vad som rent matematiskt skulle kunna inträffa under allsvenskans sju avslutande omgångar.
Kalmar låg för stunden på den övre halvan i tabellen och snart insåg spelarna att sju vinster i följd förmodligen skulle räckta till att vinna guld, medan sex vinster hade bärgat andraplatsen. Inte ens om det blev noll poäng totalt sett skulle klubben åka ur allsvenskan.
- För mig handlade det om att vinkla om de negativa tankarna i en annan riktning. Jag ville ta udden av oron som spelarna kände, eftersom många av dem varit med om jobbiga streckstrider tidigare. Nu försvann en del av rädslan och även om det är svårt att säga exakt vad det berodde på lyckades vi vinna sex matcher och spela en oavgjort. Det gav oss silvret i slutändan, säger Bergstrand.
Den gången behöll ni linjen om långsiktighet, men frestelsen måste bli stor ibland att göra stora förändringar för att hantera motgångar?
- Det är klart att det finns en risk att du börjar lyssna på rösterna och kraven om kortsiktighet. Men då hamnar du snett. Knepet är att stå fast vid din linje och att aldrig släppa ledarskapet över dig själv. Det gäller både för spelare och tränare.
Ledarskap över dig själv, vad innebär det?
- Fotbollen har en inbyggd utmaning i att en spelartrupp ofta består av minst dubbelt så många personer som kan ingå i en startelva, 22 stycken. Alltså står hälften av spelarna alltid utanför laget och följden blir att många känner en besvikelse, särskilt i dagens tidsanda när så mycket handlar om att förverkliga sig själv genom att få ständig bekräftelse utifrån. Man kan ha lanserat en framgångsbild av sig själv som blir svår att leva upp till. Då kan det bli så att man skyller på någon utomstående och letar syndabockar om saker och ting inte blir som man tänkt sig. Och där menar jag att självledarskapet kommer in. Den som kan kanalisera sina känslor i en konstruktiv riktning och försöka se till sitt eget utvecklingsperspektiv istället för den kortsiktiga bekräftelsen, den personen kommer att växa fram till den skickligaste spelaren i slutändan.
Hur gör man rent konkret?
- I sådana situationer kan det vara väldigt nyttigt med en mental coach som hjälper en att komma bort från kortsiktigheten. Ofta är vi som människor inte särskilt vana vid att ställa konstruktiva frågor till oss själva, utan det kan vi behöva andra som gör. Som vägleder oss.
Vad kan man få för utväxling om man får de bitarna på plats?
- Du får spelare som hamnar i mycket färre mentala svackor. Du skapar en stabil självtrygghet hos dem. Den nya generationen som kommer fram inom fotbollen idag är känslig för kritik och då ökar behovet av mentala coacher. Där tror jag att det finns mycket att göra. Alla spelare är olika, men hittills har jag inte träffat någon som inte skulle ha nytta av att lära sig mer om de här mentala processerna. Jag känner inte till någon som nått sin maximala kapacitet mentalt, även om vissa säkert varit nära.
Hur långt framme ligger Hammarby när det gäller de här bitarna?
- Vi har bara haft en säsong på oss och det tar tid att ta till sig det här. Men vi jobbar annorlunda än de flesta andra. I regel använder man ju mentala coacher som en sista desperat åtgärd när man ligger sist och vill undvika att åka ur en serie. För oss i Hammarby ska det snarare vara något som bygger upp oss. Effekterna syns inte alltid utåt, utan sker ibland på ett undermedvetet plan. Om det varit mer lättfattligt är jag säker på att alla jobbat så här. Men det finns många övningar som bevisar att metoderna fungerar, och att de kan vara till nytta för spelarna. Så länge du kan sälja in själva tekniken om att hur hjärnan är uppbyggd och att den ständigt förmedlar bilder. Och som med allt annat måste du ha mod att våga tänka annorlunda. En stark tro på det du gör. Eftersom jag själv prövat på allt detta vet jag att det fungerar.