Abbe Khalili var med och vann U21-EM år 2015 och därefter fick han vara med på ett par samlingar med A-landslaget, som Erik Hamrén då var förbundskapten för.
Men under Janne Anderssons ledning sedan hösten 2016 har inte mittfältaren varit med en enda gång. Och Khalili har inte varit i dialog med någon i landslagsledningen.
- Jag har inte haft någon kontakt. Jag vet inte om de kollar på turkiska ligan, men jag tror att de har lite koll i alla fall. Jag kanske inte passar in, eller att de ser det på något annat sätt. Jag har inte snackat med dem, jag tycker att det är konstigt. Men man får träna hårdare och spela, säger Khalili, som sedan i vintras spelar för Hammarby, i Lundhs podcast.
Var det en del i att flytta hem till allsvenskan, att visa ännu närmare?
- Det ligger en del i det. Man vill visa att jag faktiskt kan spela. Sedan handlar det om att leverera och inte bara snacka hela tiden. Man måste leverera, sedan är det upp till Janne om han vill ta med en eller inte. Men det är klart att det kändes som att det är lättare att komma med om man spelar i allsvenskan än i Turkiet. Den bilden fick jag.
EM är flyttat. Det ger dig chansen. Finns det i bakhuvudet?
- Ja, så klart. Som du sade, hade det varit i sommar hade det varit en procents chans, kanske. Men nästa år – man vet aldrig vad som händer. Fotboll går jättefort. Helt plötsligt kanske någon är skadad eller inte är i bra form eller så. Det kan hända väldigt mycket på ett år. Det är ett av mina stora mål.
Vad är din bild av Janne Anderssons landslag? Resultatmässigt går det inte att klaga.
- Det har gjort fantastiska resultat. De spelar okej fotboll, det är inte så att de spelar dålig fotboll. Jag tycker att han har gjort det bra. Men man ska inte bara nöja sig. Det är så jag känner lite med Sverige, att man nöjer sig. Vi har fantastiska fotbollsspelare. Varför bara kvartsfinal? Man kan gå hela vägen. Det kunde vi i U21-EM. Jag säger inte att det är samma nivå, men fortfarande: det går. Man ska inte nöja sig, man ska våga gå hela vägen. Det saknar jag lite.
Det är många i din generation som är med i landslaget, som Lindelöf, Augustinsson och Guidetti. Vad känner man när man ser dem spela?
- Man blir glad. Det var jättebra fotbollsspelare vi hade i U21-landslaget, det är ingen chock att de är där, för de är jättebra fotbollsspelare allihop. Man blir bara glad, men känner att jag också kan vara där. Den känslan får jag lite. Men samtidigt, alla har olika vägar till toppen. Min väg är kanske inte den vägen.
Om du själv får rita in dig i landslagselvan, var sätter du dig då?
- På mitten, så klart.
Det är ut med Albin Ekdal eller Kristoffer Olsson?
- Du får välja (skratt).