Johan Karlsson, 36, har elva säsonger bakom sig i Elfsborgströjan. Åtta av dessa med Magnus Haglund vid rodret.
Nu har Karlsson lagt skorna på hyllan och Elfsborg startar ett nytt kapitel genom att Haglund lämnat för Lilleström och ersatts av Jörgen Lennartsson.
– Med all respekt för vad Magnus har gjort för Elfsborg så tror jag att det var rätt beslut både för Magnus och för Elfsborg att gå skilda vägar. Jag tycker personligen att Elfsborg behöver en ny röst och några andra idéer som gör att vi kan ta sista klivet från medaljlag till SM-guld. säger Karlsson till FotbollDirekt.se.
Varför tror du det?
– Det är svårt att vara tränare så länge som Magnus var. Han behövde en ny utmaning och Elfsborg behöver en ny röst. Om du är tränare under så lång tid – för åtta år är väldigt lång tid – då måste den vara extremt skicklig för att folk ska ha samma respekt och lyssna lika ihärdigt och ta åt sig det du säger hela tiden. Man ska vara på det klara med att det är sjukt svårt att få alla att lyssna lika nyfiket det åttonde året som alla gjorde under första året.
– Det är nog skillnad i utlandet där huvudtränaren kanske inte är med på alla träningar och håller en viss distans fram till matchdags, här är tränaren med på allting hela tiden och det gör det ännu svårare att klara att hålla pondusen och respekten inför alla under så många år.
Märktes det inom truppen under senaste säsongen?
– Man kunde känna att det började vara dags för ett byte. När det kommer in en ny ledare så måste alla börja om från noll och leverera för den nya tränaren eftersom att den ska bilda sig en ny uppfattning om alla. Det kan nog vara svårt för någon som varit i klubben länge att ändra sin uppfattning om spelarna.
Trots att Elfsborg år efter år varit tippade som SM-vinnare efter segern 2006 så gulden uteblivit.
– Jag kan tycka att ibland kan media och folk omkring ha lite för stor tro på vårt lag och att våran trupp är överdrivet uppskriven ibland. Visst, vi kanske har haft spelare som är bra namn på pappret men flera av dem var bättre för några år sedan och har inte samma topp längre. I efterhand tycker jag inte att det är någon sensation att vi inte vunnit fler guld.
Men kan du hålla med om att ni har underpresterat sedan guldet?
– Ja, absolut tycker jag det. Absolut borde vi tagit något guld när vi haft en så pass bra trupp så många år i rad. Självklart är det jättebra med medalj sex år i rad och att komma ut i Europa och så. Men jag hade ju lätt bytt ut några av medaljerna mot ett guld till. Det är det som står i historieböckerna och det som folk minns.
Varför har det inte blivit fler guld sedan 2006?
– Största problemet är att vi har för dålig lägstanivå. Sen tycker jag att vi saknar vissa starka karaktärer i matcher där vi inte får till vårt lir. Vi har inte riktigt spelartyperna för att hantera kampen. Det är lätt att säga ”men gå in och kämpa hårdare då” men det är också en form av kvalitet och vissa spelare är svagare på det men å andra sidan extremt skickliga på andra saker.
– Se på Helsingborg till exempel. Mahlangu och Gashi har jobbat som djur oavsett om spelet har fungerat eller inte och därmed styrt laget på ett otroligt sätt. När vi inte får till spelet har vi inte spelarna med den rätta karaktären och moralen. Och det är inte Magnus fel utan det är upp till individen hur hårt man jobbar.
– Det problemet har framför allt funnits på bortaplan. Vi har försökt att ändra spelidé och anpassa vårt spel efter motståndet men periodvis tappar vi karaktär. Det är lätt att gå ut inför 10 000 på hemmaplan, alltid perfekt gräsmatta och en trygghet i att vårt spel alltid går att spela. Men överlag har det varit för många spelare som inte kommit upp i så hög nivå som man kan – och ska – begära.
Mårthen Bergman