Då IFK Göteborg på måndagen ställdes mot Falkenberg hemma på Gamla Ullevi fick två nyförvärv chansen. Hosam Aiesh – och Tobias Sana, fick båda hoppa in.
Just Tobias Sana har som bekant en speciell historik med IFK. Mittfältaren gjorde debut i IFK redan 2009 och spelade i Blåvitt fram till 2012 innan han köptes av den holländska storklubben Ajax. När det tre år senare blev läge att flytta hem blev det dock i det ljusblå MFF-tröjan och inte i den blåvitrandiga.
När Sana med sitt MFF ställdes mot just IFK på bortaplan 2016 slutade det med skandalscener och en avbruten match. Ett knallskott som landade vid Tobias Sanas fötter kastades in från IFK-publiken, varpå Sana svarade med att kasta hörnflaggan mot Göteborgspubliken.
Men nu är Sana tillbaka – och han beskriver det, i en intervju med IFK Göteborgs hemsida, som en underbar känsla att åter fått äntra Gamla Ullevis gräs.
- Det är underbart att vara tillbaka. Det var massa känslor, att höra låten och gå in till den. Det betyder extremt mycket och jag tror att jag visade det på planen - att jag ville extremt mycket.
- Jag vet vad Blåvitt innebär, vad det berör. Jag är göteborgskille och jag har växt upp här.
Vad gäller incidenten 2016 säger han:
- Det är inget jag är stolt över, jag agerade i rädsla men jag har bett om ursäkt. Om jag kunnat få det ogjort så hade jag fått den där ”bomben” och gått iväg, men jag agerade i rädsla. Jag vet att det var fel men jag vill helst lägga det bakom mig. Jag förstår att det berör folk att jag gjorde som jag gjorde men jag har bett om ursäkt.
I intervjun säger Sana också att han inför flytten tillbaka till Sverige aldrig fick något erbjudande från Blåvitt – och att hans dåvarande flickvän som var gravid gärna ville flytta hem.
- Alla vet vad Blåvitt betyder för mig. Förra gången när jag skulle hem var min dåvarande flickvän gravid. Jag hade tidigare alltid tänkt på mig själv, att göra det som var bäst för mig själv och hon flyttade runt mycket. Då frågade jag henne vad hon ville göra och hon sa att hon ville flytta hem, där hon kunde hitta någonting till sig själv och då kände jag att det var dags för mig att vid 26 års ålder välja hennes spår och vad som är bäst från henne. Då fick jag en förfrågan från Malmö, jag fick aldrig någon av Blåvitt - och så kom vi överens. Hon ville hem och då blev det perfekt. Jag kände att jag givetvis skulle hoppa på hästen, det var inga konstigheter kände jag då.