I juni tog Sebastian Erikssons andra sejour i IFK Göteborg slut. Då flyttade han till grekiska Panetolikos. Nu förklarar mittfältaren, i podcasten ”Tilläggstid” att han till slut upplevde att de känslor han har och det ansvar han känner för Blåvitt blev för tungt att hantera.
- Jag kände att det blev ganska jobbigt till slut, att känna så mycket för klubben och att ha den bördan. Samtidigt var jag otroligt stolt över vad jag åstadkommit i Blåvitt och att jag fått vara kapten i den klubben. Det var väldigt stort, men jag kände att det räckte för den här gången. Att jag inte orkar spela med den bördan på mina axlar, säger Eriksson i podcasten.
IFK har några tuffa år bakom sig och ligger just nu elva i allsvenskan. På frågan om Eriksson är orolig för klubben svarar han.
- Ja, det är jag. Det skulle jag nog säga att jag är. Det är tufft, för alla vet vad IFK Göteborg en gång har varit och det lever kvar. Jag känner att alla har samma förväntningar på Blåvitt nu som de hade på 80- och 90-talet. IFK Göteborg är inte där i dag, inte i närheten. Dels av ekonomiska skäl och dels för hur organisationen är och har varit i många år. Europa har sprungit ifrån, framför allt ekonomiskt är det omöjligt för en klubb i Sverige att vara på en hög nivå i Europa. Men jag känner att föreningen och supportrar på något sätt lever kvar i det gamla och har samma förhoppningar och tro på att klubben är som den varit. Men den är inte det. Det är tufft att vara i en sådan miljö, med de kraven, när det inte finns förutsättningar nog. Det finns inte ekonomi och kunskap.
29-åringen berättar att han lider med Blåvitt men att han också upplever att klubben börjat identifiera vissa problem och jobbar med dem.
- Jag hoppas och tror att det någon gång kommer att vända. Men det kommer ta tid.