Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ALLSVENSKAN
27v

Sundgren om tuffa vägen tillbaka: ”Har gråtit många gånger"

Foto: Bildbyrån.

DUBAI. Daniel Sundgren är tillbaka på fotbollsplanen - men får inte träna för fullt.
Nu berättar han om den tuffa vägen tillbaka.
- Jag har gråtit många gånger. Jag vet inte vem jag har skadat för att förtjäna det här, säger han. 

För tre månader sedan drabbades Daniel Sundgren av akuta andningssvårigheter som senare diagnostiserades med lungemboli, blodpropp i lungorna. Nu är han med på AIK:s träningsläger i Dubai, men får bara vara med på vissa lätta övningar. I en öppenhjärtig intervju med Fotbollskanalen berättar Sundgren om hur jobbigt han har haft och fortfarande har det, och att han inte vill något hellre än att komma tillbaka och få spela fotboll på samma villkor som sina lagkamrater.

- Det känns jättekul att få följa med på lägret. Det var väl kanske inget jag hade räknat med, det var ju en väldigt kort stund sedan som jag låg inne och näst intill i koma. Så att jag är på benen och springer och är med i övningar och så känns ju så klart fantastiskt samtidigt som det faktiskt suger att se alla ha kul och man ser den här glädjen, man vill bara vara med hela tiden. Så det är jättejobbigt mentalt. Men det är alltid skönt att ha grabbar runt sig, det är ju ens vänner, säger han.

Varför är du inte med på alla övningar?
- Jag känner inget negativt så i kroppen utan jag känner mig fräsch. Det är så att jag inte får gå in i närkamper. Så alla övningar med närkamper, då är jag på sidan.

Vet du hur länge?
- Nej ingen aning.

Är det frustrerande?
- Ja, med tanke på att jag kan göra typ allt, så det är klart att när man är den av alla som har handikapp så är det så klart inget kul.

Är det här första fotbollspassen du gör efter sjukdomen?
- Jag har kört många gympass på Karlberg när de andra varit ute. Ute med fotbollsskor på en plan har jag varit en gång innan vi kom hit till Dubai och det var på Skytteholm precis innan vi drog. Då fick jag känna lite på det med Kenny Stamatopoulos och Bartosz Grzelak och så, men annars är det här första gången som jag är ute med grabbarna.

Vem var det som frågade om du ville åka med?
- Faktiskt ingen. Jag fick bara reda på att jag hade en väska med nummer 21 där.

Hur kändes det?
- Det är klart att jag uppskattade det jättemycket. Om jag har det tufft här så hade jag haft det ännu tuffare hemma. Så jag vill tacka den som sköter det här, förmodligen Björn och Rikard då. Det är väldigt snällt och det värmer hjärtat att man i alla fall får vara med.

Hur har den här tiden påverkat dig?
- Man var ju grinfärdig när man fick reda på vad det var. Folk har ju dött av sådant här. Så det är klart att jag är jätteglad för att jag lever. Men det är klart att jag peakade väl någonstans i slutet där på allsvenskan och man hörde lite rykten och så och det är klart att när någon drar undan mattan så då blir man ju ledsen.

Är du orolig och tänker på det i vardagen och tänker på om det kommer att hända igen, till exempel när du springer runt här på planen?
- Nej så är jag inte som människa, då hade jag inte spelat här. Jag har fått ok från läkare att det är bra att träna. Det är bra att styrketräna, det är bra att jogga och springa, så det där är jag inte orolig för. Jag har ju min medicinering så det är inga problem.

- Jag mår bra. Det är skönt att slippa lite av vintern hemma. Jag hade ju bokat resor innan jag blev sjuk som jag var tvungen att ställa in. Så det är skönt för mig att komma iväg lite trots att jag har mina närmaste hemma.

Vem har stöttat dig när du haft det jobbigt?
- Flickvännen är ju den som har gjort mest, suttit uppe på nätter, lagat all mat, allt som man egentligen inte borde kräva men som hon har gjort helt gratis liksom. Sedan är det klart att mina föräldrar gör allt och alltid är där, men det är ändå mina föräldrar och det låter lite dumt men föräldrarna tar man lite för givet i sådana här situationer, men det gör man ju inte med en flickvän. Det finns ju flickvänner som dumpar en för att man är sjuk och hon skulle aldrig göra det, så det känns bra.

- Av lagkamraterna är jag tajt med väldigt många. Det är svårt för mig att nämna några som inte var på sjukhuset. Det är klart att det har betytt mycket. Gesten som Chinedu Obasi och Rasmus Lindkvist gjorde till mig (båda gjorde mål mot IFK Göteborg och hyllade Sundgren) är ju något som jag tar med mig hela livet. Sedan är Yasin en bra vän, trots att han inte har varit i Stockholm så mycket, Stefan umgås jag med på fritiden och spelar lite padel, tennis och badminton och sedan har Rasmus hjälpt mig mycket, han bor granne med mig och våra flickvänner trivs bra med varandra.

Hur känns det att vara här men ändå inte får vara med fullt ut?
- Jag blir ledsen. Sedan blir jag lite stressad också fast folk säger att jag inte ska stressa. Men det är svårt när man är en fotbollsspelare som vill sitt max så är det svårt att acceptera att det inte går just nu. Man märker ju nu att matcherna börjar komma och man vill vara med. Det låter helt sjukt att jag säger det här men jag hade ju hellre brutit benet, då har man i alla fall en tid att förhålla sig till.

- Men nu är det inte så. Men jag får jobba med den biten. Vi har bra personal här i Jussi Sjöblom som man kan prata med om det är lite tufft, men det är klart att det är jobbigt och ibland blir det en sådan jargong i laget att folk gör narr av mig och typ säger: skjut honom i bröstet och det kanske är kul för alla men det är inte så kul för mig.

- Jussi är ett bra stöd. Jag känner honom sedan tidigare men har inte pratat med honom här på lägret, men han finns alltid tillgänglig så det är jättebra för vem som helst som har det lite tufft. Man kan ju ha problem.

Många kanske ser dig som en tuffing, kanske för att du har den spelstilen, men nu när du står här och berättar ser man att du är väldigt känslig - hur känns det när du berättar om det här?
- Klart att det är jobbigt. Det har varit väldigt tufft. Jag har gråtit många gånger. Jag vet inte vem jag har skadat för att förtjäna det här. Jag är en väldigt omtänksam person och det kanske inte syns på fotbollsplanen men där blir man lite av en annan person. Det finns många sådana exempel. Folk får lite fel uppfattning av mig, men jag är väldigt omtänksam och jag skadar aldrig någon, så det känns trist att jag får det här.

Rikard Norling berättade att det tog väldigt hårt på honom när du blev sjuk och att det var en känslomässig smäll - hur känns det att höra det?
- Spontant känns det väl som att jag har gjort honom nöjd med det jag har gett honom på och vid sidan av planen. Jag tycker att jag har varit ganska skötsam, gjort som han har sagt och det har alltid varit så att jag alltid har gett 100 procent för AIK, det är klubben i mitt hjärta. Och det är det han som är tränare och då ger jag alltid honom 100 procent. Det tror jag att han uppskattar och då får man lite kärlek tillbaka.

Publicerad 2018-02-01 kl 13:22

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER