Vilket lag har överraskat mest positivt så här långt? Och varför?
Olof Lundh:
Sirius. Det är förvisso i hård kamp med nykomlingen Varberg och Elfsborg, men Uppsala-laget som stöpts om och knappast värvat etablerat har spelat en rätt underhållande fotboll som gett en hel del poäng.
Martin Petersson:
Sirius. Egentligen skriker det bottenstrid om truppen men Henrik Rydström har fått till en tro och ett arbetssätt som imponerar. Uppsala-laget tar för sig, spelar väldigt härlig fotboll och får ut extremt mycket av varje individ.
Gusten Dahlin:
Trots Malmös resultatmässigt otroligt starka sommar så måste jag ändå säga att Elfsborgs poängskörd och tabellplacering är svåra att runda. Spelmässigt säger jag Sirius. Med de spelartappen inför säsongen och med en så skral ekonomi så är deras poängskörd, men framför allt deras sätt spela fotboll på det som överraskat mig mest positivt.
Andréas Sundberg:
Att Sirius bara skulle förlora tre av de femton första matcherna kan det inte ha varit många som trott. Förlusterna kom mot Malmö FF, Djurgården och AIK. Det med en tränare i Henrik Rydström som är ganska färsk som chefstränare, men han har fått ut mycket av sina spelare. Stefano Vecchia och Axel Björnström är duon som har imponerat mest av spelarna. Rydström har hittat rätt spelsystem för materialet som han har och laget har varit svårslaget. Det är bara toppduon MFF och Elfsborg som har förlorat färre matcher.
Vilket lag har överraskat mest negativt så här långt? Och varför?
Olof Lundh:
AIK. Även om det är många lag som kunde kvalat in här under denna konstiga allsvenska. Samtidigt har ett lag som vann SM-guld 2018 och ändå var ett topplag 2019 rasat ihop och tvingats byta tränare. Visst, Tarik Elyounoussi och Oscar Linnér är borta men så mycket sämre borde inte laget vara. Det är lite svårt att förstå.
Martin Petersson:
AIK. Krävs nog ingen större motivering. Laget ser helt hopplöst ut och det finns uppenbarligen många spelare i truppen som inte klarar av att prestera i motgång. I medgång och ett välfungerande kollektiv håller de en hög nivå men just nu är spelarna så mentalt överkörda att de är underdogs mot varenda lag i allsvenskan.
Gusten Dahlin:
AIK. Trots att nya spelsätt tar tid att implementera och trots att unga spelare också behöver tid på sig så har den här sommaren varit förbluffande usel. Så många erfarna kvalitetsspelare, så tacksamma uppgifter, så urusla prestationer.
Andréas Sundberg:
AIK. Tror dock inte på att det är Rikard Norlings fel, som bland annat sportchef och klubbdirektör tror. En del har säkert med det mentala att göra och en del med kvalitet, eller brist på kvalitet, och också att ganska många inte har så mycket erfarenhet av spel i allsvenskan, och inte heller spel i en stor klubb som AIK. Laget har bara tre segrar och kan efter nästa omgång ligga sist i serien. Trodde mer på ett nyförvärv som Ebenezer Ofori och också på anfallaren Kolbeinn Sigthorsson, men han är nästan mer skadad än Hammarbys Aron Johannsson. Att erfarna spelare inte levererar gör att kraven blir ännu högre på de unga och mer oerfarna.
Vilken spelare har varit det största utropstecknet?
Olof Lundh:
Jesper Karlsson. Det finns givetvis många men Elfsborgs talang har fortsatt utvecklingen från i höstas och är en förklaring att Borås-laget är i toppstrid.
Martin Petersson:
Stefano Vecchia. Sju mål och fem assist är otroligt bra. Visst har det länge stått klart att yttern har stora kvaliteter, men skadeproblemen har skapat ett ständigt frågetecken runt honom. Nu får han ut väldigt mycket och visar att han är mer än redo för spel i en storklubb och egentligen har potential att spela i en större liga utomlands. I övrigt är så klart Isak Bergmann Johannesson, 17, värd att nämna här. Norrköping sitter inne på allsvenskans största talang sedan Alexander Isak, utan tvekan. Han kommer bli väldigt, väldigt bra.
Gusten Dahlin:
Stefano Vecchia!
Andréas Sundberg:
Det finns ett par att välja mellan, men tycker att Jesper Karlsson i Elfsborg har dominerat i många matcher. Mål i sex matcher i rad och är uppe i åtta fullträffar och fyra assist. Rabona-assisten mot Falkenberg var helt okej.
… och vem sätter vi ett frågetecken bakom?
Olof Lundh:
Om jag var Janne Andersson hade jag varit orolig över Sebastian Larsson som precis som resten av AIK haft det tufft och även skadade Andreas Granqvist som missat nästan hela första halvan av serien. Två givna pjäser i Anderssons landslag.
Martin Petersson:
Jonathan Ring. Vad har hänt? Poängkung med sju mål och sju assist i Djurgården i fjol, och hittills i år har det inte blivit en enda poäng för yttern. En otrolig utveckling. Ring bidrar inte med mycket för tillfället och måste på något sätt hitta formen för att inte riskera mycket bänktid när Edward Chilufya och Nicklas Bärkroth tar sig tillbaka från sina skador.
Gusten Dahlin:
Karol Mets? Ebenezer Ofori? Kolbeinn Sigthorsson? Alla spelare över 19 i AIK?
Andréas Sundberg:
Efter att ha gjort 43 poäng (31 mål och 12 assist) under de två senaste säsongerna så är det stora förväntningar på Paulinho. Men så här långt har han inte hittat rätt i Hammarby. Svag i spelet och bara två mål och en assist.
Vem har varit första halvans bästa nyförvärv?
Olof Lundh:
Ola Toivonen. Trots allt visat klass.
Martin Petersson:
Moses Ogbu. I tuff konkurrens med spelare som Yukiya Sugita och Isaac Kiese Thelin. Men Ogbus sex mål hittills väger så klart väldigt tungt för nykomlingen Mjällby. Under flera år har han visat att hans kvaliteter räcker långt i allsvenskan och frågan är om inte någon större klubb kommer försöka hugga tag i en formstark Ogbu i sommar?
Gusten Dahlin:
Både Kiese Thelin och Ola Toivonen har sannerligen lyft Malmös offensiv och avlastat AC. Häcken har vaskat fram en guldklimp i Alexander Söderlund och om man nu kan kalla Haksabanovic permanenta övergång till Peking för ett nyförvärv så är det ju svårt att bortse från hans första halva av denna säsong. Moses Ogbu i Mjällby ska givetvis också nämnas här!
Andréas Sundberg:
Ola Toivonen. Ren klass och en av allsvenskans bästa spelare. Två mål och fyra assist på den korta tid han spelat. Gillar framför allt touchen, blicken och insticken.
… och vem har floppat?
Olof Lundh:
Paulinho. Brassen har varit en väldigt blek kopia av anfallaren som gjorde mycket mål på Hisingen.
Martin Petersson:
Paulinho. Brassen har i många matcher varit totalt iskall för Hammarby. Den senaste tiden har han också varit skadad. Nej, där hade Bajen så klart hoppats på mycket mer. Forwarden ska vara en av seriens bästa men hittills är han mil ifrån det. Även Rasmus Jönsson har varit direkt svag sedan återkomsten till Helsingborg.
Gusten Dahlin:
Speltid i nio av femton matcher och ynka två mål tror jag inte många hade räknat med gällande Paulinho i ett Hammarby som skulle fortsätta ösa in mål. Men han är och har alltid varit en spelare som kommer in i stim, så där får man ändå summera efter säsongen. Asani i AIK gjorde väl absolut ingen glad och är ju nu efter bokslut en regelrätt flopp.
Andréas Sundberg:
Paulinho här också. Men om man ska ta en annan så hade nog AIK större förhoppningar på Jasir Asani. Nu var det bara ett lån med köpoption. ”Väldigt snabb, väldigt direkt och en spelare som vi tror kan hota motståndarna. Förhoppningsvis blir det en längre historia än sex månader. Vi hoppas och tror att det här kan vara en väldigt bra lösning.” Så sa Björn Wesström när Asani blev klar. Det blev dock bara två starter och två inhopp och nu är han borta.
Får någon mer tränare sparken under säsongen? Vilket lag trycker i så fall på knappen först?
Olof Lundh:
Trycket är större i Hammarby, Blåvitt och liknande storklubbar men efter Blåvitts tydliga stöd till sin huvudtränare är det väl tveksamt om det sker något inom kort. Kalmar kanske, om inte trenden vänder vilket den möjligen gjort nu?
Martin Petersson:
Ja. IFK Göteborg kommer förr eller senare känna sig tvingade att agera och göra sig av med Poya Asbaghi, oavsett hur mycket förtroende man säger att man har för honom i nuläget. Börjar Blåvitt inte vinna har klubbledningen inget annat val.
Gusten Dahlin:
Jag tror varken Falkenberg, Helsingborg eller Kalmar vill eller har råd med att sparka tränare. AIK och Östersund har redan gjort det, så den som är mest trolig är väl trots allt Poya Asbaghi, i synnerhet om vinsterna lyser med sin frånvaro i ytterligare några omgångar. Billborn var nog ganska illa där an för bara någon vecka sedan, men efter de senaste segrarna tror jag han sitter ganska säkert.
Andréas Sundberg:
Det blir ju onekligen spännande att följa AIK. Om det fortsätter att gå dåligt, är det fortfarande Rikard Norlings fel då? Men så som serien ser ut nu så tycker jag inte att någon tränare borde få sparken. Däremot är det ett speciellt tryck i stora klubbar, och om IFK Göteborg fortsätter att gå svagt så kommer trycket på Poya Asbaghi att öka. Hur skulle det påverka ledningen?
Hur slutar det här efter 30 omgångar? Vilka åker ur och vilka tar guld?
Olof Lundh:
Malmö FF ser ut att ha SM-guldet. Blir svårt för de andra att haka på om det inte blir gruppspel i Europa. Det är oväntat att AIK och Blåvitt är i de nedre regionerna, men tror Falkenberg och Östersund får svårt att hänga kvar. HIF får kvala.
Martin Petersson:
Malmö FF vinner SM-guld. Varför? Det behöver inte ens kommenteras. De är bäst i allsvenskan. Ur åker AIK och Varberg. Kalmar får kvala. AIK? Ja, det blir så klart lite lurigt att tippa laget på nedflyttningsplats innan man vet om de smäller till med några värvningar. Men JUST NU talar väldigt lite för att de ska kunna vända på den här steken. Som jag skrev ovan ser spelarna helt överkörda ut och nye tränaren Bartosz Grzelak har fått en mardrömsstart. Är ens han full av energi nu? Jag tror inte det. De har inga pengar, ingen publik som stöttar på plats och ingen som gör mål. Varberg smärtar det någonstans att "döma ut", för de har varit en frisk fläkt och tränaren Joakim Persson är en krydda som den här serien mår bra av. Men i grund och botten är truppen begränsad och med tiden kan det bli tufft för nykomlingen att ta de poäng som krävs.
Gusten Dahlin:
Malmö FF har redan vunnit guldet. Ur åker Östersund och Falkenberg.
Andréas Sundberg:
Malmö FF tar guld innan det har gått 30 omgångar. Falkenberg och Helsingborg åker ur.
Vi har två riktigt krisstämplade storklubbar i IFK Göteborg och AIK. Varför har det gått så illa - och vad behövs för att vända på skutan?
Olof Lundh:
Blåvitt har inte haft så brett material och man fick en olycklig skada på Robin Söder. Även en del andra skadebekymmer. Svagt målskytte ger mer kryss och då faller man i tabellen. AIK är svårare att förstå även om det givetvis blir en negativ spiral när det går dåligt. ÖFK-förlusten ökar trycket ytterligare men tror ändå att det finns kvalitet och erfarenhet nog att stabilisera läget.
Martin Petersson:
AIK behöver nyförvärv och en mental boost på något vis. Kanske räcker det med en krigarseger för att väcka liv i allting? Jag vet inte. Men läget är extremt kritiskt. Gällande Blåvitt går det att se ljusglimtar på ett annat sätt. Deras grundspel är flera gånger bättre än AIK:s, men så länge resultaten inte kommer går det inte att "skydda sig" bakom det för de ansvariga i Göteborg. Däremot är känslan att det finns en större "ketchupeffektspotential" hos IFK om de väl skulle få in några bollar och vinna någon match. De hade behövt en riktig målskytt, med Robin Söder på skadelistan. Om nyförvärvet Christian Kouakou kan ta det ansvaret? Tveksamt.
Gusten Dahlin:
I Blåvitts fall tror jag det handlar om en trendbrytande seger, en stolpe in-match och en boost. Man har ett bra lag på pappret, intressanta nyförvärv som kommer att bli bättre, men just nu går det mesta emot. Vad gäller AIK så skulle ju skutan vända under Bartosz fyra, fem, sex första matcher. Efter Kalmar, Elsborg, Mjällby och Östersund har man en poäng. Tar man inte minst fyra poäng kommande två matcher (Falkenberg och Helsingborg) så har man sedan ett schema som inte andas speciellt många mer poäng följande fyra. Hade jag varit AIK:are hade jag varit riktigt, riktigt orolig.
Andréas Sundberg:
Båda klubbarna behöver värva. IFK Göteborg har ju spelat en halv säsong utan forward. Nu har man tagit in Christian Kouakou, men tror att klubben kommer att ta in fler spelare. AIK behöver också värva ett par spelare. Men mycket handlar också om att få en positiv känsla, då kan mycket vända. En skön seger kan ge vind i seglet.