Malmö FF började som vanligt den här säsongen. Fräscht, framåt och farligt. Och gjorde också ett tidigt mål. Precis som vanligt. Klockan hade just passerat 20 minuter när Daniel Larsson, tvåmålsskytten från förra omgången, utmanade IFK:s innerback Hjalmar Jonsson.
Han fintade vänster, han fintade höger och drog i väg ett vristskott som fick bollen att som en virknål snirkla fram och upp i krysset.
Vid det laget hade göteborgarna inte varit inne i motståndarnas straffområde.
Än mindre åstadkommit något konstruktivt. Det var konturlöst och krampaktigt och det dröjde till den 29:e minuten innan första skottet på mål kom. Publiken buade, försvarsspelet rämnade, IFK-spelarna sprang ihop, trampade på bollen.
Det var inte snyggt och de blåvita självförtroendena tycktes i bland djupt begravda under Gamla Ullevis brungropiga matta.
På läktaren satt skadade Tobias Hysén med bekymrad panna och där satt också Tobias Linderoth, i sällskap med pappa Anders, och skulle den flerfaldige landslagsmannen umgås med planer att göra comeback i just IFK Göteborg, så har han mycket jobb som väntar.
För grannlåten svarade MFF för och även Guillermo Molins fick göra något av ett drömmål när han i 69:e minuten med en teknikläcker frisparksboll som smekte ribbans undersida fick fastställda 2-0.
Blåvitt: Christensen – Johansson, Sigurdsson, Jonsson, Lund – Svensson, Eriksson – Selakovic, Johansson, Bärkroth – Söder.
MFF: Dahlin – Vinzents, Jansson, Andersson, Ricardinho – Molins, Wilton, Pekalski, Aubynn – Larsson, Mehmeti.
TT