Med nio raka matcher utan förlust ångade det självförtroende om Djurgården, som efter den första kvarten spelade till sig tre vassa målchanser. Närmast kom Haris Radetinac, med ett skott i stolpen. Bortalagets försvar (tränaren Pelle Olssons signum) höll enkelt bort Malmö, vände spelet och kom till anfall. Och tog ledningen fem minuter före pausen, efter en fadäs av Malmös Filip Helander. Mittbacken försökte nicka bort ett inlägg längs marken, bollen gick under honom och det var bara för Nyasha Mushekwi att stöta in matchens första mål.
Lite tursamt, sade Pelle Olsson:
- Ja, men det var en belöning för vårt fina spel i första halvlek.
MFF kom tillbaka
Fem minuter efter pausen kvitterade Magnus Wollf Eikrem till 1-1, med en välplacerad bredsida.
När kvitteringen kom hade Guillermo Molins kommit in och spelade allsvenskt för första gången efter korsbandsskadan, som höll honom borta i nästan ett år. Han skulle egentligen inte spelat mer än en kortare stund på slutet, men fick ersätta Agon Mehmeti som blev skadad. Molins comeback tände publiken.
- Publiken glöd gav oss glöd och energi, sade Malmös tränare Åge Hareide.
Molins var förstås rostig och tog det försiktigt i närkampspelet.
- Har man varit borta så länge från fotbollen tar det tid att komma i slag igen, sade MFF-tränaren.
Höie räddade Dif
Men Molins var alert i väggspelet, MFF lyfte och Djurgården var illa pressat. Ett ledningsmål för hemmalaget låg i luften. Och hade inte Djurgårdens målvakt Kenneth Höie reflexräddat hade Wolff Eikrem fått in Malmös andra mål, när han sköt direkt på Markus Rosenbergs markinlägg.
Åge Hareide slog fast att hans lag ägde matchen totalt i andra halvlek:
- Men vi måste bli skarpare, det var två fotbolsstilar som möttes och de är välorganiserade och det måste vi lära oss att luckra upp.
Det var en kampfylld allsvensk historia i högt tempo, riktigt spännande för publiken, 20 648 på Swedbank stadion.