Kopparbergs/Göteborg går i år, efter två raka andraplatser, för SM-guld, men får samtidigt klara sig utan viktiga lagkaptenen Beata Kollmats, 27.
Kollmats, som sedan tidigare har varit otursdrabbad med korsbandsskador i höger knä 2011 och 2015, åkte den 14 mars på en ny allvarlig skada under ett träningspass, vilket var vid ungefär samma tidpunkt som coronaviruset bröt ut i Sverige. Kollmats råkade ut för en ny korsbandsskada, den här gången i sitt vänstra knä, men skadade även menisker i knät.
Samtidigt väntade därefter en oviss tid, för spelaren, till följd av pandemin.
- Först handlade det om att få ner svullnaden, så jag kunde bli redo för operationen och sedan var det lite oklarheter med coronaviruset gällande om jag kunde få min operation gjord, vilket man också förstår, då vården är pressad nu, men till slut fick jag en tid den 23 april, berättar hon för Fotbollskanalen och fortsätter:
- Innan dess var det jobbigt att gå och vänta på om det skulle bli av eller när det skulle bli av. Jag vågade heller inte riktigt vara ute bland folk. Om jag hade blivit sjuk hade det ju inte blivit en operation heller. Samtidigt var det också jobbigt att smälta att det hade hänt en tredje gång. Jag höll mig mest hemma och det var mycket tankar. Till slut gjorde jag operationen och även efter det har det varit tufft. Det var den värsta operationen som jag har varit med om.
- De opererade menisken också, vilket har gjort att jag nu inte får böja på benet något vidare, så jag har mest legat stilla i två och en halv vecka. Det har varit lite tufft, både med coronaviruset och skadan, men nu har förhoppningsvis vändningen kommit. Jag har börjat känna mig lite bättre senaste dagarna, så det är i varje fall skönt.
Var du orolig över att få vänta på din operation i flera månader?
- Ja, det är klart. De sa att läget är oklart, vilket man har full förståelse för, då det finns saker som är viktigare just nu, men samtidigt kan man inte börja sin rehab förrän man har fått sitt knä lagat. Jag är jättetacksam för hjälpen jag har fått, där jag opererade mig och jag är jättetacksam över att det gick att lösa, men det var ganska jobbigt mentalt. Det var just framför allt det här med att bara gå och vänta. Tidigare har man kanske väntat, men då har man vetat om med säkerhet att det blir av. Jag är sedan inte ”prio ett” med tanke på det som pågår nu, men vad jag vet har de, där jag opererade mig, inte blivit påverkade i någon större utsträckning, då de inte har corona-patienter där.
Kollmats menar att det är mycket som smärtar mentalt med skadan, däribland att laget inför den här säsongen har något på gång och siktar mot SM-guld. Samtidigt kommer hon ju inte framöver att kunna vara med laget lika mycket som förut, vilket förstås också bidrar till att det just nu är jobbigt.
- Man såg väldigt mycket fram emot den här säsongen. Vi har ett bra lag och har haft något att bygga på ett tag nu. Vi har stora chanser att nå en hög placering och alla har varit revanschsugna efter två andraplatser, samtidigt som man hade tagit sig igenom hela försäsongen. Även om man tillhör laget och är en del av laget, så är det inte på samma sätt att stå vid sidan om och köra sin egen träning när resten är ute och tränar. Det är väl den biten som är jobbigast. Jag kan hantera smärtan, även om det är tufft, och kommer att klara rehabiliteringen och allt som kommer med det, då jag inte tvivlar på att jag kan komma tillbaka till samma nivå som jag var på innan, men det är väl mest det med att man saknar laget och att vara på planen.
Men samtidigt har 27-åringen fått fin stöttning. Kollmats menar att det är många människor som betytt mycket för henne under den här jobbiga perioden.
- Jag har Johanna Almgren och Lisa Ek, som båda dragit korsbandet tre gånger, så de har jag pratat med en del, men även med Loes (Geurts), som är en nära vän till mig i laget, som har varit här några gånger. Man har ju inte kunnat umgås med så mycket folk med anledning av coronaviruset och så, men stöd har jag gott om. Man märker verkligen hur många betydelsefulla människor man har runt omkring sig när sådant här händer, så det har varit skönt.
Kollmats är nu fast besluten om att ta sig tillbaka till planen. Hon tänker inte låta sig stoppas av den otur som hon nu råkat ut för igen. Hon kommer att komma tillbaka, hon ska komma tillbaka.
- Så länge ingen säger åt mig att sluta kommer jag att köra på. Jag vägrar att sluta på grund av en skada. Jag önskar såklart att jag hade sluppit det här, men man kan inte göra något åt det, så det är bara att köra. Jag tvivlar inte på att jag kommer att komma tillbaka i samma form som jag var innan. Nu är det skönt att knät är lagat och nu är det i mina händer. Det är bara att ta ett steg i taget och köra på. Jag har bra läkare och sjukgymnaster runt omkring mig, samtidigt som även tränarna är jättestöttande, så det är bara positivt med allt runt omkring på det viset.
I fjol sa 27-åringen, som ännu inte gjort någon A-landskamp, att hon drömmer om att någon gång få representera landslaget. Den drömmen ska nu göra henne starkare på vägen tillbaka till planen.
- Ja, absolut. Jag hoppas att jag har några år kvar efter det här. Jag är inte ung lägre, men inte jättegammal heller, så den drömmen lever kvar och jag hoppas inte att mina skador sätter stopp för det, säger hon.
Beata Kollmats har sedan 2011 representerat Kopparbergs/Göteborg.