Under 2019 stegade Linköping in i säsongen med Kosovare Asllani som fixstjärna, återvändaren Nilla Fischer på ingång, landslagsstrikern Stina Blackstenius som behövde ladda om och ett favoritskap att bära - bland mycket annat.
Istället visade mästarna från 2009 och 2017 upp en ojämn form och i truppen bubblade det på sina håll. Toppmatcher mot topplag blandades med chockerande förluster mot lag på nedflyttningsplats. Linköping hittade aldrig flytet, utan fick kämpa sig igenom hela säsongen.
- Vi lärde oss rätt mycket med det året där vi inte var särskilt nöjda, säger tränaren Olof Unogård i ett samtal med Fotbollskanalen.
- Vi tar med oss taktiska lärdomar inför i år men också lärdomar om gruppen och gruppens sammansättning - där har vi tagit ett stort omtag, fortsätter Unogård.
Inför säsongen lämnade Filippa Angeldahl och Anna Oscarson för seriekonkurrenterna Göteborg och Eskilstuna under uppmärksammade former.
Samma Göteborg som slog just Linköping med 3-1 i premiären av svenska cupen. Unogård är inte nöjd med resultatet, men låter inte speciellt överraskad när han pratar om matchen. Linköping har slitit sig igenom försäsongen med tunn trupp och fram tills förra veckan fanns det bara 14 utespelare i laget - vilket påverkar både träningsmiljön men också hur hårt laget kan matchas på försäsongen.
- Göteborg ligger några steg före oss, de har haft fullt lag och kunnat matcha mot danska och norska topplag. De ligger längre fram än oss nu men vår förhoppning är att vi ska gasa ikapp.
Det är landslagstrion Nilla Fischer, Lina Hurtig och Stina Blackstenius som utgör en inte helt rak mittlinje som ska leda laget. Senaste nyförvärven, Ebere Orji och Sophie Sundqvist, kritade på så sent som i förra veckan. Orji kommer för Umeå, där hon stod för elva mål när klubben vann Elitettan ifjol. Sophie Sundqvist å sin sida kommer senast från LB07, som nyss drog sig ur elitettan. Välbehövliga anfallsförstärkningar efter att Mimmi Larsson lämnat för seriekollegan Rosengård.
- Innan vi fick in Sundqvist och Orji var vi på jakt efter anfallare men nu tycker vi att vi är klara där. Ska vi göra något mer nu så är det för att stärka upp på innermitt, säger Olof Unogård och truppbygget.
De senaste två säsongerna har Linköping placerat sig en bra bit bakom toppen och inte riktigt varit nära någon guldstrid, ändock har man pressat bland andra Rosengård i enskilda matcher och visat att man kan vara ett lag att räkna med. Vart man landar när 2020 summeras är svårt att spekulera i, men topp fyra år ett uttalat mål för klubben som på sikt vill fira SM-guld igen.
- På sikt ska vi som klubb slåss om guldet och ta oss ut i Europa igen. Det är en målsättning och någon annan målbild finns det inte, säger Unegård men lägger till ett stort men:
- Men vi är inte så spetsiga så vi pratar om att vinna guld i år guld. Vi är ett lag som kommit femma två år i rad - det är verkligheten vi måste förlika oss med och leva med.
Samtidigt vet Unogård att det blir allt svårare att slå sig in bland topplagen, det krävs allt mer.
- Mitten- och bottenlagen har blivit betydligt bättre. Eskilstuna är med igen efter en svacka, Piteå är alltid svåra, Kristianstad och Vittsjö går från klarhet till klarhet. Vi kan inte negligera de två senaste åren och har full respekt för de lag som presterat bättre än oss de senaste åren.