FC Rosengård stormade fram i damallsvenskan under våren och tog sig till kvartsfinal i Women’s Champions League, där det tog stopp mot Bayern München. Jonas Eidevalls lag låg åtta poäng före fjolårsmästaren BK Häcken, när 38-åringen efter midsommar plötsligt gav beskedet att han fått tränarjobbet i Arsenal.
FC Rosengård flyttade då upp den sex år yngre nederländskan Renée Slegers från B-laget i division ett. En tränare som vann SM-guld med Malmökonkurrenten Limhamn Bunkeflos U19-lag 2018, och sedan åkte ur allsvenskan året efter när hon fick A-lagsjobbet i klubben.
Men i somras började flykten från FC Rosengård. Landslagsspelarna Nathalie Björn, Anna Anvegård och Hanna Bennison flyttade alla till Everton medan Glódís Viggosdottir lämnade för FC Bayern. Slegers, som inte ville förändra mycket i laget, inledde efter sommaruppehållet med två storsegrar. Rosengård misslyckades dock i kvalet till Champions League när de åkte ut mot Hoffenheim förra månaden.
Det vore svårt att hålla samma poängtempo hela säsongen. Har det varit ett svårt läge att komma in i av den anledningen?
- Det var ovisst innan höstsäsongen startade. Jag var ny och vi hade många nya spelare, och tänkte hur snabbt vi kunde få ihop detta och de nya relationerna. Det var innan Örebromatchen här hemma, sedan efter den vinsten och Vittsjö borta kände jag att: okej, vi kan fortsätta på samma spår.
Hur har du känt kring att bygga om laget?
- Både och. Det är klart att det var fantastiskt bra spelare man tappade, som jag så klart gärna haft kvar och jobbat med. Men nu fick vi in fem nya som också gav oss chansen att bygga lite nytt, så att allt inte bara rullar på med samma trupp och spel. Det har ändå gett oss lite möjligheter att bygga lite nya grejer i laget och spetsa till det. Där har jag bara sett det som positivt.
Efter 2-0-förlusten mot Häcken för två veckor sedan var avståndet lagen emellan bara tre poäng. Sedan svarade Rosengård med att vända mot Linköpings FC medan Häcken tappade poäng förra helgen, och med tre omgångar kvar har Malmölaget en fempoängsledning i damallsvenskan.
Vad skulle ett SM-guld betyda?
- Jättemycket. Jag vet hur hårt spelarna jobbar för det och hur mycket klubben lägger ner för att vi ska lyckas. Det är många som är delaktiga och engagerade som gör jättemycket bakom scenen också, som vill det här jättemycket och jobbar varje dag för att vi ska kunna lyckas, säger Slegers.
- Tittar man på spelarna har de alla sina situationer och målsättningar. Man har en Caroline Seger som till exempel var med förra året och absolut inte vill tappa det denna hösten, och i slutet av sin karriär vill vinna ett SM-guld till. Sedan har man en yngre spelare som får uppleva detta och har ett annat perspektiv, men också vill vinna jättemycket. Vi har pratat en del med laget, framförallt efter poängförlusterna mot Kristianstad och Häcken, att alla upplever saker på sitt sätt men alla vill detsamma. Det skulle betyda jättemycket om vi skulle vinna i år.
Under spelarkarriären gjorde anfallaren 15 mål på 55 landskamper för Nederländerna, och flyttade till Djurgården från Willem II för tio år sedan. Hon avslutade karriären med att bli svensk mästare i Linköping - men det var skadorna som tvingade Slegers att sluta.
Som spelare fanns inga planer på att bli tränare, utan Slegers pluggade kommunikation i hemlandet och filosofi i Linköping. Samtidigt säger hon att jobbtillfällena inom damfotbollen inte var lika många då. I dag är hon den yngsta tränaren i damallsvenskan och blott en av fyra kvinnliga i serien.
- Egentligen för mig har det bara blivit att jag fick chansen att gå en “CBA Elit”-tränarutbildning på Svenska Fotbollförbundet. Jag slutade spela på grund av mitt knä och höll på med rehab, och tänkte att nu när jag ändå håller på med min rehab kan jag gå tränarutbildningen samtidigt - man vet aldrig. Då tyckte jag att det var så kul och fick mitt första lilla tränarjobb i Glumslövs FF, damlaget i division två här i Skåne. Sedan efter det har det gått väldigt snabbt.
Det är lite skillnad mellan en tränarutbildning och att läsa filosofi.
- Ja, det är det. Sedan har man moraliska dilemman som en tränare mycket också. Jag säger inte att jag är bättre på att ta mig an dessa dilemman (skratt) och de finns i livet i stort. Jag läste inte för att bli filosof, utan mer för att jag var intresserad av ämnet.
En vinst i dag mot Piteå på bortaplan för FC Rosengård ett stort steg närmare klubbens tolfte SM-guld. Då skulle Renée Slegers sällskapa två andra fotbollsprofiler i Malmö med en guldbeteckning.
Förra året vann Jon Dahl Tomasson allsvenskan som tränare för Malmö FF:s herrar. 45-åringen är dansk, men kallar sig själv för europé, och är mest känd för legendarstatusen han har i nederländska Feyenoord. Hans assisterande i MFF Remy Reijnierse har en lång historia i nederländsk ungdomsfotboll.
Och jo, Renée Slegers har redan bildat en nederländsk cirkel med MFF-duon.
- Vi träffas ganska ofta. Oftast sitter vi på S:t Jakobs i Slottsstaden och tar en kopp kaffe, en gång i månaden kanske. Vi snackar sällan om fotboll utan pratar om andra grejer, säger Rosengårds tränare.
Vad pratar ni om då?
- (skratt) Allt möjligt. Kultur, för vi alla tre har det holländska perspektivet att flytta till Sverige och vilka utmaningar man ställs inför. Men också, Jon har barn, Remy har barn, jag har precis blivit mamma – det är ett ämne som vi kan prata om. Men lite fotboll blir det också.