När vi når den förra landslagsmålvakten Caroline Jönsson är det för att prata om coronasituationens psykologiska effekter. Och en av de första sakerna hon tar till ord om för att säga är:
- Mina tankar går till alla som är påverkade och mår dåligt, fysiskt, psykiskt och ekonomiskt i dessa tider, säger hon till Fotbollskanalen.
För Caroline Jönsson, med spel i Malmö, Umeå, ett kort proffsäventyr i USA på cv:t och ett VM-silver som främsta merit med landslaget, är det bråda dagar i coronakrisen. Hon jobbar i dag för FIFpro, en internationell facklig organisation för fotbollsspelare världen över, och har kontakt med såväl människor på Fifa som spelare ute i ligorna i Europa och världen.
Svåra frågor som när ligor ska stängas och hur det påverkar spelare måste diskuteras.
Stora, okända frågor utan facit, måste hanteras snabbt. Osäkerheten är stor.
- Många är oroliga då de inte vet när de kan spela igen, eller så finns det en oro över ekonomin och om man kommer få nytt kontrakt. Samtidigt kan folk inte få utlopp på sitt vanliga sätt, genom att spela fotboll, säger Jönsson.
Den psykologiska stressen som kan uppstå i denna unika situation är något flera damallsvenska tränare är inne på.
Caroline Jönsson, som också är utbildad psykolog, något hon studerade till redan under elitkarriären, gör sig också redo att kasta sig in i de frågorna. Hon tror att behovet av stöd i dessa frågor kommer att öka:
- Jag vill hjälpa till mer där, över nätet eller telefon, jag tror att behovet av psykologer kommer att öka, säger hon och pekar på några anledningar till att detta kan bli en stor psykologisk smäll för elitidrottare:
- Idrottare är ofta väldigt lösningsfokuserade, vi är vana att kunna veta hur vi ska lösa ett problem; att ta i lite mer, kämpa lite hårdare för att nå ett bättre resultat. Här finns det igen tydlig lösning, inget tydligt svar. Då kan man göra konstiga saker för att försöka återfå kontrollen - kanske hamstra massa toapapper som exempel.
Idrottare blir dessutom ganska lätt beroende av rutinerna runt idrotten. Och då kan ångesten stiga vid avbrott i rutinen, samtidigt som denna osäkerhet och känslan av att inte ha kontroll ställer till det.
- Vi vill ha kontroll och är vana att kunna påverka. När rutinerna rubbas kan det uppstå en oro, framför allt om man inte kan vara med laget eller inte få utlopp för oron via fotbollen, säger Jönsson men påpekar också att det inte bara rör elitidrottare:
- Många människor har idrott som ett sätt att få utlopp, allt från de som kör på gymmet till de som spelar i division 4 eller barn som idrottar. Det kan bli påfrestande för ganska många att inte kunna få utlopp.