Juventus säsongstart kan efter fem matcher summeras som det sämsta och det bästa av varje. En supercup-vinst, en rekordusel Serie A-begynnelse och ett tämligen lyckat intåg i de tunga giganternas turnering.
Scenen från den sena lördagsmatchen, där botten mötte toppen, på Juventus Stadium var förbluffande att se och höra. Bianconeri såg ut att gå mot sin sämsta ligastart på hundra år när de låg under mot Chievo och halvtidspausen var kommen. Missnöjet dånade från läktarplats, fram trädde Gianluigi Buffon och skrek "Det är nu vi behöver er!". Sedan kom en kvittering och så småningom säsongens första poäng. Föga hjälpte det där och då, Juventus gick inte att känna igen.
Det gjorde inte supportrarna heller. Efter fyra konsekutiva säsonger på kungatronen, en dubbel som var nära nog att bli en trippel med Champions League som kronan på verket är förväntningarna höga på laget. Men nog har laget lite att kräva av sina supportrar i gengäld. Som Leonardo Bonucci uttryckte det via sociala medier "Det är lätt att komma till arenan och heja när det går bra. Men en riktig supporter stöttar även i motgång.".
Det är just det som skiljer agnarna från vetet, tvättäkta fans från medgångssupportrar, kärlek från beundran. Att det finns utrymme för ett tålamod och en villkorslöshet som sträcker sig längre än tre ligaomgångar då doften av titlar fortfarande dröjer sig kvar.
Det må vara Bianconeris klubbfärger men världen är inte, så som matchresultatet, svart eller vit. En älskare ser fler dimensioner än så. Perfekta imperfektioner, upp- och nedgång, som en del av resan. Tillsammans.
Buffon, Bonucci o Co visade mot Manchester City att avgrunden inte är nära. Utan att den snirkliga väg de är på just snarare är en fullt naturlig anpassning till livet utan Carlos Tevez, Andrea Piro, Arturo Vidal, och för all del Antonio Conte, vid rodret.
Det kommer komma fler motgångar och framgångar för Juventus. Jag hoppas att det är en resa som supportrarna är villig att vara med på. För det har det här otroliga laget och denna fantastiska klubben förtjänat.
Att älskas som mest även när de förtjänar det som minst.