Det kan vara värt att påminna om att genomgången baseras på skribentens åsikter och att det kommer att dyka upp exempel på spelare som vissa menar hade visat prov på vad som komma skulle redan innan han senare lämnade klubben. En tumregel är att de flesta bedömningar grundar sig i ett relativitetstänk där förhoppningar och förväntningar ställs mot vad som var och det som blev.
ARSENAL
Oguzan Özyakup(1992): Zaandam-födde Özyakup lyckades visserligen ta steget upp från Arsenals U18- till U23-lag, men det stora genombrottet kom aldrig. England blev Turkiet och Besiktas. Sedan dess har det blivit 194 ligamatcher, ytterligare 41 framträdanden i CL respektive EL för mittfältaren. Totalt 38 mål och 69 assist. Imponerande.
Serge Gnabry(1995):Alla var överens om att det bara var en tidsfråga innan Gnabry skulle gå om Walcott och AOC i rangordningen och bli nästa storstjärna på The Emirates. Men kantspelaren skulle ådra sig en allvarlig knäskada och den efterföljande utlåningen till West Brom blev inte som tänkt. Gnabry valde istället att lämna för Werder Bremen som senare blev Bayern München. Idag en storstjärna i Bundesliga.
Isaac Hayden(1995): Mittfältaren var visserligen kapabel att utföra det mesta på en fotbollsplan, men den allmänna sanningen var att Hayden saknade det där lilla extra för att lyckas. Drog till Newcastle, och har sedan dess gjort 126 matcher i PL och Championship. En gedigen karriär, alltjämt.
Ismaël Bennacer(1997): Inte trodde Arsenal att man sommaren 2017 hade släppt en kommande storspelare för blott tio miljoner kronor. Idag är Bennacer ordinarie i Milan. 20 Serie A-matcher denna säsong.
Jeff Reine-Adélaide(1998): Det var smått omöjligt att missa den uppenbara potential som 17-åringen besatt när han kom till klubben. Drivet, farten med bollen och spelsinnet. Men Reine-Adélaide vägde lätt och gjorde i själva verket kanske sin bästa insats för klubben redan under träningsturneringen Emirates Cup bara ett par veckor efter övergången. Fick nöja sig med U23 innan han lämnade tre år senare. Köptes senare av Lyon för nästan 300 miljoner.
Donyell Malen(1999): Malen följde sina hjältars fotspår när han, likt Henry och Bergkamp innan honom, tog steget över till Arsenal. Några fina år i ungdomslagen följde, men Malen hade förtvivlat svårt att slå sig in i A-laget. Skador och bristande tränarförtroende ledde till att han lämnade för PSV. Har utvecklats till en av Eredivisies mest intressanta spelare, denna säsong har det blivit 16 poäng på 14 ligamatcher.
Kommentar: Arsenal har haft ett gäng lovande spelare som passerat klubbens ungdomsakademi men som antingen inte fick chansen eller drogs med skador i avgörande skeenden. Bland spelarna som nämns ovan, tror jag att många inte visste att exempelvis Özyakup eller Bennacer har en bakgrund i klubben. Det mest slående exemplet är såklart Gnabry, men den utveckling som Malen och Reine-Adélaide har haft sedan flytten från London måste svida för Arsenal. Toral kan få ett omnämnande.
CHELSEA
Patrick van Aanholt(1990): Vänsterbackens genomgick samma utlåningsfrenesi som många andra innan honom. Till slut fick han igenom sin flytt till Sunderland, som ett par år senare sålde honom vidare till Palace för 100 miljoner. 33 poäng på 184 matcher i PL.
Jacopo Sala(1991): Högerbacken kom till London redan 2007, men lämnade några år senare för en billig peng. Kan idag stoltsera med 117 matcher i Serie A för klubbar som Spal, Hellas Verona och Sampdoria. Varit aktuell för en Napoli-flytt.
Nathaniel Chalobah(1994): Mittfältaren anslöt från Fulham redan 2005 och tillbringade därefter flera år i Chelseas ungdomsled. Fick aldrig chansen i A-laget, fick istället gå på lån hos klubbar som Watford, Napoli, Reading. Haft stora skadeproblem men verkar i år fått sitt stora genombrott. En spelare för framtiden.
Nathan Aké(1995): Fick allt oftare en plats på Chelsea-bänken under 2014/15, men lånades senare ut. En lyckad sejour i Bournemouth ledde till att klubben köpte loss honom. Har sedan dess gjort 140 ligamatcher och ryktats till Manchester City. Chelsea bakade in en återköpsklausul i försäljningen.
Betrand Traoré(1995): En av spelarna som kom till Chelsea under tveksamma former, vilket senare också skulle bidra till transferförbud som man sedermera straffades med. Blev aldrig något på Stamford Bridge, istället lämnade kantspelaren för Lyon. I Ligue 1 har det gått desto bättre för Traoré, som redan hunnit med 31 poäng på 88 matcher.
Jeremie Boga(1997): Boga gjorde blott 18 minuter i Premier League innan han såldes vidare till Sassuolo. Under 2019/20 har det blivit åtta mål och fyra assist för en spelare som ändå måste anses ett av Serie A:s allra största utropstecken denna säsong. Hade inte förvånat mig om det blir en återkomst på Stamford Bridge för Boga.
Kommentar: Alla vet att Chelsea har haft en anmärkningsvärt häftig omsättning i spelartruppen med dussintalet stortalanger ute på lån var och varenda säsong. Men det är ändå slående hur många spelare som tillåtits lämna och sedermera lyckas på andra platser. Utöver ovan nämnda spelare kan man även slå ett slag för spelare som Aina, Bamford, Romeu, Bruma, och i viss mån Sturridge. Man kan även argumentera för att De Bruyne, Salah och Lukaku förtjänar en plats, men dessa kategoriserar jag som någorlunda etablerade redan innan flytten till Chelsea.
MAN CITY
Kasper Schmeichel (1986): Målvakten blev Notts County-projektets kanske mest anmärkningsvärda värvning. Det blev dock bara en säsong på Meadow Lane innan dansken flyttade vidare till Leicester. Har varit med på klubbens resa, från Championship till ligatitel, och noterats för 200 matcher i PL.
Ben Mee (1989): Mee gick den långa vägen genom Citys ungdomsverksamhet, men lyckades aldrig slå sig in i A-laget. Gick till Burnley. Har noterats för 163 och 149 matcher i PL respektive Championship. Idag en av PL:s mest underskattade försvarare.
Kieran Trippier(1990): Högerbacken behövde visserligen inte lämna Premier League för att få sitt stora genombrott, Trippier tog nämligen steget över från Citys reservlag till Burnley som senare blev Tottenham. Hann med att göra 107 matcher i PL, är idag ordinarie i Simeones Atlético Madrid.
Jason Denayer (1995): Anslöt som 17-åring till Citys U18-lag. Sedan följde utlåningar till Celtic, Galatasaray och Sunderland. Men det blev bara 20-talet framträdanden i PL för mittbacken, som lämnade för Lyon där han har varit ordinarie i ett par säsonger.
Rony Lopes (1995): Det var mycket snack runt Lopes i samband med dennes flytt till England 2012. Såväl City som Lopes visste att det skulle bli svårt att slå sig in i laget, och han lämnade några år senare för 120 miljoner. Har sedan dess även hunnit med att säljas för 250 miljoner till Sevilla. Har mer att ge.
Jadon Sancho (2000): Listans kanske mest solklara miss. De som följer engelsk fotboll hade hört talas om Sancho i flera års tid, men 20-åringen var inte vidare tålmodig och lämnade för Tyskland för 80 miljoner kronor. 27 mål och 37 assist på 69 Bundesliga-matcher har gjort att hans marknadsvärde skjutit i höjden. Ryktas nu tillbaka till England.
Kommentar: Citys spindelnätsverksamhet har inneburit att en ofantlig mängd spelare passerat klubben på ett eller annat sätt. Spelare som Trippier, Sancho och Mee hade man säkert fått användning av, men det är inte alls säkert att dessa spelare fått samma utveckling om de hade stannat. Här kan även namn som D Suarez, Rekik, Maffeo och Boyata nämnas.
MAN UNITED
Matty James (1991): Det kryllade av talang på United-mittfältet i samband med att James slog sig fram i ungdomslagen. Har väl egentligen aldrig tagit en ordinarie tröja Leicester, som han alltjämt representerat sedan 2012. En ligatitel och 147 matcher i PL och Championship.
Joshua King (1992): Kom från Norge som 16-åring och tog sig faktiskt snabbt upp i U23-laget innan han gick ut på lån i flera vändor. Släpptes 2013. Fick det inte riktigt att funka i Blackburn, men har utvecklats till en användbar och löpvillig anfallspjäs som redan hunnit med 154 framträdanden i PL.
Paul Pogba (1993): Redan som 17-åring kallades mittfältaren upp till seniortruppen inför en FA-cupmatch, men Pogba var inte alls nöjd med speltiden han fick. Pogba lät sig kontrakt löpa ut och skrev på för Juventus som bosman. Där utvecklades han till en av världens mest intressanta mittfältare innan han återvände till United för runt en miljard kronor.
Michael Keane (1993): En av Keane-bröderna som tippades slå sig in i Uniteds A-lag. Men Keane tilläts lämna för fem år sedan, och har sedan dess hunnit med att imponera i Burnley för att sedan säljas vidare till Everton för runt 300 miljoner. En skakig inledning på Goodison har följts av mer imponerande insatser denna säsong. Redan 142 matcher i PL.
Tom Lawrence (1994): Tog sig fram genom ungdomsakademin under tidigt 10-tal, men fick inte chansen och lämnade klubben, först till Leicester och senare Derby. Idag en av Championships främsta på sin position. 68 poäng på 198 matcher imponerar.
Paddy McNair (1995): Visades allt större förtroende av Uniteds dåvarande tränare van Gaal, men hamnade allt som oftast precis utanför startelvan. Ingen superstjärna, men har denna säsong äntligen visat prov på det som United såg i honom. Sju poäng på 32 matcher från sin mittfältsplats i Middlesbrough.
Kommentar: Förhållandevis mindre kännbara tapp i jämförelse med andra lag på listan, vilket delvis har att göra med att United faktiskt varit bra på att ge chansen till de största talangerna. Finns flera exempel på spelare man verkligen trodde på och som inte alls lyckades, vilket har haft att göra med skador eller disciplinära problem, men det får avhandlas i en senare lista.
LIVERPOOL
Mikel San Jose (1989): Mittfältaren kom till Liverpool under några år då Rafas spanska influenser hade färgat av sig på scoutingverksamheten. Tog sig aldrig upp till A-lagen och såldes tillbaka till Athletic Bilbao några år senare. Har varit klubben trogen sedan dess och noterats för 304 matcher i La Liga. Imponerande.
Péter Gulacsi (1990): Svårt att tänka sig att målvakten kom till Liverpool redan 2007. Gjorde aldrig något avtryck i England innan han lämnade som bosman. Idag startmålvakt i RB Leipzig. Noterats för 39 hållna nollor på 123 matcher i Bundesliga.
Martin Kelly(1990): Det enkla svaret är kanske att Kelly aldrig var tillräckligt bra för Liverpool. Men efter flytten till Palace för sex år sedan har högerbacken utvecklats till en stabil PL-spelare som faktiskt gjort så många som 153 matcher i ligan.
Jonjo Shelvey (1992): Stora svårigheter med disciplinen, men alltjämt en av PL:s kanske mest underskattade spelare. Smart med bollen och en uppspelsfot av rang. Lämnade Liverpool för Swansea som senare blev Newcastle. Noterats för 42 poäng på 204 matcher i PL.
Jack Robinson (1993): Tillbringade ungdomsåren i Liverpool, men sågs aldrig vara tillräckligt bra för A-laget. Gjorde flera fina säsonger i Championship innan han tidigare i år tog steget över till Sheffield United.
Sergi Canós(1997): Jag kan tänka mig att vi kommer att få se mer av Canos i framtiden. Snackades mycket om mittfältaren i samband med flytten från Barcelona, men tog sig aldrig upp till A-laget innan han lämnade för Norwich. Stått för ett par imponerande säsonger i Brentford. Fått årets säsong förstörd av skador.
Kommentar: Inga jättenamn men alltjämt spelare med gedigna karriärer. Canós såg ruskigt intressant ut innan han gick sönder, och det blir kommer att bli spännande att följa Robinson efter flytten till Sheffield United. Mest anmärkningsvärda namnen på listan, och som jag inte alls visste hade tillbringat flera år i klubben, är väl ändå San Jose och Gulacsi. Hade såklart varit intressant att se vad Shelvey eventuellt hade kunnat åstadkomma under Klopps vägledning.
TOTTENHAM
Iago Falque(1990): Det här var en spelare som Spurs verkligen hade höga förhoppningar om. Kom från Juventus, men fick aldrig chansen på White Hart Lane och såldes senare vidare till Genoa. Har under sin tid i Italien noterats för 45 mål och 23 assist på 157 matcher.
Andros Townsend(1991): Känns spontant tveksamt att inkludera Townsend på en lista med spelare som lyckades först efter att de hade lämnat, kantspelaren gjorde ändå ett par säsonger i A-laget. Men i själva verket är det först senare som han utvecklats till att bli en mycket kompetent PL-spelare. Gjort 49 poäng på 200 matcher i PL. Stått för några kanonmål hos Palace.
Adam Smith(1991): Tog sig upp genom ungdomsleden, men fick aldrig chansen i A-laget. Var iväg på flera säsongslånga lån innan han lämnade för Bournemouth. Har sedan dess tagit en ordinarie tröja och noterats för över 200 matcher under klubbens resa upp till högstadivisionen.
Ryan Fredericks(1992): Fick aldrig chansen i Spurs utan såldes billigt vidare till Bristol City som 22-åring. Gjorde flera bra år i Championship innan han fick chansen att spela till sig en ordinarie tröja på London Stadium.
Nabil Bentaleb(1994): Går att argumentera för att Bentaleb faktiskt slog igenom i Spurs innan han drog vidare till Tyskland. Har i efterhand berättat att han kanske borde ha varit med tålmodig och väntat på sin chans. Gjorde 20 poäng på 73 framträdanden i Bundesliga. Dragits med skador, men har tillbringat årets vårsäsong på lån i Newcastle.
Milos Veljkovic(1995): Blott 24 år och numera ordinarie i Werder Bremen. Kom till Spurs som 15-åring, men imponerade tydligen inte och såldes vidare några år senare. Snart 100 matcher som mittback i Bundesliga. Ryktats vara aktuell för en återkomst till England.
Kommentar: Inga större förluster för Tottenham, som under 2010-talet verkligen lyckats få fram och förvalta den talang som funnits i klubben. Av spelarna på denna lista ser jag nog ändå bara Townsend som en spelare som man faktiskt hade fått någon större användning av. Alltjämt intressant att lära sig att spelare som Veljkovic, Fredericks och Smith tillbringat flera år i klubben.