Mittfältsfrågan ger Sarri huvudbry
Maurizio Sarri identifierade tidigt att det lag han hade ärvt av Antonio Conte behövde förstärkas. In kom Jorginho, som hade styrt och ställt på mittfältet i Sarris Napoli i flera års tid. Man hade även tidigare under sommaren gått bet på Rysslands succéspelare Aleksandr Golovin, men med en drös kompetenta mittfältsalternativ i laget kändes man fulltaliga så länge alla stannade.
Thibaut Courtois hade gjort sig omöjlig i London, och Real Madrid var bara detaljer från att göra klart med målvakten när Chelsea klev in och frågade om det fanns någon spelare som man kunde tänka sig att låna ut. Man fick då svaret att Mateo Kovacic var tillgänglig.
Ansedda Times var tydliga med att en köpklausul inte fanns med i avtalet.
Chelsea fick visserligen en spelare med en imponerande högstanivå - men visst känns uppgörelsen tvetydlig? Finns det något som brittiska medier har missat, eller ska Chelsea hålla tillbaka sina egna spelares utveckling för att ge speltid åt någon som oavsett vad återvänder till Spanien efter årets säsong? Kanske motiverar man ett sådan kortsiktig lösning med att Kovacic är skillnaden på en topplacering och ännu ett år utanför Champions League.
Kroatens intåg försämrade Ruben Loftus-Cheeks och Ross Barkleys chanser till speltid. Men så länge Chelsea och Kovacic radade upp imponerande insatser fanns det inte mycket att klaga på.
Sen började pendeln att svänga.
Under den senaste månaden har Barkley fått allt större förtroende från Sarri. I den senaste ligamatchen förpassade han Kovacic till bänken, stod han för en briljant insats och kom med i målprotokollet. Under landslagsuppehållet stärkte Barkley sina aktier ytterligare.
Manchester United står för motståndet i helgen. Väljer Sarri då att gå tillbaka till Kovacic, eller spelar han det mer långsiktiga, ovissa kortet med Barkley från start? Bland supportrarna och brittiska medier är valet inte självklart längre. Pendeln har svängt.
Formsvacka öppnar för Sema
Att Ken Sema skulle lämna allsvenskan var en av sommarens sämst bevarade hemligheter. Valet föll till slut på Watford, som precis hade rundat av en av sina mest framgångsrika säsonger i modern tid. Man slutade till slut på 14:e plats i tabellen, och utåt sett sågs harmoniska Watford ut ha en tydlig vision, ledda av en lojal spelartrupp. I själva verket återhämtade man sig fortfarande från en utdragen tränardiskussion och att storstjärnan Richarlison valt att lämna.
Semas val var spännande. I Richarlisons frånvaro kändes inte någon av de fyra offensiva spelarrollerna omöjliga. Varken Troy Deeney (5+2) eller Andre Gray (5+3) kunde stoltsera med några vidare imponerande siffror från fjolåret. Samma sak kunde sägas om den offensiva mittfältsduon Will Hughes/Roberto Pereyra.
Sema fick inledningsvis kortare inhopp i ligaspelet, men Javi Gracia valde att fortsätta med samma laguppställning match efter match. Inga konstigheter med det: Watford tog fyra raka vinster och tidigare nämnda spelare närmade sig fjolårets poängnoteringar i rasande fart.
Sen kom formsvackan.
Visst finns det fog för att argumentera att man förtjänat mer än vad man har fått den senaste månaden, men sanningen är den att Watford inte vunnit en fotbollsmatch sedan början på september.
I förlusterna mot såväl Manchester United som Arsenal fick man beröm, och på Craven Cottage motiverade experterna poängtappet med att det inte fanns mycket att göra när Aleksandar Mitrović var i form.
Men sen hände något. Storförlusten mot Bournemouth (0–4) föranledde ett stort missnöje bland hemmasupportrarna och lokaltidningen Watford Observer menade att Gracia måste börja ge fler spelare chansen. Det öppnar upp för Sema.
Benitez självsäker - upp till bevis, Newcastle
Newcastles, relativt, goda målskillnad maskerade många av lagets problem under fjolårssäsongen. Man slutade till slut på tionde plats, endast fyra poäng ner till 15:e plats och ytterligare fyra ner till Southampton, som med nöd och näppe klarade sig kvar i Premier League.
Det var tydligt att Newcastle var i behov av nyförvärv.
Men ägare Mike Ashley lutade sig tillbaka på Rafael Benitez kontraktssituation, och Newcastle redovisade vinst på transfermarknaden. Jämför det med hur PL-nykomlingarna Wolves och Fulham investerade hundratals miljoner i sina spelartrupper.
Men inte ens Benitez har kunnat trolla med det han har haft till förfogande. På de inledande åtta omgångarna har man samlat på sig blygsamma två poäng, man har släppt in 13 mål och Joselu är i ensam intern skytteligatopp med blott två fullträffar.
Men Benitez är självsäker.
För ett par veckor sedan sågs Benitez och Ashley på en italiensk restaurang i Newcastles utkanter, där de diskuterade förstärkningar i januarifönstret. Efter mötet slog Benitez fast att han var ”100 procent säker” på att Newcastle inte åker ur Premier League i år.
Lördagens hemmamöte med Brighton är en måstematch och en möjlighet att börja om på nytt för Newcastle. Känner du pressen, Rafa?
VNL:s kamp mot klockan
Det är svårt att tolka hur José Mourinho ser på Victor Nilsson Lindelöfs framtid i Manchester United. Svensken visades stort förtroende i inledningen av säsongen, men petades senare till förmån för andra alternativ. Men Nilsson Lindelöf välkomnades in i värmen igen av Mourinho, och såg ut att ha gjort en av mittbacksplatserna sin. Sen kom förlustmatchen mot West Ham på London Stadium, och Mourinho ansåg att Eric Bailly och Chris Smalling utgjorde en klart mer stabil mittbacksuppsättning.
Jag är övertygad om att det kommer att hända saker i Manchester United i januarifönstret - och då gäller det att ha varit Mourinho till lags. Om Mourinho fortfarande är ansvarig vid årsskiftet, det vill säga.
Tidigare i veckan betygsatte Manchester Evening News United-spelarna under säsongsinledningen. Smalling fick en sexa, följt av Bailly och Nilsson Lindelöf som båda två fick fyror. Phil Jones fick en trea. ”(VNL) Spelade fem matcher i rad i september men trots kontinuerlig speltid så kom han inte upp i förväntad nivå. Riskerar att bli en stor missräkning.”
Får VNL chansen från start redan på lördag i den tuffa bortamatchen mot Chelsea?
Missunnsam schemaläggning för Arsenal - kan tvingas rotera
Arsenal spelar först på måndag i Premier League, trots att man bara ett par dagar senare reser ner till Lissabon för spel i Europa League. Har Arsenal fallit offer för pengasuktade schemaläggare?
Chelsea, som också deltar i Europa League, kan bocka av sin match kring lunchtid på lördag. Sanningen är den att samtliga toppklubbar spelar på lördag. Söndagens enda match är den mellan Everton och Crystal Palace - och sent på måndagskvällen utspelar sig Arsenal-Leicester på Emirates Stadium.
Arsenal har hittills formerat svagare uppställningar i Europa League, men på torsdag ställs man man mot den stora utmanaren om gruppsegern. Emery vill säkerligen få med sig ett positivt resultat hem till London, och då kommer man att tvingas spela en handfull starka kort.
Hur kommer detta att påverka laguttagningen mot Leicester?