Vore intressant att se Zaha i Tyskland
Redan i somras spekulerades det att Wilfried Zaha kunde vara på väg att lämna Crystal Palace. Men det blev varken Chelsea eller Tottenham för kantspelaren, som belönades med ett lukrativt femårskontrakt och klargjorde att han såg sin närmaste framtid på Selhurst Park i Londons utkanter.
Under stora delar av årets säsong har han inte bara varit klubbens bästa spelare, utan kanske den som hållit högst nivå av alla utanför klubbarna i topp sex. Det är egentligen smått otroligt att man ligger på 13:e plats, med tanke på att laget länge saknat en målskytt. Straffspecialisten Luka Milivojevic och Zaha återfinns längst upp i den interna skytteligan. På tredje plats har vi Jeffrey Schlupp - ja, vänsterspringaren - på fyra gjorda mål. Att Crystal Palace plötsligt radat upp fina resultat med inlånade Michy Batshuayi i laget har därför inte som en chock.
Zaha kan stoltsera med en fin poängskörd den här säsongen - åtta mål och fem assist. Men årets säsong är inget undantag, utan en fortsättning på det han visat upp under de senaste åren: 14 poäng säsongen 2017/18 och 18 poäng säsongen dessförinnan. Han är även den spelare som tilldöms flest straffar i den engelska högstaligan, säsong efter säsong, och därmed möjliggör att mittfältaren Milivojevic ser ut att nå tvåsiffrigt i år igen.
Så, är det inte dags att Zaha testar lyckan i en storklubb igen?
För visst kan vi inte döma ut hans chanser baserat på hur det gick i Manchester United?
Det är viktigt att komma ihåg att Zaha, då 21 år gammal, kom till ett United som genomgick sin största omställning i modern tid. Sir Alex Ferguson hade lämnat samma sommar, och in kom David Moyes. En spelare i den åldern behöver speltid för att finna rytm och självförtroende - en omöjlig uppgift för en spelare som inte gjorde sina första ligaminuter förrän i mitten på december. Då blev det 22 minuter. Veckan efter fick han nöja sig med sex minuter.
I januarifönstret 2014 beslutade United att låna ut Zaha under resterande del av säsongen. Det kan tyckas vara en rimlig åtgärd, men i efterhand kan man kritisera valet av klubb. Krisande Cardiff låg nämligen sist i ligan och var inte alls redo för Premier League.
Det blev bara en säsong i United för Zaha, som återvände till Selhurst Park.
Visst, United hade nog högre förväntningar på Zaha. Men förutsättningarna fanns inte där för honom att lyckas. United mådde inte bra - Zaha mådde inte bra.
Sedan dess har Zaha infriat den potential som United såg i honom. Blir det Premier League för honom, eller finns det någon sanning i att Dortmund är intresserat? Det hade varit en intressant utmaning för Zaha, som fyller 27 senare i år.
VNL:s imponerande facit mot Arsenal - pressen ökar på Emery
Tanken var att Arsenal skulle åka till Rennes, få med sig ett par bortamål till returmötet i London och vila flera tongivande spelare inför mötet med Manchester United. På andra sidan trodde jag att vi skulle få se ett slutkört och skadedrabbat United, som efter en eventuell förlust på Parc des Princes skulle få svårt att ställa om.
Nu väntar något helt annat.
Unai Emery hämtades in för att ta tillbaka Arsenal till Champions League. Punkt. Visst finns fortfarande möjligheten att man vänder på dubbelmötet och således tar sig vidare, men mardrömsresultatet i Frankrike och ett möjligt uttåg ur Europa League innebär att pressen att ta en topplacering ökar. Poängtappet på Wembley i förra helgen kändes onödigt, och om man nu ska finnas med bland de fyra bästa när säsongen summeras gäller det att avsluta starkt. Med start mot United på söndag.
Anthony Martial är väl undantagen som bekräftar en annars tydlig regel att spelarna höjt sig sedan Ole Gunnar Solskjær kom in. Man har stundtals spelat briljant anfallsfotboll, men det är viktigt att komma ihåg att United faktiskt inte hade några större problem med målproduktionen under hösten, utan det var i mångt och mycket det svaga försvarsspelet som ställde till det.
På de inledande 17 matcherna under Mourinho gjorde man nämligen 29 mål och släppte in lika många. Sedan dess - på tolv matcher - har man gjort 29 framåt och endast släppt in nio bakåt.
Vi ska därför inte underskatta hur viktig Victor Nilsson Lindelöf har varit för detta United sedan årsskiftet. Tidigare i veckan pratade Rio Ferdinand om hur han såg på VNL:s utveckling, att svensken påminner om honom själv i samma ålder - och att United borde leta efter en uppgradering vid VNL:s sida till nästa säsong.
Söndagens motståndare verkar passa Nilsson Lindelöf (två vinster och en oavgjord). Jag kommer ihåg hur ett heroiskt United fick med sig tre poäng hem från Emirates hösten 2017. Vi såg en liknande matchbild i FA-cupmötet i London för några veckor sedan, då svensken var fullkomligt lysande i stora delar av matchen. Repris på söndag?
Äntligen - Bournemouth rustar för framtiden
Bournemouth gör något med mig. Ofta frustration. Ibland eufori. Den högstanivå som man håller i sina bästa stunder är toppklass, men alltför ofta faller man platt på grund av ett eller flera svaga kort i laget.
Bournemouth behöver inte förstärka med några toppspelare för att avancera i tabellen, utan det räcker egentligen att ersätta de svaga länkarna med några stabila pjäser. Det spelar liksom ingen roll att Callum Wilson och Joshua King springer i djupled när det är Adam Smith som står för inspelen. Att man väljer att plocka in bollvinnaren Jefferson Lerma för att stärka upp defensiven blir smått skrattretande när man samtidigt väljer att fortsätta med Asmir Begovic mellan stolparna. Men frågan är ändå om inte Steve Cook, sina fina ledaregenskaper till trots, varit den största förbrytaren?
Det verkar som att Eddie Howe slutligen tröttnat på lagets ihåliga försvarsspel och nu är beredd att riskera vårens resultat i utbyte mot en ljus framtid. Hur ska man annars tolka köpet av Chris Mepham, 21, och det stora förtroende som Howe visat honom sedan dess? I januari valde nämligen Bournemouth att betala närmare 130 miljoner kronor för mittbackens signatur. Den höga prislappen är en indikation på hur högt både Brentford och Bournemouth värderar honom. Att man valt att kasta in honom i hetluften direkt måste vara för att minimera hans acklimatiseringsperiod och göra honom redo för startelvan redan till nästa säsong.
Min tolkning är att Bournemouth anser att det kan vara värt att åka på ett par orutinerade misstag under våren för att vinna i det långa loppet. Kanske är han redo redan till hösten, kanske dröjer det längre än så? Men när Mepham väl har acklimatiserat sig till spelet i Premier League, ja, då har Bournemouth plötsligt ett av ligans mest intressanta mittlås till sitt förfogande.
Sema på väg tillbaka till Europa League
Ken Semas insatser i Europa League och då främst på Emirates Stadium när Östersunds FK bortaslog Arsenal var nog det som gjorde att de engelska klubbarna fick upp ögonen för honom. När chansen väl kom så valde han att skriva på för Watford, en klubb med stor tränaromsättning de senaste åren och som inte slutat bättre än på 13:e plats i Premier League sedan omstarten 1992.
Nu ligger man på åttonde plats, med samma poängskörd som Wolves på sjunde plats. Visst bör Wolves, nykomlingar den här säsongen, hyllas för sin tabellplacering men jag tycker att vi ofta glömmer bort att även Watford har stått för en imponerande säsong.
Den senaste månaden inte varit någon höjdare för Sema. I inledningen på februari byttes han ut redan i halvtid, och sedan dess har fått minimalt med speltid. Senast fanns han inte ens med i matchtruppen.
Vi hoppas att Sema finns med i truppen mot Manchester City, att han kan återta sin plats på högerkanten och därmed visa att han förtjänar att stanna kvar över nästa säsong.
Sema i Europa League nästa säsong? Varför inte.
Tacksam hemmadebut för Rodgers
Det måste kännas konstigt att komma in som tränare mitt under brinnande säsong, särskilt när det rör sig om ett lag i likgiltighetens mittenskikt. Leicester ligger nämligen på elfte plats, med små möjligheter att närma sig lagen som slåss om Europaplatserna.
Så hur resonerar Rodgers? Vill han göra så bra ifrån sig direkt, eller ser han våren som en försäsong innan den riktiga försäsongen, en period då han testar sig fram för att se vad som funkar bäst?
Redan i debuten i förra helgen valde Rodgers att spela med en trebackslinje, något spelarna inte var helt bekväma med. Det slutade med förlust. Jag kanske har helt fel, men visst känns inte Wes Morgan alltför trebackslinje-kompatibel?
Rodgers hemmadebut blir mot Fulham, som visserligen imponerade i förra helgens möte med Chelsea men som får anses vara ett tacksamt motstånd. Det blir då intressant att se hur 46-åringen väljer att formera sitt lag, om Harvey Barnes visas fortsatt förtroende och om spelarna kan anpassa sig till vad Rodgers vill åstadkomma.
En av spelarna som tror på Rodgers är James Maddison, 22.
- Han är en tränare som lägger stort fokus på presspel och hårt jobb utan boll i defensiven, men som även strävar efter att spela en fin passningsorienterad fotboll. När en ny tränare kommer in är det viktigt att lyssna, lära sig och följa instruktionerna som han ger oss, säger Maddison till klubbens hemsida.