Hur påverkar United-buden King?
Joshua King blev inte riktigt den spelare som en gång spåddes när han tog sig fram i Romsås, Vålerengen och senare Manchester United som ungdomsproffs. Hans första stora egentliga genombrott kom först vid 25 års ålder. Sedan dess, under 4,5 år i Bournemouth, har han utvecklats till en målgarant, vars snabbhet lämpar sig för ett lite lägre sittande och omställningspräglat mittenlag. Bra, men inte toppklass.
När han noterades för 16 ligamål säsongen 2016/17, snackades det om att flera storklubbar hade identifierat honom som ett Premier League-prövat och intressant anfallsalternativ. Sedan dess har det varit desto tystare.
Fram till vinterfönstrets allra sista dag.
Ett Manchester United i numerär kris i offensiven, efter Marcus Rashfords skada, presenterade då Bournemouth med två på varandra efterföljande bud. Enligt uppgifter var Bournemouth inte alltför oroligt över att tappa 28-åringen. Man nobbade båda buden och satt, enligt uppgifter, och väntade tillsammans med King på att ett tredje och sista bud skulle motsvara det man hade frågat efter.
Men budet kom aldrig. Manchester United bestämde istället att ett korttidslån av Odion Ighalo var en ekonomiskt - och sportsligt (?) - mer förnuftig affär. Enligt uppgifter ska King ha varit väldigt besviken över att han inte fick gå tillbaka till den klubb där allt började.
Det finns flera möjliga faktorer som är av intresse. Hur reagerar King? Det här var nog sista chansen att få möjligheten i en av Premier Leagues större klubbar. Om så, hur påverkar det Bournemouth? King har inte haft sin bästa säsong och dras med en muskelskada, men är alltjämt en viktig pusselbit i klubbens jakt på en kontraktsförlängning. Och United? Fråga Ighalo.
Mållös och skadad Sterling oroar City
Raheem Sterlings insats mot Tottenham var symptomatiskt för en spelare som vill så mycket men som för tillfället inte får det att funka. Det var feltajmade löpningar, domarkritik och en farlig tackling på Dele Alli. Och sedan åkte han på karriärens första muskelskada.
Det pratas ofta om Manchester Citys svaga säsong och oförmåga att hänga på ett briljant Liverpool. Desto mindre talas det om hur viktig Sterling har blivit under de senaste två åren. Ofta känns det som att han blir en i mängden av Citys offensiva krafter.
Lika briljant som Sterling var i höstas, lika trögt har det gått sedan årsskiftet. Noll poäng på de åtta senaste, i vilka City har förlorat två och tappat poäng i ytterligare en match. Det är 13 veckor sedan han gjorde mål på Etihad i Premier League. Det är anmärkningsvärt för en spelare som trots allt redan noterats för 20 mål denna säsong.
Det är fortfarande osäkert hur länge Sterling blir borta. Enligt brittiska medier satsar man på att ha honom tillbaka till cupfinalen i mars. Det betyder att han ser ut att missa matcher mot West Ham, Leicester och Real Madrid.
Oavsett form, Sterlings skadefrånvaro kommer att innebära ett hårt slag för City.
Butt vill reformera lånesystemet
Ni kommer ihåg Nicky Butt? Kanske minst framträdande i Manchester Uniteds ‘Class of 92’, men noterades ändå för hundratalet matcher i Premier League under nästan två årtionden.
Idag är han delägare av Salford City, denna storsatsande förortsklubb i Manchester, tillsammans med bröderna Neville, Paul Scholes, Ryan Giggs och David Beckham. Han är även spelarutvecklingsansvarig i Manchester United.
I en intervju med Athletic från tidigare i veckan klargjorde han för hur han såg på utlåningar för unga talanger. Jag vet inte om Butt har gjort sig ett namn för att vara vältalig, men han nämnde flera intressanta förbättringspunkter.
Idag får man endast ta in spelare på lån under sommaren och i januari. Butt föreslår att man borde kunna låna ut spelare som, låt oss säga, är under 20 år när som helst under hela säsongen. Det hade kunnat göra att unga spelare kan få mer speltid och fylla viktiga roller som uppstår mer spontant. Så har reglerna varit utformade tidigare.
Han föreslår även att en huvudklubb böra kunna återkalla en spelare om tränaren i låneklubben får sparken. Vi har sett hur unga spelare lånas ut till en klubb som säger sig ha en plan för spelaren, vilket sedan förändrats helt efter att en annan tränare kommit in.
Loftus-Cheek äntligen tillbaka
Det är ett vanligt förekommande fenomen, att fans förstorar upp en spelare i dess skadefrånvaro. Ofta glöms svagheterna bort. Istället appliceras ett sorts filter av nostalgi som formar en missvisande bild av spelaren. Särskilt tydligt blir det när spelarna som den skadade han kunnat gå in istället för inte presterar på topp.
Är så fallet med Ruben Loftus-Cheek?
Det var under fjolårsvåren som RLC fick sitt stora genombrott i Chelsea, 24 år gammal. Det fanns något kraftfullt och genombrottskraftigt i hans spelstil och som gjorde att han inte riktigt liknande någon annan mittfältare som England fått fram de senaste åren.
När han ådrog sig en skada inför EL-finalen, trodde man först att han skulle hinna tillbaka till säsongsstarten. Men digniteten på skadan och ett flertal komplikationer försenade rehabprocessen och det är först på slutet som man har kunnat sätta något preliminärt datum för en återkomst.
Tidigare i veckan släpptes bilder på när Loftus-Cheek var ute och sprang för fullt för första gången. Det är en positiv injektion för Chelsea. Mittfältaren kanske är så viktig för Chelsea som många vill få det till, men det kommer nog att dröja till den spelaren är tillbaka. När det blir dags, vem ska han då peta?
England förlänger sommarfönstret
Arsène Wenger gick längst fram i ledet om att tidigarelägga sommarfönstrets sista dag till innan säsongspremiären. Vissa motsatte sig, men majoriteten av klubbarna var överens om att det var en smart lösning som premierade tidig planering. Många av bottenklubbarna kunde således även pusta ut då man inte längre riskerade att köpas sönder en bit in på säsongen, trodde man.
Förflyttningen ägde rum 2017.
Enda problemet var att Premier League var övertygat om att resterande storligor skulle följa efter, enligt uppgifter trodde också många av storligorna att så var planen. Men så blev det inte. Istället har vi de senaste två åren sett hur Premier League-lagen har pressats av europeiska klubbar på uppblåsta övergångssummor som efter den engelska deadlinen sjunkit till mer rimliga nivåer. Vi har även sett att engelska lag förlorar toppspelare utan möjligheten att registrera en ersättare.
Bra tänkt, dåligt utfört. På torsdagen röstade Premier League för att återinföra den tidigare deadlinen för att hamna i takt med resterande ligor. Det är egentligen inte eftersträvansvärt, men desto viktigare för att man ska kunna behålla sin dominerande position.