Manchester United spelade som en påse nötter med hål i under den första halvleken. Det var allt annat än mästarklass.
På läktaren satt avstängde managern Alex Ferguson med kinder som blev allt rödare och käkar som misshandlade ett stackars tuggummi.
Han var inte glad, om man säger så.
Det är sällan United bjudit på så avgörande försvarsmisstag som på Upton Park. Lika sällan har bottengänget West Ham den här annars så miserabla säsongen skakat om ett topplag på ett lika påtagligt sätt som under den första halvleken.
Ögonblicken som såg ut att spetsa till såväl topp- som bottenstriden:
+ Carlton Cole lyfte bollen över Patrice Evra som tycktes glömma att han inte är målvakt. Evra sprattlade med armarna, bollen träffade den högra och domaren Lee Mason hade inget annat val än att blåsa och peka på straffpunkten.
Mark Noble skickade in 1-0.
+ På nytt var Cole i farten, tog sig förbi Nemanja Vidic, krokades och föll. Men var han innanför straffområdet? Det tyckte Mason.
Mark Noble skickade in 2-0.
Men en match är två halvlekar och de sista 45 visade United i allmänhet och Wayne Rooney i synnerhet sitt rätta ansikte. Detsamma kan sägas om West Ham, som uppträdde precis som det bottenlag det är.
Först knorrade Rooney in en frispark till 1-2 (65:e minuten), sedan tog han emot bollen i fart och pricksköt in kvitteringen och så själva knorren när han placerade 2-3 sedan Mason blåst matchens tredje straff och den andra för hands.
Av bara farten gjorde Javier Hernandez 2-4.