Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
ENGLAND

Wenger — ifrågasatt som aldrig förr

En obotlig romantiker i otakt med sin tid?
En ansvarsfull väktare av ideal som fotbollen inte klarar sig utan?
Det beror på vem du frågar.
Ett vet vi — Arsène Wenger har aldrig varit så ifrågasatt.

Valley Parade i tisdags kväll. Ett näst intill ordinarie Arsenal kvitterar först i 87:e minuten, klarar inte att avgöra i förlängningen och åker sedan ur ligacupen på straffar.

Mot Bradford City, fyra i den engelska fjärdedivisionen.

Wengers blick är tom. Managern har just bevittnat ett av klubbens värsta ögonblick. Arsenal har visserligen gått på rejäla minor förr men den här gången är det tidpunkten som är mest kritisk. Inte i första hand den otillräckliga prestationen, även om den är alarmerande nog i sig.

Arsène Wengers värsta tid är nu.

En filosofi under press

Hela hans fotbollsfilosofi, hans sätt att leda klubben, hans syn på framtiden — allt ifrågasätts. Bland fansen, av experter, hos spelare.

Har han tappat greppet?

Börjar han bli en grinig farbror med en stadigt vikande förmåga att bruka de verktyg han trots allt har till sitt förfogande?

Eller gör han rätt som framhärdar att han gör rätt, att det han gör nu bär frukt framöver, när Europeiska fotbollsförbundets tuffare finansiella övervakningssystem slår igenom med full kraft och begränsar arabiska oljemiljardärer och ryska oligarker att leka hur som helst med sina pengar?

Det får framtiden utvisa.

Wenger kom till Arsenal 1996. Då var han relativt okänd. En fransman som nått framgångar med Monaco men sedan valde Japan som bas. "Arsène, who?" hördes på Highbury. Några år senare dyrkades han av fansen.

Kom med en revolution

Wenger revolutionerade klubben. Han kom med nya träningsmetoder, fick spelarna att förstå att man inte kan kombinera elitfotboll med en kost av vita bönor och bacon och en handfull pints på den lokala puben några kvällar i veckan. Han fick klubben att bygga en modern träningsanläggning, anställde fysiologer, satsade hårt på ungdomsverksamhet, värvade smart.

Två år efter ankomsten firade Arsenal dubbeln, liga- och FA-cupmästare samma säsong (1998). Bedriften upprepades 2002. Och 2004 gick laget — "The Invincibles" (De oslagbara) — genom Premier League utan att förlora en enda match.

2005 vanns FA-cupen, den senaste titeln.

Flytten till nya arenan Emirates tärde på klubbens ekonomi. I dag är Arsenal ett föredöme för hur en toppklubb ska sköta sin ekonomi. Men medan finanserna stärkts vacklar Wengers koncept. Han fortsätter envist att utbilda unga spelare och vägrar — trots att pengarna finns — värva tillräckligt många färdiga toppspelare för att konkurrera om titlarna.

Allt för konsten

För Wenger är det konsten för konstens egen skull. Andra som vill vinna titlar hela tiden får väl fortsätta slänga ut sina miljarder, resonerar han.

Det handlar också om ansvar. Till The Times säger han:

- Fotbollen måste spelas på lika villkor, vara intressant, oförutsägbar. Jag säger inte att pengar inte spelar en roll, men det handlar inte bara om det utan om tålamod och stoltheten i att utveckla dina egna spelare. Det här är delar av fotbollen som jag ser som väldigt viktiga, men som vi inte får något erkännande för. Vi måste tro på det. Vad handlar fotboll om annars?

Publicerad 2012-12-12 kl 16:36
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons