Veckans bästa:
1. Samuel Etoo (Inter)
Gjorde två mål själv och var även högst delaktig i Inters första och fjärde mål. Etoo är en komplett anfallare, osjälvisk, snabbare än vinden, gudabenådad balans, målsinne och behandlar bollen med finkänslig ömhet.
Etoo är fotboll. Jag säger det igen, gasellen från Kamerun är en av årtiondets allra bästa spelare fast ingen nämner det.
2. Thiago Silva (Milan)
Det är Zlatan och hans anfallskompanjoner som får de flesta rubrikerna men bakom Milans framgångar får man inte glömma den elegante och utomjordiskt skicklige försvarsgeneralen, Thiago Silva.
Brassen höll rent mot Juventus med en oerhörd klass, han var säker i luften, läste spelet som en maestro och var alltid kylig i sina brytningar. Att ge Zlatan maximalt fokus är inte fel men det är ett brott att inte samtidigt ge Thiago Silva det beröm han förtjänar. Världens bästa mittback?
3. Emanuele Giaccherini (Cesena)
Satte dolken i Sampdoria-försvaret två gånger om med sin fart och skicklighet. Gjorde 0-1 på en fin volley och utnyttjade utan nåd Gastaldellos klumpighet för att sedan avsluta med stor kyla till 0-2. Cesena mår så mycket bättre i bottenstriden nu när Giaccherini hittat formen igen.
4. Adrian Mutu (Fiorentina)
En rebells återkomst. Gjorde både 1-0 och 2-0 mot Catania för att sedan vara moder till Fiorentinas tredje mål (dock klar offside på Montolivo). Att Mutu äntligen visar lite gammal god form är ack så viktigt för Fiorentinas slutfinish. Har Mutu blivit Mutu igen?
5. David Pizarro (Roma)
Roma var stundtals rätt sega mot Lecce och spelmässigt ser det inte så väldigt mycket bättre ut under Montellas styre än vad det gjorde under Ranieri. Det finns dock en stor skillnad och det är David Pizarro.
Chilenarens mittfältsgeometri, kvicka fötter och playmaker-kvalitéer är för Roma som vatten för en ensam ökenvandrare. Mot Lecce var Pizarro Romas bäste tillsammans med Vucinic och blev matchvinnare då han iskallt avgjorde på straff. En comeback av gigantisk vikt.
6. Giuseppe Sculli (Lazio)
Sänkte Palermo med sina två mål på 20 minuter. Syntes inte så mycket därefter och var tvungen att lämna plan efter 52 minuter men hans mål gör att Lazio fortsätter att smyga med i Champions League-jakten.
Veckans sämsta:
1. Luca Toni (Juventus)
Agerade som ett fallfärdigt eiffeltorn mot Milan. Klumpig, statisk och väldigt meningslös längst fram för Juventus. Toni förlorade i stort sett varenda duell för att sedan alltid falla som följd.
Jag trodde innan säsongen att den gamle gode målskytten från Pavullo nel Frignano hade mer att ge men jag inser nu att hans tid är förbi. Tiden äger ingen barmhärtighet och kan vara en hemsk motståndare och för Luca Toni börjar det bli en jobbig verklighet.
2. Maurizio Zamparini (president, Palermo) & Serse Cosmi (tränare, Palermo)
Zamparini sparkade Delio Rossi för att han inte kunde få ordning på försvaret. Cosmi debuterade som ny tränare för Palermo mot Lazio och efter 20 minuter stod det redan 2-0 och försvaret såg lika ostabilt ut som tidigare.
Visst, jag får kanske ge Cosmi lite mer tid men frågan är om Zamparinis nickedocka är en bättre lösning än Rossi? Kommer inte resultatet bara bli ett tråkigare men inte så mycket bättre Palermo och att vi får se mer av en överviktig och snigel-långsam Fabio Liverani? Det är just den playmaker- positionen som Zamparini aldrig förstärkte innan säsongen och som är en dold orsak till att försvaret agerar osäkert. Jag saknar dig redan Delio...
3. Daniele Gastaldello (Sampdoria)
När Sampdoria krisar och hans back-kollega (Lucchini) går sönder finns inget utrymme för grova misstag. Hans klumpighet gav Giaccherini fritt fram vilket ledde till Cesenas andra mål och agerandet liknade en reumatiker på skridskor.
Du har väl inte missat att Lega Calcio och domarkåren verkar göra allt för att jämna ut domsluten mellan lagen? Förra veckan borde Roma fått en straff mot Parma och Brescia borde fått ett bortdömt mål godkänt mot Lecce. Vad hände denna vecka? Jo Lecce borde haft en straff för hands mot Roma och Brescia borde haft en straff emot sig mot Napoli. Konstgjord rättvisa?
Roma-Parma (2.46-3.00)
Brescia-Lecce (2.34-3.18)
Lecce-Roma (1.26-1.33)
Napoli-Brescia (1.22-1.34)
Du missade väl inte Gaston Ramirez vackra kvitteringsmål för Bologna mot Cagliari i den absolut sista sekunden?
Veckans Club Calcio?
Omgångens lag: (3-3-3-1)
Samir Handanovic (Udinese) (2)
Var hela tiden stabil mot Bari och räddade tre poäng åt sitt Udinese när han gjorde en kanonräddning på Rudolfs skott i slutminuterna.
Thiago Silva (Milan) (5)
Monstruöst säker och elegant mot Juventus. Världens bästa mittback?
Alessandro Nesta (Milan) (2)
Bildade starkt mittlås med Thiago Silva när han gjorde det mesta rätt mot Juventus. När han är frisk är han fortfarande fundamental.
Victor Mareco (Brescia) (1)
Urstark i luftrummet och lagom elak längs marken. Bidrog starkt till att Brescia höll nollan mot Napoli.
David Pizarro (Roma) (1)
Dikterade spelet med klokhet och skicklighet mot Lecce och blev matchvinnare med sitt straffmål. Förändrat mycket i positiv mening för Roma.
Gennaro Gattuso (Milan) (4)
Gjorde ett enormt jobb på mittfältet och blev oväntad matchvinnare med sitt mål. Gattusos svettdroppar smakar scudetto.
Cristian Ledesma (Lazio) (1)
Spelade fram till båda av Scullis mål med stor precision. Var mycket viktig för sitt Lazio mot Palermo med sin spelintelligens.
Samuel Etoo (Inter) (7)
Gjorde två egna strutar och var även inblandad i Inters första och fjärde mål. Inters vändning var i mångt och mycket Etoos mästerverk.
Emmanuele Giaccherini (Cesena) (3)
Smackade först dit ett vackert volleymål för att sedan stjäla bollen från en klumpig Gastaldello och sätta tvåan. Sampdoria-killer.
Adrian Mutu (Fiorentina) (1)
Fick det äntligen att lossna mot Catania. Gjorde två mål själv och var sedan den som gav födelse till Fiorentinas trea.
Mirko Vucinic (Roma) (4)
Gjorde ett vackert mål fullt av genialitet och var ett ständigt problem för Lecces försvarare med sin överkursteknik.