De tio största fiaskona i italiensk fotbollshistoria.
10. Luis Silvio (Pistoiese)
1980 behövde nykomlingarna Pistoiese förstärka anfallet. Därför sökte de sig till den sydamerikanska marknaden och hittade den lovande Luis Silvio. Frågan är om de inte hört mer än vad de hade sett av honom. När brassen anlände till flygplatsen frågade en av Pistoieses sportdirektörer om han var en “Una Punta” - alltså en striker, vilket Luis Silvio svarade ja på. Problemet var att han trodde att de menade “La Ponta” som på portugisiska kan tolkas som ytter. Luis Silvio spelade på fel position hela säsongen och blev en fiaskosymbol.
9. Al Saadi Khadaffi (Perugia, Udinese, Sampdoria)
Al Saadi var son till Libyens före detta president Muammar och erkände tidigt att han inte var intresserad av den politiska världen. Han ville bli fotbollsspelare. Perugias president Luciano Gaucci hade blivit övertalad av Silvio Berlusconi (som var god vän med Muhammad) att ta emot Khaddafi till Perugia och 2003 blev han den förste spelaren från Libyen att spela i Serie A. Eller spela och spela...det blev ju inte så mycket med den saken.
På två säsonger i Umbria-klubben hann han med ett inhopp och testades positivt för nandrolon. 2006 följde han med tränaren Serse Cosmi till Udinese (oklart varför) och registrerades för en match. Året därpå gick han till Sampdoria. Ett par månader innan han gick till Genua-klubben var det nära att Sampdoria-presidenten Riccardo Garrones oljebolag, ERG, köpte upp Libyen-ägda Tamoil. Al Saadi Khaddafi var hobby-fotbollsspelare och turist i Serie A.
8. Hugo Maradona (Ascoli)
Troligen anlände Hugo Maradona till stor del på grund av sitt namn men Diegos lillebror var faktiskt inte i närheten av sitt äldre syskon. Anlände till Ascoli säsongen 87-88 med stora förväntningar men det blev bara 3 matcher från start för Lill-Maradona. Hamnade sedan i Rayo Vallecano.
7. Vampeta (Inter)
Självaste
Ronaldo hade rekommenderat honom till Inter (de hade spelat tillsammans i PSV Eindhoven) och han köptes för ca 150 miljoner kronor. Men varken Marcello Lippi eller Marco Tardelli hade något större förtroende för brassen och det blev bara en enda match i Serie A för Vampeta. Lyckades sedan inte heller varken i PSG eller flertalet av de olika klubbarna han representerade i Brasilien. Troligen idag mer känd för att han poserade naken på gay-tidningen G-magazine 1999.
6. Ian Rush (Juventus)
Rush var en framgångsrik och firad superstar i England och vass målskytt i Liverpool. Kanske var det just i England hans spel passade bäst. Juventus trodde dock att de hade hittat den rätte anfallaren när de lade stora pengar på walesaren 1987-88. Rush anpassade sig aldrig till det italienska spelet och lärde sig aldrig språket. Efter bara efter en säsong återvände Rush hem till England.
5. Patrick Kluivert (Milan)
Milan trodde verkligen de hade hittat Marco Van Basten rätta efterträdare när de värvade Patrick Kluivert. Holländaren hade gjort stor succé i Ajax innan och ansågs som en av Europas allra största talanger. I Milan skulle han bli superstjärna. Det blev han inte. Kanske var han inte redo, kanske klarade han inte av de tuffare försvararna i Italien. Hur som helst blev det bara en säsong och 6 mål för Kluivert i Milan. Lyckades sedan klart bättre i Barcelona.
4. Diego Latorre (Fiorentina)
I början av 90-talet var Diego Latorre den stora kommande stjärnan i Argentina och döptes till Maradonas efterträdare. Fiorentinas dåvarande president ,Vittorio Cecchi Gori, ville skapa ett stort Fiorentina och valde att det skulle gå genom Latorres fötter. 1991 värvade Fiorentina två spelare från Boca Juniors, den tänkte superstjärnan Latorre samt en annan, då mindre omtalad, argentinsk anfallare.
Men eftersom man då redan hade fyra utländska spelare i laget lät man Latorre vara kvar i Boca Juniors en säsong. Latorre lyckades aldrig nå upp till förväntningarna och försvann efter bara två spelade matcher. Vem den andra argentinaren var? Gabriel Batistuta.
3. Ricardo Quaresma (Inter)
Allt verkade perfekt. Han var en av Europas hetaste spelare. Han var en spelare med teknik i överflöd, med kraft och dribblingsbravur i massor. Hans landsman och kanske världens bästa coach (i vilket fall då), Jose Mourinho, var tränare och ville ha honom. Inter köpte honom för ca 215 miljoner kronor och han debuterade med mål mot Catania.
Den röda mattan låg utrullad för Ricardo Quaresma. Allt verkade perfekt. Istället blev han rena enigmat. Han hade alltid en yttersida för mycket, en extra fint som slutade i överdrift, han var okonkret och det blev tydligt att han inte hade rätt mentalitet för att lyckas. Efter sex månader var han utlånad till Chelsea. 23 månader senare sålde Inter honom till Besiktas för mindre än en tredjedel av vad de köpte honom för.
2. Darko Pancev (Inter)
Darko “Kobran” Pancev var en av stjärnorna som vann mästarcupen med Röda Stjärnan 1990-91. Han snittade 20 mål per säsong, var Europas största målkung 1991 och kom tvåa i kampen om guldbollen samma år. Inter ville skaffa sig ett svar på Milans Marco Van Basten och värvade strikern från Skopje som rankades som Europas kanske bäste målskytt.
Men fiaskot i Inter blev rejält. Bara tre mål på en och en halv säsong, en massa missade målchanser och dålig kemi med tränare Bagnoli. Fick smeknamnet “Ödlan” av Inter-supportrarna som kontrast till kobran. Blev sig aldrig lik efter det och spelade bara två säsonger till utan lycka i Dusseldorf och Sion.
1. Gaizka Mendieta (Lazio)
Mendieta hade precis gjort stor succé i Valencia 2001. Han var en av Europas allra hetaste spelare med sin löplunga och sitt energiska tvåvägsspel på mittfältet. Lazios ägare Sergio Cragnotti vill ha honom till varje pris och la hela 420 miljoner kronor för spanjoren.
Efter bara tjugo håglösa matcher med Rom-klubben lånades han först ut till Barcelona och sedan till Middlesbrough. Skillnaden mellan Lazio-Mendieta och Valencia-Mendieta var så stor att man på allvar började misstänka att han tagit förbjudna preparat under sin tid i den spanska klubben. Det var tänkt att Mendieta skulle bli Verons och Almeydas efterträdare. Det slutade med att han inte kunde peta Giuliano Giannichedda.