Slaven Bilic har visat sig vara flexibel när det kommer till att använda olika formationer. Han har växlat från 4-1-3-2 till 4-2-3-1, 4-3-3 eller 4-4-2, men oftast på något lite modifierat och oortodoxt sätt. Förbundskaptenen tycker inte att formationer är särskilt viktiga för taktiken utan han lägger större vikt vid att ge individuella instruktioner till sina spelare.
Han är en av få tränare som i normalfall använder fem, ibland till och med sex, anfallsinriktade spelare på planen samtidigt, något som kan vara värt att hylla. Man skulle dock i Kroatiens fall se det som att det är en nödvändighet att spela anfallsfotboll.
När bröderna Kovac, Robert och Niko, som var nästintill oersättliga som mittback och defensiv mittfältare, efter EM 2008 slutade i landslaget så var det tungt för Bilic. Förbundskaptenen stod då med ett landslag som hade gott om offensiva spelare att välja på men inte så måna defensiva spelare till sitt förfogande. Och det underlättade inte att Bilic som gärna använder sig av offensiva ytterbackar inte längre hade mittfältaren Niko Kovac som kunde skydda de utlämnade mittbackarna.
Detta har fått till följd att Bilic vanligtvis låter backlinjen ligga lite lägre, samtidigt som Luka Modric och yttermittfältarna får falla ner. Och, när de möter lag som gärna vill göra det trångt på mittfältet så får anfallarna gå ner för att försöka vinna boll. Det är ett krävande spelsätt, både taktiskt och fysiskt – och det är svårt att få fason på det utan ordentliga förberedelser.
En lyx som den här truppen som i normala fall är utsprid över hela Europa och som bara får ett par dagar på sig att nöta innan varje match inte kunde unna sig under EM-kvalet. Men inför EM-turneringen är både Bilic och spelarna hoppfulla att den tid till förberedelser som de har tillsammans innan turneringen ska räcka till för at få att de taktiska pusselbitarna på plats.
Den hårt pressande 4-4-2-formationen som besegrade Turkiet i Istanbul är ett alternativ mot Italien, men det är knappast troligt att det kommer att spela på det viset mot Irland. Mot Giovanni Trappatonis lag skulle Bilic mycket väl kunna addera Eduardo eller Nikica Jelavic till anfallslinjen. Det är dock inte uteslutet att Bilic hittar på något helt nytt inför EM-turneringen.
Sannolika startspelare mot såväl Italien som Irland, förutsatt att de inte skadar sig, är målvakten Stipe Pletikosa, antingen Tomislav Dujmovic eller Ognjen Vukojevic som defensiv mittfältare, Darijo Srna (antagligen som högermittfältare), Luka Modric på det centrala mittfältet och antagligen Ivica Olic och Mario Mandzukic i anfallet.
Vedran Corluka är given, även om det är osäkert på vilken position Bilic kommer att använda honom. Han trivs bäst som högerback men kan också användas som vänsterback eller mittback, eller till och med som defensiv mittfältare.
Både på mittfältet och i anfallet har Bilci gott om olika valmöjligheter, men i försvaret är det sämre ställt. Bilic har ett par olika alternativ i backlinjen beroende på var han väljer att spela Corluka. Dinamos Joe Simunic, Lyons Dejan Lovren och Eintracht Frankfurts Gordon Schildenfeld är alla kandidater till en mittbacksplats medan ytterbacksplatserna kan tas av Dinamos Domagoj Vida och Sime Vrsaljko till höger och Dneprs Ivan Strinic eller Bayerns Danijel Pranjic till vänster.
Bilic är antagligen en av de mest oförutsägbara förbundskaptenerna som verkar just nu, och medan somliga skulle säga att hans mixtrande med laget beror på att han att han saknar taktiskt kunnande så är det nog snarare så att han bara försöker få ut max av de spelare han har till sitt förfogande.
Så knäckte Bilic Turkiet i Istanbul https://www.zonalmarking.net/2011/11/12/turkey-0-3-croatia-tactics/