Under måndagen inleder Djurgården tävlingssäsongen med en match i svenska cupen mot Brage.
Om det för ett år sedan fanns funderingar på hur bra nyförvärvet Hjalmar Ekdal var är det annat 2022. Mittbacken är given, har spelat mycket under försäsongen och ser fram emot att dra i gång.
- Det är väl bra att man får lite tävlingsmatcher i god tid innan allsvenskan börjar. Nu har vi ändå hunnit spela fyra träningsmatcher vilket jag kan tänka mig är fler än de flesta har gjort. Vi har haft tid att slipa på det vi behöver slipa på.
Vad är målet i cupen?
- Det är väl självklart att vinna. Men jag tror det främsta målet ändå är att vi sätter spelet och att det ser bra ut inför allsvenskan.
Hjalmar Ekdal värvades av Djurgården från Hammarby för ett år sedan även om den BP-fostrade spelaren aldrig representerade Bajen i tävlingssammanhang utan fick sitt genombrott i Sirius. Ändå blev det reaktioner från Hammarbys supportrar.
- Jo, men det fick man väl höra. Jag hade väl inte räknat med något annat heller. Men jag tyckte väl personligen att det inte var någon "big deal". Jag hade inte gjort en enda tävlingsmatch för Hammarby och hade inga starka kopplingar till Hammarby alls. För egen del var det inga konstigheter och där gjorde Djurgården det tydligt med att det här inte kommer bli några problem och jag litade på det. Men det var väl lite terrorisering.
Vilken form tog terroriseringen?
- Det var på Instagram och faktiskt lite telefonsamtal som jag såklart slutade svara på till slut.
Vad sa de som ringde?
- Jag svarade första gången de ringde och då började de ju ifrågasätta. Jag visste ju att det inte var någon fight att ta. Men jag blev bombarderad med några samtal från x antal telefonnummer. Så vi fick göra det bästa av situationen men det la sig efter två veckor.
Hinner du bli rädd i en sådan situation?
- Nej, jag blir väl aldrig rädd. Det ska krävas mycket för att jag ska bli rädd för något som någon skriver. Oavsett vad någon skriver så kunde jag faktiskt garva och vifta bort det rätt enkelt. Men när de börjar ringa en så blir det lite mer påtagligt. Lite obehagligt var det men rädd blev jag inte.
Hur var känslan att göra ditt första allsvenska mål mot Hammarby och avgöra derbyt med den koppling du hade till klubben?
- Det kändes fint måste jag säga. Det var en lättnad, inte minst för att jag fick göra det första allsvenska målet och att det kom mot just Hammarby var väl kanske menat. Där jag kände att jag inte fick förtroende och där jag inte kände att de gav mig någon riktig chans. Utan att det ska vara för mycket hårda känslor inblandade så var det väl en liten revansch för egen del.
Hur förvånad är du att de, med tanke på att de faktiskt hade lite försvarsproblem, att det bara lät dig försvinna?
- Jag vet faktiskt inte. Där och då resonerade de väl som så att jag inte platsade helt enkelt. Det är ju en fråga om tränaren, vad de föredrar och många tränare har olika preferenser och uppenbarligen var jag inte en del av den planen. Det är väl bara för mig att acceptera det och bara försöka glida vidare. Och jag kom till en klubb där de istället trodde på mig väldigt mycket och det visade sig vara en perfekt match för mig också. Så jag tror inga parter där och då var missnöjda.
Vilka signaler fick du från Stefan Billborn som var ansvarig då tillsammans med Joachim Björklund?
- Inga alls faktiskt om jag ska vara ärlig. Speciellt inte efteråt i Sirius.
Hörde du inte av dem alls?
- Knappt. (Mikael) Hjelmberg hörde av sig någon gång och sa att jag hade gjort en bra säsong men jag fick inga tydliga tecken alls på att de ville ha tillbaka mig. Så jag kände väl inte direkt något sug på att komma tillbaka på grund av det. Istället hörde Djurgården av sig och var väldigt entusiastiska. Det handlar mycket om vad man får för vibbar och signaler från klubbar. Det var rätt självklart för mig att försöka leta mig vidare.