IFK Göteborgs förre mittback Mattias Bjärsmyr blev aldrig den nyckelspelare i A-landslaget som han var i U21-landslaget. Bjärsmyr var given mittback i det landslag som slogs ut av England i semifinal.
Men i A-landslaget slog sig Bjärsmyr aldrig in på samma sätt och det stannade vid tre landskamper. I podcasten ”Lundh” resonerar han om varför.
Det blev tre A-landskamper för dig. Var det för tuff konkurrens?
- Ja, det var tuff konkurrens. Man ska inte skylla på något, men det känns kanske som att jag var uppe och nosade lite för tidigt, kan jag säga nu i efterhand. Det är inget jag har grämt mig över, sådant är fotbollslivet. Ibland når man inte ända upp, men jag var med på Lagerbäcks sista samlingar. Då spelade Mellberg och Majstorovic. Det var tufft, de funkade bra ihop. Jag kan inte säga något om att de två spelade. Men något jag kan skylla mig själv på är att jag kanske inte höll mig kvar lite. Jag var ändå med i truppen. Sedan var jag med på Hamréns första samling mot Italien borta. Efter det har jag inte varit med. Det är klart, hade jag hållit ut och varit lite bättre lite längre hade jag kanske varit med.
Samtidigt känns det som att det är så mycket tillfälligheter, för sommaren 2009 lämnade du Blåvitt för Panathinaikos. Det var en lite svår tid med upp och ner som det kan vara i sådana klubbar.
- Ja, så var det. Det började rätt bra, det var ju den tränaren som tog dig mig och jag fick spela mycket. Jag hade spelat i Blåvitt första halvåret, sedan U21-EM och Panathinaikos med liga- och Europaspel. Jag var helt färdig när jag kom till landslagslägret. Jag fick till och med en veckas ledigt av klubben, för de såg på mig att jag var helt utbränd.
I november 2009, när han samlade sin första trupp till Italien borta?
- Exakt. Jag kom till landslaget efter en veckas ledighet, men klubben sade också att jag skulle åka hem, käka pizza och vila upp mig och inte träna, och sedan åkte jag till landslaget. Efter det kom jag tillbaka till klubben, strax efter det fick tränaren sparken och de tog in en ny tränare. Då var vi tre-fyra spelare som fick sätta oss på bänken. Det var lite konstigt att han fick sparken, vi ledde ligan med några poängs marginal.
Det är inte alltid logik där.
- Ja, någonstans lärde jag mig det där. Jag var 23-24 år då, man var inte van vid att det hände något sådant. Men man lärde sig att det funkar så, man får köpa det lite.