Sven-Göran Eriksson har varit tränare inom europeisk fotboll större delen av sin karriär. Med i sitt bagage har han ett imponerande CV som är få tränare förunnat. I veckans avsnitt av Lundhs podcast berättar Eriksson om sin tid i Italien och hur han upplevde rivaliteten mellan de italienska lagen. Han berättar även om när hans dåvarande lag Roma förlorade mot Lecce och hur han upplevde att förlusten kunde vara relaterad till matchriggning.
Hur mycket tror du är riggat? Det har kommit fram att Juventus har legat på domare och liknande. Eller håller alla på lika mycket?
- Det är svårt att veta. Jag var lite inblandad i det när Roma förlorade mot Lecce, näst sista matchen i ligan. Hade vi vunnit den hade vi vunnit ligan, men vi förlorade. Då var det fem spelare som var anklagade för att ha sålt matchen, första halvlek så att man kunde spela på den på svarta börsen. Presidenten i Roma var övertygad om att det var på det sättet. Han sade att jag hade vunnit ligan, men jag fick inte premien, som var en Ferrari. Men det rann ut i sanden. Jag var på förhör kring om jag misstänkte något, säger Eriksson i Lundhs podcast.
Hur mycket sådant tror du har förekommit under dina år?
- Då var jag enormt besviken och ledsen, för det går inte att förklara hur vi förlorade den matchen. Det såg eländigt ut. Jag tänkte att jag hade kunnat vinna scudetton med Roma, men gjorde det inte. Tråkigt, tråkigt. Jag övervägde att lämna Roma då, men körde på.
Genom åren har mycket kommit fram i Italien, nu börjar det även dyka upp på andra ställen. Hur mycket tror du att det har påverkat att Juventus och andra har legat på?
- Jag tror att Juventus är så solida och starka, jag kan inte se att de behöver hjälp från domare.
Men ändå skaffade de det.
- Ja, det finns ju bevis. Det är jädrigt tråkigt. I Italien förväntar du dig nästan att det var fjärde, femte år kommer en skandal. Det är livet där.
Är det inte tråkigt att vara tränare då?
- Jo. Jag var bara utsatt för det två gånger. När jag var i Fiorentina hade vi en tillfällig sportchef som kom och sade att vi skulle spela oavgjort i en match. Det sade jag då att vi inte skulle göra.
Varför ville han det?
- För att det gagnade båda klubbarna. Jag vägrade. Jag sade att han inte skulle prata med mig om sådant. Vi spelade och vann. Jag vill inte komma ihåg vilka det var vi mötte. När jag bodde i Rom umgicks vi med en familj som hade barn i Johans, min sons, ålder. Vi var på middag hemma hos dem en gång, och sonen sade att de hade prov i skolan samma dag och att han klarade det. Alla tyckte det var bra. Sedan sade han att han fuskade. ”Det gör inget”, sade dem, för att ingen märkte det. Det finns ett ord på italienska som heter ”furbo”, en räv bakom örat. Du kan fiffla lite, bara ingen kommer på dig. Det får inte vara hur dumt som helst, men jag tror att det är eller i alla fall var italienskt. Det var märkligt, i alla fall.