Jag vacklar ut från den halvmörka puben på Avenyn i Göteborg. Jag är inte ensam om att lämna Dubliners så fort jag kan. Ville inte vara kvar och se de firande vinnarna.
Vi var ett 20-tal Leeds-fans som följde det krampartade spelet på Wembley, och alla led vi, det kan jag lova.
Doncaster Rovers vann - rättvist kan jag erkänna - och tog platsen i Englands andradivison och mitt Leeds får harva vidare i trean. I trean? Det är skamligt
att en av Englands största klubbar ska befinna sig där.
Ändå hörde jag hur en del andra fans började ta nya tag inför höstens nya säsong redan innan matchen på Wembley var över.
Det är parodiskt hur vi fans beter oss ibland. Under över 30 år har jag följt Leeds och intensiteten har verkligen gått upp och ner, inte så mycket beroende på framgångar, utan mer på vilken tid som funnits för den typen av hobbies. Att kalla det är en berg-och-dal-bana är inte bara en klyscha, det är sant och dagens besök på Dubliners innebar närmast ett fritt fall.
Och det är inget snack om att dalarna är fler än topparna, ändå släpper jag det inte. Tänk så många gånger jag velat, men inte klarat av det. Jag är fast i Leeds. Jag är hooked. Som vilken fotbollsjunkie som helst. Hela tiden föds hoppet, det ganska fåfänga hoppet. Om ett smaskigt nyförvär. Om nya segrar. Om ett prälband av matcher som ska leda till titlar och firande med okända män på en pub nånstans.
Det är nämligen i sådana lägen man kan krama herrar och hoppa om kring med dem, trots att man knappast hälsat på dem i vilket annat läge som helst. Jag vet att en del tycker att folk som håller på lag förstör fotbollen och att det gör en till idiot.
Jag kan inte tänka mig fotboll utan att hålla på ett lag - det ger en helt annan dimension.
Självklart kan jag njuta av en match, som exempelvis finalen i Champions League i veckan, där jag inte håller på något av lagen.
I själva verket kan jag vara tacksam att jag inte höll på Chelsea. Känslan när John Terry missar straffen känner alla fans igen. Innerst inne visste man det och det förenar en.
Jag tillbringade timmarna innan Leeds-Doncaster i Stenungsund och följde EM-truppen, eller i varje fall de som är friska och på plats, ladda inför sommarens
stora fotbollsfest. På ett sätt kan jag vara avundsjuk på de svenska fans som ska göra resan till Österrike och packa ihop sig på läktaren med hela knippet av känslor som alltid följer med.
Efter att ha hängt efter Sverige från läktaren i VM 90, EM 92 och VM 94 så har jag upplevt hela spektrat. Allt från när Hernan Medford sänkte oss i Genua till
när Thomas Ravelli frälste oss i Palo Alto.
Utan att hålla på ett lag hade de upplevelserna aldrig varit i närheten av vad de är för mig.
Att skriva om landslaget gör det hela lättare att hantera berg-och-dal-banan. Man kopplar bort magen, helt enkelt och riktar in sig på jobb. Är helt säker på
att Camaras 2-1 på Magnus Hedman i Japan och Olof Mellbergs straffmiss i Portugal varit betydligt tyngre att bära om jag inte varit tvungen att fundera på texter, vinklar, intervjuer och deadlines.
På ett sätt är jag lyckligt lottad som kan gå från den ena rollen till den andra. Ibland är det skönt att stå på läktaren eller sitta framför tv:n och stöna, pusta eller brista ut i glädjevrål.
Men bara ibland, en förlust som den i dag kan man avstå...
Samtidigt är det en ynnest att få följa fotboll som ett yrke och då är det ibland tur att man kan lämna halsduken hemma och i stället vara inställd på att skildra sporten - men jag är glad att hålla på ett lag, för annars hade inte jag greppat fotbollens essens.
Att vinna eller förlora med sitt lag. Att få njuta av känslan av lättnad efter en seger eller brottas med tyngden efter en förlust.
Lite som livet i övrigt - bara koncentrerat under 90 minuter.
*****
Blandade uppgifter kring Tobias Linderoth. Han ser okej ut på planen och Lasse Lagerbäck är positiv. Fast ska man döma efter landslagsläkaren Anders Valentin
ser det mörkare ut.
Och dessutom hade Linderoth ont före lägret och det har inte blivit bättre. Nej, jag tror inte han klarar testet.
*****
Lagerbäck presenterar startelvan först under måndagen.
Tror på följande elva spelare: Isaksson - Stoor, Mellberg, Majstorovic, Nilsson - Linderoth - S Larsson, Svensson, Wilhelmsson - Elmander, H Larsson.
*****
Skönt för Markus Rosenberg att EM ser ut att vara säkrat.
Samtidigt försvann kanske spelchansen under EM. Det var ju mot Slovenien och Ukraina som han borde visat att han ska spela.
*****
Jag tror Christian Wilhelmsson när han säger att han aldrig haft bättre självförtroende - det syns på planen.
Han är grym.
*****
Låt oss få en seger och lite EM-hopp. Helst efter imponerande spel.
*****
Zlatan Ibrahimovic knä är en gåta.