Sverige är redan historiskt. När spelarna i kväll springer ut på gräset på Maracanã har de redan säkrat en OS-medalj - något Sverige aldrig tidigare gjort sedan damfotbollen kom med på OS-programmet 1996.
Sverige har som enda europeiska nation varit med i samtliga OS-turneringar, men som bäst blivit fyra.
- Nu har vi den finaste matchen kvar. Vi kommer att göra allt för att få avsluta med ett guld, säger Linda Sembrant.
Både mot USA i kvartsfinalen och mot Brasilien i semifinalen startade Sverige extremt lågt i sitt försvarsspel och såg till att täppa igen för att inte förlora. Mot Tyskland i finalen kan det bli tal om ett lite större risktagande defensivt för att få till offensiven.
- Lite men inte för mycket, säger Lisa Dahlkvist.
- Vi ska fortsätta med det här försvarsspelet men försöka komma i mer kontringssituationer, kanske försöka behålla bollen lite högre upp i banan. Vi har ju liksom allt att vinna nu, så det handlar om att spela lite mer anfallsfotboll än vad vi har gjort.
På sätt och vis tror Dahlkvist att det kommer att bli enklare att få till lite mer anfallsspel mot Tyskland än vad det var mot Brasilien.
- Jag tror att det blir lättare för man vet var Tyskland kommer att ta vägen, var spelarna kommer att ta vägen. I Brasilien så vrickar de bollen till höger och vänster, speciellt Marta, man vet aldrig om hon går inåt eller utåt. Men sedan är det klart att Tyskland är väldigt kraftfulla och duktiga på inläggsspel. De tar skott utifrån. Det blir en annan match men det känna lite mer USA-aktigt.
- Sitter försvarsspelet som det gjort tidigare så hoppas jag att det kommer att ge mer luckor i anfallsspelet.
Mot USA tog Sverige ledningen i matchen genom Stina Blackstenius, som förvaltade en fin framspelning av Dahlkvist, innan USA kvitterade och det fick avgöras på straffar.
Och det faktum att Sverige nu kommer med två straffavgöranden i ryggen gör att det inte spelar så stor roll om det fortfarande står 0-0 i slutet av matchen.
- Tanken på att det ska gå till en straffläggning är inte skrämmande för oss. Har man självförtroende i det är ju inte det något vi lipar för heller, säger Lotta Schelin.
- Så länge vi stänger igen och sedan självklart försöker avgöra - för det vill vi - så får man se hur det ser ut. Och kommer vi till straffläggning så kommer vi fortsätta att ha ett leende på läpparna. Jag tror verkligen det.