Casillas och Kahns matchtröja
Efter att slutsignalen i Champions League-mötet mellan Real Madrid och Bayern München 2003 hade gått gick Iker Casillas till Oliver Kahn för att byta tröja med målvaktskollegan som han beundrade. Men Kahn som inte var på något vidare humör efter förlusten gav ilsket Casillas nobben. ”Han är en väldigt bra målvakt, men som människa lämnar han en del i övrigt att önska. Ibland måste man vara lite ödmjuk…”, sade Casillas efteråt. Några dagar senare hade dock Khan kommit på bättre tankar och hörde av sig till Casillas och erbjöd honom att komma till München för att hälsa på.
David Silva, ger allt för fotbollen
David Silva som numera kallas ”trollkarlen” av Manchester City-fansen har alltid varit beredd att offra allt för fotbollen. Det kunde man märka redan när Silva var fem år gammal. Han var då bollkalle när laget där han växte upp, Arguineguin, spelade. Vid ett tillfälle träffades han av bollen och bröt armen men bara två veckor senare var han tillbaka och krävde att få tillbaka sin plats vid sidan om linjen.
Xabi Alonso, helt perfekt
Xabi Alonsos pappa Periko spelade för Real Sociedad och Barcelona och vann ligan med båda lagen, så det var inga lätta skor att fylla för Xabi, men han lyckades leva upp till det och de höga krav hans föräldrar ställde på honom. Han har ett nästan fläckfritt förflutet utan en enda skandal eller bråk att se tillbaka på, och vem vet, kanske beror det på det då fruktansvärda straff som hans mamma utmätte när han om barn misslyckades med ett prov i spanska. Straffet: En månad utan fotboll
Xavi
Ingen ifrågasätter idag Xavis plats i Barcelona, men hans väg in i klubben var inte spikrak. Den före detta chefen för klubbens ungdomsfotboll, Oroil Tort, såg Xavi redan som sexåring och gillade hans spel, men var tveksam till lille Xavis fusik och längd. ”an må vara liten, men du kommer att värva honom”, sade Xavis pappa Joaquin, före detta spelare i Sabadell. Och han fick rätt till slut, men inte förrän Xavi hade hunnit bli elva år gammal flyttade han till Barcelona. Och resten är, som man brukar säga, historia.