Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

SPANIEN

LÅNGLÄSNING: Krafttag mot Ultras-våldet - "Går inte att sopa under mattan"

Problemet med Ultras är inte nytt i Spanien, men det är först nu landet och klubbarna har börjat agera. Med omvärldens ögon på sig efter dödsfallet i Madrid tar den spanska fotbollen till krafttag mot våldet.

Runt klockan 08.50 på morgonen söndagen den 30 november 2014 drabbade 200 Ultras samman vid Manzanares-floden i Madrid, några hundra meter från Vicente Calderón. Inför lagens möte på fotbollsplanen hade Atlético Madrid och Deportivo La Coruñas Ultras bestämt träff. Utrustade med knivar, bengaler och metallstänger sprang de emot varandra. Nästan en timme senare drogs Francisco Javier ‘Jimmy’ Romero Taboada upp från den iskalla Manzanares floden, han hade då varit i vattnet i nära en halvtimme och hade allvarliga huvudskador. Redan på plats förklarades han död.

Matchen spelades som vanligt kl 12.00 och varken Atlético eller Deportivo ville ta något som helst ansvar för vad som hade hänt timmarna innan.  Medan ett skakat Spanien och en skakad omvärld undrade hur detta kunde hända.

Vad var det som fick 200 personer att brutalt attackera varandra, låta blodet stänka och en man mista sitt liv? Det hela tog sin start i början av 80-talet med några ungdomar som ville skapa stämning på fotbollsarenorna.

En önskan om stämning
I Spanien lever man för fotboll, men att sjunga och skrika sig hes under matcherna är ingen självklarhet. Arenorna fylls istället mest av äldre och barnfamiljer, många med hörlurar i öronen då de följer matchen samtidigt på radio. Stämningen blir därefter och det blir ytterst sällan bråk.

I början av 1980-talet upptäckte dock många spanska ungdomar att det fanns ett annat sätt att gå på fotboll än med hörlurar i öronen och en macka i handen. Under hemma-VM 1982 fick de se hur andra länders supportrar med sång och flaggor hejade fram sina lag. En önskan om stämning på de spanska fotbollsarenorna började växa hos de unga spanjorerna.

Med influenser från Italien och England började nya supportergrupper växa fram i landet. De fick samlingsnamnet Ultras, taget från Italien. Ganska snabbt skulle även våldet nå de spanska Ultras-grupperna med intåget av “skinhead”-kulturen från England. Kort efter kom även politik in i bilden och flera Ultras-grupper började inspireras av radikala politiska ideologier, såsom som nazism och fascism.

De radikala politiska ideologierna tog över och fotbollen kom att hamna i andra hand. Våldet tog fart, hatbrott blev vanligare och rädslan hos allmänheten började växa.

"Ultras ser sig själva som hjältar"
Det som började med en önskan och dröm om att skapa atmosfär på de spanska fotbollsarenorna verkar ha utvecklats till en politisk kamp i klubbarnas namn mellan höger- och vänsterextremister. Klubbarna själva har haft en stor roll i denna utvecklingen.

När Ultrasgrupperna grundades i början av 80-talet gick många klubbar in och hjälpte till. De gav dem status som officiella supportergrupper och öste på med olika privilegier. Matchbiljetter fick de antingen billigt eller helt gratis, de fick sitt eget utrymme på arenorna och hjälp med kostnader för bortaresor. Detta gjorde att många Ultras-grupper snabbt växte sig stora.

Trots att den politiska och våldsamma utveckling av landets Ultras skedde snabbt har de flesta klubbarna genom åren fortsatt att bidra med dessa privilegier. Vid olika incidenter har klubbarnas straff mot sina Ultras varit lindriga och stundtals obefintliga och Ultraskulturen har kunnat växa ännu mer.

Inte ens dödsfall har lett till större reaktioner och klubbarna har insisterat på att våldet inte har med dem att göra utan hävdar att det är ett samhällsproblem. Ultrasmedlemmarna menar något annat:
- Ultras ser sig själva som hjältar, de är inte rädda för polisen. Klubbarna är de enda som kan stoppa detta. När Real Madrid stängde av Ultras Sur från Bernabéu så var det en enorm förödmjukelse för dem, berättar en polis som infiltrerat Ultras Sur.

Inblandade i hatbrott och mord
Den första klubben att agera mot sina Ultras var FC Barcelona. När klubbens förra president, Joan Laporta, 2003 valde att ta bort alla privilegier, klubbmedlemskap samt stänga av Boixos Nois från Camp Nou. Det resulterade i flera dödshot, en relativt tyst arena men också i att Camp Nou på senare år inte haft några större incidenter.

Det tog 22 år från det att Boixos Nois grundades till att Barcelona agerade. Under den tiden hade gruppen legat bakom ett flertal incidenter under fotbollsmatcher. Boixos Nois hade även varit inblandade i både hatbrott och mord utanför fotbollsarenan. Bland annat knivhöggs en Ultras från Espanyols Brigades Blanquiazules till döds 1991. En hämndattack efter att de attackerat en Boixos Nois-medlem tidigare samma år.

Efter Barcelona har Espanyol (2009), Valencia (2012) och Real Madrid (2014) följt samma väg och tagit åtgärder mot sina Ultras. Medan Espanyol och Real Madrid gjort likadant som Barcelona har Valencia valt ett annat tillvägagångssätt.

2012 grundade Valencia en ny supportergrupp, Curva Nord. För att andra peñas däribland Ultrasgruppen Yomus, skulle få sina privilegier krävde klubben att man gick med i den nya supportergruppen. Men för att få vara med i Curva Nord satte Valencia upp kriterier som supportergrupperna måste uppfylla och där en radikal och politisk Ultras-kultur inte var välkommen.

Klubbens agerande har minskat våldet samtidigt som stämningen finns kvar och möjligtvis blivit ännu bättre på Mestalla. De radikala supportrarna har trots det inte försvunnit helt och många vill att klubben agerar ytterligare mot Yomus, som stundtals fortfarande agerar i politiskt uppviglande Ultras-anda.

“Vi kom hit för att knivhugga er”
Atlético Madrid hade däremot inga planer på att gå samma väg trots att klubbens Ultras Frente Atlético varit delaktiga i några av landets värsta incidenter. Däribland när en medlem i Frente Atlético oprovocerat knivhögg den oskyldiga Real Sociedad-supportern Aitor Zabaleta till döds utanför Vicente Calderón 1998. Än idag sjunger Frente Atlético ofta under sitt lags matcher stolt om mordet och varnar basker för upprepning med orden “Vi kom hit för att knivhugga er”.

Med den ekonomiskt och politiskt skakiga situationen under de senaste åren i Spanien har våldet hos landets Ultras eskalerat. Något som lett till att området runt Manzanaresfloden i Madrid blev ett slagfält den 30 november och att Riazor Blues-medlemmen “Jimmy” dog. En incident som till sist fått Atlético Madrid att agera. Det var däremot varken slagsmålet eller dödsmisshandeln som fick Madridklubben att ta till åtgärder mot sina Ultras, utan snarare pressen från omvärlden och sociala medier.
- Detta hände långt ifrån fotbollen och långt ifrån arenan, det har inget med fotboll eller oss att göra, uttryckte Atlético Madrids president Enrique Cerezo några timmar efter incidenten.

"Inte klubbens uppgift"
Det fanns inga som helst antydningar hos Atlético-presidenten på att klubben borde agera mot sin radikala Ultrasgrupp och inga tecken på sorg. Istället verkade hans tonläge nästan på gränsen till arrogant och olämplig med tanke på det som nyss inträffat.

Klubbens ordförande Miguel-Ángel Gil Marín gjorde sitt uttalande kort därefter där han uttryckte att det alltid finns rötägg i en större grupp av människor. Det vore orättvist mot de som sköter sig om man tog till åtgärder mot gruppen. “Det är inte klubbens uppgift att upplösa Frente Atlético”, sade Gil Marín.

Ett dygn senare hade nyheten om sammandrabbningen och “Jimmys” död spridit sig i media och de sociala nätverken. Agerandet av Frente Atlético hade målat upp en motbjudande och förvriden bild av Atlético Madrid, samtidigt hade frågan om Ultras-våldet nu nått den spanska regeringen. Atlético blev helt enkelt tvungna att agera annars skulle det se ut som om man faktiskt stod bakom Frente Atléticos extremistiska värderingar.

I ett uttalande på klubbens hemsida meddelades att Frente Atlético stängs av från Vicente Calderón, utöver det togs samtliga privilegier som gruppen haft bort. Klubbmedlemmar som varit delaktiga under incidenten med Riazor Blues och identifierats fråntogs sina medlemskap och kommer inte kunna bli medlemmar på nytt.

Över en natt hade Gil Marín ändrat sig från att “Det är inte vår uppgift att upplösa Frente Atlético” till att försöka göra just det.

Inte bara klubbarna som agerar
För Deportivo La Coruña är situationen annorlunda då Riazor Blues inte längre är någon officiell peña i klubben. Efter händelserna i Madrid har gruppen stängts av från de två kommande hemmamatcherna. Klubbens president Tino Fernández har också varit tydlig med att han varken vill se Riazor Blues eller deras symboler på arenan någonsin igen.

Statusen som officiell peña förlorade Riazor Blues när man 2003 upplöstes i några månader. Det skedde efter att en av Ultras-gruppens medlemmar Manuel Rios blivit misshandlad till döds av sina egna. Som resultat av att han gått emellan när några andra i gruppen trakasserade en supporter, ett barn, till motståndarlaget Santiago Compostela.

Det är inte bara klubbarna som börjat agera, utan även det spanska ligaförbundet, fotbollsförbundet och regeringen.

Efter ett möte som hölls på torsdagen den 4 december 2014, meddelades att alla som medverkade under sammandrabbningen veckan innan där “Jimmy” dödsmisshandlades, och som går att identifiera kommer bli avstängda från samtliga sportarenor i Spanien under fem år. Utöver det framfördes vilka åtgärder som kommer införas mot landets Ultras.
- Klubbar som direkt eller indirekt samarbetar med huligangrupper kommer straffas med böter, poängavdrag eller degradering från La Liga, förklarade landets idrottsminister Miguel Cardenal.

Kunde sopas under mattan
Ett flertal andra åtgärder presenterades också. Till exempel kommer en lista upprättas på våldsamma grupper som inte på något sätt ska få tillgång till matchbiljetter. Samtidigt vill ligaförbundet LFP införa mer säkerhetspersonal under matcherna, däribland observatörer vars huvuduppgift är att rapportera eventuella verbala övergrepp.

Ultras-problemet är inte nytt i Spanien, men det är först nu landet och klubbarna börjat agera. Anledningen är enkel, det är först nu omvärlden har reagerat. Innan “Jimmy” skedde det senaste Ultras-relaterade dödsfallet i landet 2003, innan de sociala mediernas riktiga intåg. Utan press från omvärlden kunde man i Spanien låtsas som ingenting, sopa problemet under mattan. Med hela Europas ögon på sig fungerar det inte längre.

De spanska fotbollsklubbarnas agerande under de senaste trettio åren har visat klart och tydligt att bra stämning prioriteras på arenorna framför säkerhet. Vad är väl lite rasism och fascism om man har en gungande och sjungande arena?

Publicerad 2014-12-07 kl 22:17

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER