Spanska Virginia Torrecilla spelade sitt andra världsmästerskap när VM i Frankrike gick av stapeln. Men efter det spanska uttåget i sextondelsfinalen vändes livet på mittfältaren upp och ner.
Huvudvärken blev så påtaglig att hon tvingades uppsöka läkare - där hon fick mardrömsbeskedet.
- Jag tänkte att huvudvärken kanske var på grund av en förkylning. Men en dag när jag sprang på löpbandet, som jag gjorde varje dag, fick jag jätteont och kunde inte fortsätta springa. Och då fick jag en tid på sjukhuset, när jag var inne hos läkaren undersökte hon min nacke. Hon frågade om jag brukade stamma och om mina ögon hade varit så som de var länge. Då blev jag rädd, säger Torrecilla.
Läkaren gjorde en datortomografi (en form av röntgen som ger mycket detaljerade bilder av kroppens organ och gör det lättare att upptäcka sjukdomar) som visade på en liten cysta i huvudet.
- Det var som att det inte gick. "Vad har jag i huvudet? Ni måste ta bort den!" Läkaren sa att jag skulle vara lugn, men hur skulle jag vara det? Sen opererades jag i nästan tio timmar och när de undersökte tumören närmare såg de att den inte godartad. Och den inte var så liten heller, den tryckte mot lillhjärnan och symtomen jag hade haft berodde på att den var så stor, säger hon och fortsätter:
- Den var elakartad och de fick ta bort den för att veta vad de skulle göra med mig. Alltså vad som måste göras efter operationen. De sista två månaderna av cellgiftsbehandling var hemska, jag tappade ungefär 15 kilo och var jättesvag. Jag åt ingenting och hade ont i magen, min mamma led jättemycket för att hon fick se sin dotter tyna bort.
Efter månader av lidande cellgifter kom nästa smäll. Torrecilla satt i förarsätet och hennes mamma satt i passagerarsätet när de var med om en olycka som lämnade hennes mamma förlamad från midjan och ner.
- Jag har sagt det tusen gånger. Jag hade hellre fått cancer fem, tio gånger till, och ta 500 cellgiftsbehandlingar om bara mamma skulle kunna gå igen. Det är det värsta som har hänt mig, jag grät hela tiden och var hemma jämt. Jag vet att jag hade en depression och den är värre än något annat, jag ville inte gå ut och pandemin pågick fortfarande så jag kunde inte träffa mamma eller pappa.
Sedan började hon träna igen och fotbollen blev ett sätt att komma tillbaka, och sedan dess har stöttningen från fotbollsvärlden varit stort. Nu har 27-åringen siktet inställt på VM 2023 i Australien/Nya Zeeland.
- Jag har massor kvar som jag vill uppnå, som att spela VM. Jag hoppas verkligen få vara med om det.
FRIDA NORDSTRAND