OS-turneringen finns inte med på det internationella fotbollsförbundets (Fifa) lista för officiella landskampsdatum. Det betyder att klubbarna inte måste släppa de spelare Ericson vill ta ut.
Han är tveksam till om Fifa, efter ordförandevalet i februari, tar tag i frågan och reglerar till förmån för nationsförbunden.
- Jag tror inte det. Det är tråkigt så klart om man kommer till Ocean Race och får starta med en kanot. Det är inte ens roligt om även de andra länderna kommer med kanoter. Samtidigt kan man inte lägga kraft på sånt man inte kan påverka.
Inte leta ursäkter
- Det viktigaste är att man inte börjar titta på ursäkter. Det blir ett väldigt energiläckage. Det finns en osäkerhet och frustration i kroppen men i grund och botten är det fantastiskt att spela OS.
Däremot tror han att svensk fotboll ska hitta en lösning, så att han har något att luta sig mot.
- Jag har en positiv tro att det ska lösa sig och hoppas att det kommer någon form av en överenskommelse med de allsvenska klubbarna. De utländska kan vi inte påverka, säger han.
Så hur ska han göra? Var ska han börja? Det är frågor han ställer sig.
- Vilken strategi ska vi ha? Hur många spelare ska vi följa? Ska vi gå på en helt annan linje och titta på amatörspelare och åka med ett Tipselitlag? Det vill vi inte och det vill inte SOK (Sveriges olympiska kommitté) heller.
- Jag hoppas och tror att vi i någon sorts god anda ska hitta en mix där vi får vara beredda på att få ett och annat nej, men där majoriteten kommer att vara lojala mot vad det innebär att vara med i ett mästerskap och låta spelaren få den erfarenheten.
Trygg i sitt ledarskap
Ericson hyllades i somras som arkitekten bakom U21-landslagets EM-guld i Tjeckien. Då fick han med de spelare han ville ha. OS blir en betydligt tuffare prövning. Det var han medveten om när han tackade ja till uppdraget. Han skulle inte ha gjort det om han inte kände sig trygg i sitt ledarskap.
Något han inte alltid varit. Eller snarare rätt länge inte var.
- Jag har nog alltid varit väldigt noggrann, strukturerad och planerande. Det är nog jag, på något sätt. Sedan tror jag att jag utvecklat mig på det sättet att jag insett att jag inte kan ha kontroll på allt. Jag har på riktigt lärt mig att delegera.
- På många företag lägger man ansvar på medarbetare och mellanchefer, men man ger dem inga befogenheter. Jag har lärt mig att ge både befogenheter och det totala ansvaret. För att få den avlastning man är ute efter måste man verkligen göra det.
- Det känns skönt att ha kommit till den insikten att jag inte kan ha stenkoll på allt eller ens ska ha det. Du kan inte köra det här jobbet som en enmansshow och att orka med det och du är verkligen inte bäst på allt.
- Någonstans har det väl med inre trygghet att göra. När man är färsk och yngre är man ganska osäker och vill ha stenkoll för att ingen ska komma och vara bättre. Nu kan jag tolerera att några är bättre än jag på vissa saker och då får jag del av det.
Allt det här ryms väl inom ordet erfarenhet?
- Så är det och det är väl enda sättet man kan stå ut med att bli gammal, att man blir lite klokare. Någon där uppe har väl listat ut att det är finessen med att göra hela livet intressant.
Se en intervju med Ericson om oron inför OS i spelaren ovan.