Några ord med Lars-Åke Lagrell...
... Svenska fotbollsförbundets ordförande, med anledning av att det på lördagen är exakt 100 år sedan Sverige spelade sin första landskamp (11-3 mot Norge i Göteborg).
TT: Hur firar ni det här?
-Vi har faktiskt inte tänkt fira alls. Vi har noterat det, men ser ingen anledning. Det blir så väldigt många jubileum i år med bland annat 50-årsjubileum av VM i Sverige.
TT: 100 år av svensk landslagsfotboll, vilka milstolpar vill du helst lyfta fram?
-Det är klart att det olympiska guldet 1948 var stort. I dag kan ju aldrig ett OS-guld jämföra sig med ett VM-guld eftersom de bästa inte är med, men direkt efter kriget var det en stor sak att vinna. Sen får man väl säga VM i Brasilien 1950, eftersom det var det första VM:et i modern tappning.
-Silvret 1958 och att vi höll mästerskapet på hemmaplan blir nästa grej. Det var inte bara den senaste, utan även den sista gången, Sverige kunde arrangera ett VM-slutspel. Och sen säger jag så klart bronset 1994.
TT: Den största profilen i svensk landslagsfotboll?
-Jag såg ju honom aldrig spela själv, men tittar man på meritlistan säger jag Gunnar Nordahl. Men sen ska man komma ihåg att på Nordahls tid dominerade de bästa spelarna och övriga spelare höll inte alls samma klass.
TT: Bästa målet?
-Det vi minns får bli "Kurre" Hamrins mål mot tyskarna i Göteborg (VM 1958, 3-1 i 89:e minuten). Men det jag själv vill lyfta fram är Kennet Anderssons mål mot Rumänien 1994.
TT: Vilken är den största skandalen?
-Helt klart förlusten mot Costa Rica i VM 1990 (1-2). Det var overkligt att vi skulle förlora den matchen. Förhoppningsvis behöver jag aldrig se en sådan match igen.
TT