Den 54-årige stockholmaren Magnus Forssblad delar på läkaransvaret i fotbollslandslaget tillsammans med sin kollega och ungdomskompis Anders Valentin. Ett jobb som i dag kanske är mer krävande än någonsin.
Nyckelspelare som Tobias Linderoth, Fredrik Ljungberg, Zlatan Ibrahimovic och Johan Elmander har alla haft skadebekymmer i uppladdningen. Den 10 juni måste alla vara friska - och de som medierna frågar för att få svar är läkarna Forssblad och Valentin.
-Ja, det är många rosa tidningar och sportblaskor som ska fyllas, säger Forssblad och skrattar.
Men Forssblad klagar inte - han har drömjobbet. Det går ett rykte om att han faktiskt blev läkare just för att komma in i fotbollslandslaget.
-Nja, det där är mest ett skämt jag dragit någon gång. Att jag insåg att jag inte kunde komma med i landslaget på planen, utan jag fick sikta på att åtminstone komma med på bänken. Men det var väl ungefär som när man var liten och skulle bli fotbollsproffs, säger han.
Som spelare var han ändå en van vinnare. Forssblad gick från division 8 till 4 på fyra säsonger med det egenstartade kompisgänget Pröpa. Men sedan tog det stopp, så vägen till landslaget fick bli en annan.
Hur gick det till?
-Tommy Söderberg var tränare i Djurgården där jag var klubbläkare 1990. Sedan skulle Tommy med på en juniorlandskamp, med det landslag där Lasse Lagerbäck var förbundskapten. De saknade en läkare till den matchen, så då ringde Tommy till mig. Och så tog det fart. Tommy tog över U21-landslaget fyra år senare, och jag hängde på. Fyra år senare tog Tommy över A-landslaget, och då fick jag och Valentin frågan att dela på ansvaret som landslagsläkare. Det var inget svårt beslut.
Men aldrig förr har det varit så hektiskt för läkarna som nu?
-Det har väl sett lite mörkare ut än vanligt inför ett mästerskap. Dels att laget inte varit i form, dels att vi haft alla de här skadorna. Samtidigt känns det lite överdrivet ibland. Man förstår ju att medierna vill ha svar, men att få 20 frågor om Johan Elmanders skada direkt efter att det inträffat, det svårt att säga något då.
-Men samtidigt är det väl positivt ur allmän idrottsmedicinsk synpunkt, att det här hamnar i fokus. Det är både på gott och ont.
Favoriter bland spelarna?
-Det finns många fysiska praktexemplar nu och förr. Johan Mjällby, till exempel. Han gnällde inte mycket. Men de flesta är medvetna om hur de ska sköta kroppen.
Finns det några hypokondriker också?
-Haha... Nej, jag ska nog inte säga nåt. Men det finns spelare som vill diskutera varje liten krämpa. Vi är alla olika.
Vad är det roligaste som landslagsläkare?
-Upplevelserna. Som när vi kvalificerade oss till VM i Japan då vi vände och vann borta mot turkarna. 40 000 vansinniga turkar på läktarna. Eller VM 2006 mot Paraguay, då 55 000 svenskar sjunger nationalsången. Sånt är mäktigt att få vara med om.
Hur länge är du kvar i landslaget?
-Tills vi byter förbundskapten. Inte längre, det får vara bra då. Det här är ett så roligt jobb att någon annan borde få prova på det.
TT