Solen skiner som på en svensk sommardag. Montenegros lätt sömniga huvudstad ger ett aningen slitet men behagligt intryck. Människorna är vänliga i den unga nationen och även om man lätt kan se utmaningarna är det också möjligt att se potentialen.
Den söta kolröken som ligger som ett lock över Podgorica vänjer man sig vid, värre är väl att de struntar i att man inte får röka på caféer, krogar och annat, men det är inte svårt att bli förtjust i landet och tänka sig en semester vid kusten.
Under en promenad är det svårt att föreställa sig scenerna på Gradski-stadion när Polen, Tjeckien, England och andra nationer varit här och spelat fotboll. Där passionen inte sällan kokat över och det har regnat in prylar och hatet har gått att ta på.
I kväll springer Zlatan Ibrahimovic o Co ut på den fina gräsmattan och det står framför allt tre poäng på spel när Montenegro står på andra sidan, men fotboll är mer komplext än så och en match har allt som oftast betydligt fler dimensioner.
Vilket vi förstod på hemmalagets presskonferens där Stefan Jovetić talade om att vi skulle få se fotbollens betydelse för landet när vi kom till arenan. Förbundskapten "Branko" Brnović höll inte igen när han utnämnde matchen till nationens viktigaste i historien.
Bakgrunden är att Montenegro utnämnde sig som en egen nation 2006 efter en folkomröstning där 55 procent ville upplösa unionen med Serbien, och att man kunde börja spela fotboll under egen flagg till VM i Sydafrika 2010 och i kampen om en plats i EM 2012 gjorde man rejält avtryck.
Montenegro pressade England och höll Schweiz bakom sig när man nådde playoff, men där blev Tjeckien för tufft. Efter det har nationen väntat på framgångar och med ett utökat EM 2016 med 23 platser så borde man kunna vara med i Frankrike.
Hösten har dock varit idel bakslag och värst var att man bara fick 0-0 borta mot Lichtenstien, och inför mötet med Sverige vet både Jovetić och Brnović att enbart en seger lördag kväll ger fortsatt EM-hopp, annars får man bygga på sikt snarare än med EM i huvudet.
Erik Hamréns EM-hopp tål en smäll i Podgorica, även om en del hänger på hur det går mellan Österrike och Ryssland, men det är inte över. Långt därifrån när det återstår sex matcher och bland dem hemmamatcher mot Österrike, Montenegro och Moldavien och borta mot Lichtenstien och Moldavien.
Däremot är det frågan om Hamrén tål en smäll? Förbundskaptenen ger ett pressat intryck, det är uppenbart att jobbet som förbundskapten tar sin tribut, för att inte tala om expertjobbet under VM, och det har varit ett tufft år för honom. Enda segrarna: Lichtenstein och Estland. Ja, ni fattar.
Därför är det förståeligt att Hamrén väljer en offensiv satsning med Jimmy Durmaz istället för Sebastian Larsson på mittfältet, och framåt blir det Emil Forsberg ihop med Erkan Zengin och den hälskadade lagkaptenen som i sin app skrev att han inte är hundra i hälen, och det efter två månaders frånvaro.
Erik Hamrén vet givetvis att en svensk seger gör att en tredjeplats i EM-kvalgruppen i princip är hemma och dessutom får han lämna landslagsåret 2014 med en efterlängtad seger i en svår match och kan lägga all annan skit bakom sig. Förbundskaptenen kan se framåt med optimism.
Under hösten har Erik Hamrén tvingats testa nytt, vilket han borde gjort redan i maj och juni och det har varit många bra tecken på att svensk fotboll är på uppgång: U21-landslaget skrällde mot Frankrike och nådde EM och ett batteri spelare får erfarenhet och Malmö FF möter mästarna från Spanien, Italien och Grekland.
Inte sällan beskylls vi i medierna för att vilja ha nya namn, och min bild är väl snarare att det ofta är fans som vill ha in den eller den, men vi deltar väl alla i dansen mer eller mindre. Klart är att i ett landslag måste det finns fler alternativ som kan pressa de givna spelarna.
De allsvenska spelarna som Hamrén till slut tog in har dessutom visat att de klarar av att ta klivet upp i landslaget och addera en dimension. För även om man vill ha erfarenhet och rutin i en startelva som kliver ut på gräset på Gradski-stadion så är även ungdomlig hunger och entusiasm viktiga delar.
Att svensk fotboll ger tecken på att vara på väg upp och resa sig efter några tunga år är inte svårt att se. Däremot är frågan om Erik Hamrén kan förvalta det på bästa sätt? En förlust gör honom än mer ifrågasatt fram till mars, men en seger ger honom möjligheten att sträcka finger till de som ställer frågan.
Så förstå då varför Erik Hamrén utsätter det svenska försvaret för risker mot en lirare som Stevan Jovetić, och det efter en rätt lång period där just försvarsspelet svajat. Samtidigt är det lätt att bli förtjust i någon som vågar ta risker – och i kväll vet Hamrén om han gjorde rätt.
Montenegro är inte bättre än att det ska fungera, men det ställer höga krav på de spelare som ska ta det defensiva ansvaret. Hamréns vålmående hänger på om Isaksson, Granqvist, Källström o Co ser till att neutralisera motståndet, och att den offensiva gamblingen lyckas.