Teagan Micah debuterade för det australiensiska landslaget en månad innan OS i Tokyo. Sedan spelade hon alla matcher förutom premiären mot Nya Zeeland.
Dessutom kom målvakten från en skada som under lite mer än två månader hållit henne borta från landslagsspel. Och trots att Australien tog sig till en bronsmatch var förtroendet inte på topp.
- Det var overkligt. Lite tungt mentalt. Jag tvivlade på mig själv och hade genomgått en operation två och en halv månad innan. Så jag tror tvivlade för att jag kände av att mina lagkamrater också tvivlade, det var jobbigt att vara med om. Och det är sanningen, men när jag spelade var jag tvungen att lägga alla dessa känslor åt sidan. Så jag skulle inte säga att jag njöt av mästerskapet när det kom till alla känslor, säger hon och fortsätter:
- Men när jag blickar tillbaka på mästerskapet så var det ett bra mästerskap för mig och jag tror att mycket av det handlar om att jag bevisade för tjejerna i laget att jag är här och jag kan hjälpa er att vinna.
Dessa tvivel, var det någon som sa det till dig eller kände du bara att det var så?
- Både och. Definitivt både och.
Australien förlorade i bronsmatchen mot USA – och när Micah kom till Sverige menade hon att hon kunde känna igen känslorna som de svenska landslagsspelarna i laget kände efter att ha missat guldet.
- Det är fortfarande bittert. Vi kände att amerikanskorna inte ville ha bronset – för de var matchen betydelselös. Men vi var förtvivlade över att ha tagit oss så långt och inte få med oss något hem.