Bilek fick ingen vidare start på sin tid som tjeckisk förbundskapten. Han inledde med att försöka spela med en 4-3-3-uppställning men en förlust mot Azerbajdzjan och en oavgjord match mot Förenade Arabemiraten gjorde att han lade ner det experimentet som visade att antingen var spelarna inte vana vid det systemet, eller så hade han helt enkelt inte materialet för att spela så.
Efter det bytte han till en 4-2-2-2-formation och ett litet hopp tändes efter att man manglat Lettland med 4-1. Men, en bra halvlek med det systemet var inte nog och det hade sina brister. Den mest uppenbara var att på mittfältet så hade Jaroslav Plasil och Tomas Rosicky det jobbigt mellan anfallarna och de två defensiva mittfältarna.
På grund av ytterbackarnas usla form så tvingades duon mot kanterna varpå motståndarna kunde göra lite som de ville på det centrala mittfältet. Det var inte förrän halvvägs in i EM-kvalet som förbundskaptenen hittade balansen i laget. Nu spelar man 4-2-3-1 med Rosicky som spets i det offensiva mittfältet och i Plasil har man fått en tänkande defensiv mittfältare i par med den mer energiske Petr Jiacek.
Lägg där till den fart som de yngre spelarna som Vaclav Pilar, Milan Petrzela, Theodor Gebre Selassie och Jan Rezek har bidragit med på kanterna så har man nu ett lag som både kan bygga spelet och kontra. Kantspelarna är väldigt snabba och kan dra nytta av Rosickys smarta passningsspel.
Det finns dock två problem som Bilek måste lösa. Det ena är mittförsvaret där Herthas Roman Hubnik är den svaga länken. En lösning vore att ”offra” Tomas Kadlec kvaliteer som vänsterback och låta honom spela mittback bredvid Tomas Sivok, något han visat sig klara av vid tidigare tillfällen, och istället använda David Limbesky eller Daniel Pudil som vänsterback.
Det andra problemet är längst fram. Milan Baros har varit en fantastisk anfallare (minns hans insats i EM 2004) men han är inte lika snabb som han en gång varit. Nuförtiden spelar han i den turkiska ligan där försvarsspel ibland inte verkar vara något man lägger så stor vikt vid, men i landslaget har han bara gjort två mål på två år men är ändå Bileks förstaval. Hur kan det komma sig då? Jo, alternativen är ännu värre.
Tomas Necid, en av de största talangerna på läge inom den tjeckiska fotbollen har antingen varit skadad eller petad i CSKA Moskva co Tomas Pekhart har svårt att glänsa i ett Kaiserslautern som med dunder och brak trillade ut Bundesliga. Och så har vi David Lafata som nyligen slog målrekord i den tjeckiska ligan. Problemet är bara att han inte tar med sig målfarligheten när han samlas med landslaget.
För att sammanfatta: Tjeckerna kan kontrollera nästan vilka motståndare som helst, utom möjligtvis Spanien, med ett välbalanserat mittfält bestående av lagspelaren Plasil, duracellkaninen Jiracek och passningsgeniet Rosicky. De kan ska problem för motståndarna på kanterna där Pilar och Rezek har bra understöd av bland andra Gebre Selassie.
Men, de måste be en bön om att de kan hitta en pålitlig målskytt, eller snarare att Baros kan hitta tillbaka till målformen, och att Petr Cech kan hålla några av Europas bästa anfallare stången.