Måndagens besked kom minst sagt som en överraskning. Bara två ligamatcher in på säsongen, och efter åtta veckors verksamhet totalt, sparkades Stuart Baxter som manager för turkiska Genclerbirligi. En oväntad nyhet. Men i ljuset av klubbpresidenten Ilhan Cavcavs dokumenterat korta tålamod i Ankara-klubben borde orosmolnen kanske ha anats när laget inte omedelbart radade upp segrar efter seriestarten.
När Fotbollskanalen talar med Lee Baxter, son till Stuart, som tagit tjänstledigt från AIK för att ingå i sin pappas stab som målvaktstränare förklarar han att Cavcav har rykte om sig att fatta snabba och ofta impulsiva beslut som helt saknar sentimentala inslag.
- Innan han avskedade oss hade han sagt upp 46 tränare på 35 år, så från hans synvinkel var det här bara "business as usual". Vi var bara en siffra i raden, säger Lee Baxter.
Innebär det att du också bryter med Genclerbirligi?
- Ja, jag reser hem till Sverige imorgon och vår fystränare som också ingick i teamet Stuart satt ihop åker hem till Sydafrika. Nu är prioritet nummer ett för mig att få träffa min familj och mina barn, som jag inte haft möjlighet att umgås med alls under de senaste åtta veckorna. Det ska bli skönt efter en oerhört kaotisk period.
Lee Baxter berättar om en klubb med två ansikten. Den ena och professionella delen kännetecknas av sina fina faciliteter, sin starka ungdomsakademi, sina närmast perfekta gräsplaner och sin starka trupp som enligt Baxter håller en hög sportslig nivå. På minuskontot finns intrigerandet, där politiska agendor av olika slag tillåts påverka den vardagliga verksamheten och där just Ilhan Cavcav ständigt vill ha sista ordet.
- Det har varit en visklek kring presidenten som omgett sig med massvis av rådgivare och varit väldigt angelägen om att behålla makten. Samma dag som vi haft matcher har han kunnat komma till samlingarna och säga: "Det här är den startelva jag vill att ni tar ut, det här är de bonusar som gäller om ni vinner." Vi har inte haft en enda dag under två månader där det inte förekommit någon form av konfrontation, säger Baxter.
Det låter ganska problematiskt, som tränarstab vill man väl ha definitiv suveränitet kring sina laguttagningar?
- Ja, absolut. Det är väl egentligen den enda anledningen till att vi får gå. Vi har velat göra vårt jobb, men blivit kringskurna. Då har vi setts som problematiska. Det har ständigt funnits någon assistent som baktalat oss och när presidenten inte fått sin vilja fram har han, bildligt talat, kastat alla leksaker i spjälsängen och börjat sparka folk till höger och vänster. Det är en väldig skillnad mot den strukturerade miljö jag kommer från i AIK.
- Men samtidigt ångrar jag inte för ett ögonblick att jag bestämde mig för att hoppa på det här. Jag har haft en jättefin inlärningskurva som coach och det har varit nyttigt att se hur det kan fungera utanför det trygga Norden, med presidenter som sitter på all makt. Det paradoxala är att Genclerbirligi har alla möjligheter att nå sitt mål om att vinna ligan i framtiden, men att just den högste ledaren är den som lagt i en jättestor handbroms för hela klubben. Det får bara finnas en tupp, och det är han.
I Genclerbirligi spelar även en rad andra svenskbekantingar i form av Johannes Hopf, Walid Atta, Panjotis Dimitriadis och Moestafa El Kabir. Lee Baxter anser att samtliga varit mycket professionella och att det funnits en harmoni kring A-laget som med längre tålamod hade kunnat ge utväxling.
- Jag tror att de gillat vår ledarstil som präglats mer av man management och en vilja att utveckla individen än av att skrika och gorma för att visa auktoritet. Igår gick spelartruppen i samlad tropp till presidenten för att be honom att omvärdera sitt beslut. Men tråkigt nog blev det inte så. Det är synd för om man tittar på de stora klubbarna i ligan finns ett annat överseende med att utvecklingsprocesser tar tid. Galatsaray ligger exempelvis bara en poäng före oss i tabellen, vilket får anses vara katastrofalt med deras mått mätt. Men där finns en acceptans och en förståelse för att säsongen är lång, säger Baxter.
Du har varit tjänstledig från AIK för att jobba elva månader i Genclerbirligi, vad händer för din egen del nu?
- Först och främst ska jag landa och umgås med familjen vilket jag ser fram emot oerhört mycket. Sedan ska jag och Stuart och resten av tränarstaben gemensam finkamma och gå igenom vårt arbete här nere. När det gäller AIK känner jag att jag inte vill störa friden nu när det är sista rejset och en kamp om SM-guld som väntar. Jag kommer att ta mig ner till Karlberg, träffa spelarna, Björn (sportchefen Wesström) och Alm (tränaren Andreas). I första hand handlar det om att försöka sprida lite glädje och umgås, ta en kopp kaffe och finnas till hands.
Men det rent yrkesmässiga har ni inte pratat om?
- Nej, jag vill vara så respektfull som möjligt. Min ersättare Thomas Thudin har ju tagit tjänstledigt från sitt jobb för att fylla upp min plats, och med tanke på hur respektfull klubben varit mot mig och gett mig den här chansen att arbeta utomlands, då vill jag hedra tillbaka. Skulle klubben vilja hitta en lösning för hösten får vi sätta oss ned och prata så att det verkligen blir rätt för alla inblandade. Men i först skedet ska det bara bli skönt att komma hem.