Det var för drygt en månad sedan som Stina Blackstenius syntes på bilder med en mitella, det vill säga ett band, som knyts om halsen för stöd av en skadad arm.
Anledningen var att svenskan hade åkt på en smäll under en ligamatch och ådragit sig en fraktur.
Med drygt 20 dagar kvar till Sveriges VM-premiär har mitellan bytts ut mot ett skydd som förhindrar rörelse i handleden.
- Jag har fått ta av gipset men har den här på mig (en svart skena) 24 timmar om dygnet, men jag kan ta av den när jag ska göra min rehab. Det är stelt och inte så bra rörlighet, det är inte helt läkt ännu så det är därför jag har på mig den.
Hur långt tid är det kvar på rehaben?
- Svårt att säga. Det är inte helt läkt än för att jag inte ska behöva något skydd eller liknande. Det beror lite på hur handleden svarar på min rehab i läkningsprocessen. Det är svårt att ge en exakt tid.
Hur är det att spela med skenan?
- Lite ovant i början såklart att ha något som känns i vägen. Men jag har ändå börjat komma in i det nu och vänja mig vid att den ändå är där. Jag måste använda den. Det är bara att acceptera.
Det är dock inte bara Blackstenius som råkat ut för skador under året med Arsenal – flertal av startspelarna har drabbats av långtidsskador, men att det blivit så är inget som den svenska landslagsanfallaren tänker på.
- Det kunde varit mycket värre än en hand. Jag var glad att det inte var något värre.Men det är alltid en tråkig känsla att se sina medspelare få skador. Det har varit en skadedrabbad säsong för oss i Arsenal. Det har varit jobbigt att se på såklart, där får man inte börja tänka för mycket att det ska hända en själv.
Hur mycket påverkas man som trupp av alla skador?
- Jag skulle säga att man påverkas på det sättet att man lider med dem som får skadorna. Vi tappar spelare och personer som betyder mycket för oss i träning och match. Det har varit fint att se hur vi som lag har kommit samman. När de spelarna som har varit skadade nu inte har funnits tillgängliga har vi på något sätt velat spela för dem, för att de inte kan vara med och för att komma ihop som grupp och göra det bästa utifrån hur läget och situationen är. Det tycker jag nu i efterhand har gjort oss väldigt starka. Det är det fina i det tuffa som har varit. Att vi har tagit hand om varandra och velat spela för varandra.
Kommer ni kunna dra lärdom av den tuffa perioden inför kommande säsong?
- Jag tror att det här kan vara något som betyder mycket för oss inför nästa säsong. Att veta hur starka vi är som lag och att vi kommer närmare varandra på det sättet att vi behöver hjälpas åt. Att ta hand om varandra och göra det som man kan för att underlätta den personen och den spelarens rehab. Det gör att vi kommer närmare varandra som lag. Det ser jag ska kunna göra oss starkare nästa säsong om vi bara fortsätter på den vägen, avslutar hon.