Senast Lina Hurtig spelade landskamp för Sverige var i oktober. Våren har tampats av en skada som inte riktigt velat ge med sig – inte för att den är krångligare än någon annan skada, men för att skadeläget i klubblaget har ställt till det.
- Det har varit lite stökigt men det känns bra nu, jag trappar upp och försöker att inte gå på för hårt. Det började redan där i Spanien med landslaget och med foten som krånglade, sedan drog det ut på tiden för att få en operation men sen efter det försvann det på en gång och sen blev det stressigt att vara tillbaka med alla skador i laget. Då kom det skada och så en ny skada, det var lite stök.
Hur påverkas man av smällarna som laget åkte på och att man själv känner sig stressad?
- Ja, det var ju en helt unik situation och inget jag upplevt tidigare med alla skador vi fick och det ledde till att jag ville göra min rehab så fort som möjligt och det blev lite av en gambling.
Hur är det med den uppladdningen då?
- Det är inte helt optimalt. Men jag känner mig ganska trygg med upplägget jag har nu och det jag haft efter säsongen. Det känns som att det går bra och jag känner mig trygg med det. Det känns bra nu.
En annan som dragits med skadebekymmer är Sofia Jakobsson, de två sista matcherna med San Diego Wave missade hon på grund av skadebekymmer.
- Jag har en känning i vaden och har haft det sedan två matcher tillbaka i klubblaget, men har kunnat stegra träningen väldigt bra. Jag ser väldigt positivt på det. I går kunde jag ändå jogga på ganska bra och köra lite med boll, så det kändes bra. Det känns ändå bra och positivt. Jag är inte orolig eller så. Jag kommer inte vara med i morgon. Det är sista träningen innan jag åker.
Hur känns det?
- Det är klart att man hade velat vara med under de här dagarna, men samtidigt har responsen på hur det har känts varit väldigt positiv. Jag bär med mig den känslan. Jag har en bra vår i ryggen, så nu är fokus på att komma tillbaka så fort som möjligt och bidra så mycket som möjligt.