Trots att Daniel Tjernström har varit lagkapten i AIK sedan 2005 är det inte alltid som strålkastarljusen riktas mot honom. När fotbollskanalen.se möter 39-åringen i Solna inför hans sista fotbollsmatch konstaterar han att det var länge sedan som så många medier ville prata med honom.
– Det brukar inte bli så mycket vanligtvis. Men nu är det många som rycker i en, säger han med ett skratt.
Samtidigt vet han varför det är så. Varje intervju är en påminnelse om faktumet att det i morgon är dags för hans sista match som profesionell fotbollsspelare. Och det är med blandade känslor han sakta men säkert börjar inse det.
– Det är lite svårt att greppa. Det känns lite avlägset fortfarande, trots att det bara är två dagar kvar. Men jag tror att det kommer kännas rejält på lördag.
Att det är svårt att greppa är inte speciellt konstigt. Det är en stor omställning att i 39-års ålder och efter 394 allsvenska matcher, fler än någon annan utespelare, byta karriär.
– Det är ingenting jag är rädd för. Men jag har aldrig gjort något annat i stort sett. Direkt efter gymnasiet började jag spela.
– Men det ska bli spännande att göra någonting annat nu. Jag börjar jobba på AIK:s kontor bara några dagar efter sista matchen.
Att “Tjerna” med sina femton säsonger i klubben blivit en ikon är inget han själv funderar på och han påpekar, utan att det egentligen behövs, att han har ett litet ego. Men kanske är det just den ödmjukhet han utstrålar som gjort att värmlänningen gått rakt in i AIK:arnas hjärtan.
– Jag funderar inte i de banorna. Men det är klart att jag känner mig stolt och det värmer i mitt hjärta att folk respekterar mig.
Det stora supporterengagemanget var även en av faktorerna som fick honom att lämna Örebro SK för spel i Solna. Han förklarar att det kan vara extra tufft i AIK när det det går dåligt, men att han alltid trivts med den kravbild som finns runt klubben.
– En väldigt stor anledning till att jag velat stanna i AIK är ju på grund av och tack vare våra supportrar. Den passionen och det engagemang som finns är otroligt.
När Daniel Tjernström avgjorde finalmatchen mot IFK Göteborg 2009 var det många som pratade om att det var en saga som hade fått sitt perfekta slut. Att det var som en dålig och förutsägbar amerikansk film. Att just trotjänaren och AIK-ikonen “Tjerna”, som inte gjort ett mål sedan 2006, var den som fick avgöra.
– Jag tror det var mitt enda skott på mål den säsongen faktiskt. Men att jag avgjorde matchen var bara en bonus. Det viktigaste var att få uppleva ett SM-guld innan karriären var över.
Han berättar att just jakten på ett SM-guld blev allt viktigare i takt med att åren gick. Känslan att “Fan, jag kommer aldrig få uppleva det” blev allt mer påtaglig. Han var trots allt 35 år gammal då det äntligen skedde.
– Därför var det en stor glädje, men även en stor lättnad, när vi vann. Det är utan tvekan mitt bästa minne i karriären.
Och han har många goda minnen att välja mellan. Redan 1999 mötte han storlag som Arsenal, Barcelona och Fiorentina i Champions League-gruppspelet och även derbymatcherna mot Djurgården och Hammarby minns han med glädje.
– Sen var det även mäktigt när vi kom till Råsunda på kvällen ett par dagar senare och firade tillsammans med fansen. Det var typ 10000 på läktaren. Även det är ett starkt minne.
Efter det där avgörande målet var det många som trodde att “Tjernas” karriär var över. Han hade ju uppnått sitt mål och mer därtill. Men trots det valde veteranen att fortsätta – i fyra år till.
– Jag har egentligen aldrig varit nära att lägga av. 2008 trodde jag dock inte att AIK ville förlänga med mig, men lyckligtvis gjorde de det. Men annars har jag känt mig fräsch i kroppen och jag fick spela rätt mycket vid inledningen av 2011. Så det har hela tiden känts motiverande.
Han berättar att det aldrig har varit aktuellt med spel för något annat lag i Sverige. Och en eventuellt utlandskarriär lade han på hyllan för längesen. Någon agent har han heller inte haft på nästan tio år.
– Jag var inte varit tillräckligt bra för att gå till de större ligorna. Och jag ville inte lämna AIK.
Detsamma gäller landslagskarriären. Han vet exakt hur många landskamper han har gjort: sex i A-landslaget, sex i U21-landslaget och en i B-landslaget. Men att det inte blivit något större genomslag i landslaget, trots fansens ramsa ”Tjerna till landslaget!” är ingenting som stör honom.
– Jag har gjort mitt bästa. Men jag har inte saknat det. Så tänker jag inte. Det är få förunat att hamna i landslaget och slå sig in där. Jag var helt enkelt inte tillräckligt bra.
Men allt har inte alltid varit en dans på rosor. Det har funnits tuffa tider – även för “Tjerna”. När klubben åkte ur allsvenskan 2004 kändes det tungt. Riktigt tungt. Men när många lämnade klubben stannade han kvar på det skepp som såg ut att sjunka. Och hjälpte till att få det på rätt köl igen.
– Jag hade aldrig några tankar på att jag ville lämna. När den värsta besvikelsen hade lagt sig så kändes det spännande och väldigt motiverande att vi skulle reparera skadan omedelbart. Och det gjorde vi. Det är en säsong att vara stolt över tycker jag.
Lite paradoxalt beskriver han även superettansäsongen som en de roligaste i hans karriär.
– Det var ett bra gäng då. Rikard (Norling) och Nebojsa (Novakovic) kom in som tränare. Det var visserligen i superettan, och det var en rolig säsong.
Det var även i samband med superettansäsongen som “Tjerna” tog över kaptensbindeln. Trots att han aldrig sett sig själv som en ledargestalt.
– Jag har aldrig sett mig som en ledargestalt. Folk har nog en bild av mig att jag inte säger ett ord och jämfört med vissa andra kanske det är så. Men jag kör mer på att visa i handling än att stå och peka och snacka en jävla massa.
I år har det dock inte blivit någon speltid. Kaptenen, som genom åren lyckats hålla sig relativt skadefri, har dragits med flera olika småskador. Kanske är det nu som åldern börjar komma i kapp, även fast han själv inte vill se det så.
–Jag känner att skadorna inte är åldersrelaterade. Och jag hade säkert kunna köra vidare något år i en annan klubb. Men just nu känner jag att jag är långt ifrån startelvan i AIK och det är i AIK som jag vill avsluta karriären. Så nu är det dags.
– Sen är fotboll roligare när man är ung. Så är det bara.
Men trots alla småskador är ”Tjerna” redo för spel inför morgondagens toppmöte mot Elfsborg. Han har fortfarande inte fått möjlighet att spela på Friends Arena sedan den vemodiga flytten från Råsunda. Och blir det inte någon speltid i morgon skulle han känna sig riktigt besviken. Även fast han, ödmjuk som han är, har förståelse för att tränare Andreas Alm kanske måste anpassa sin startelva och sina byten efter matchbilden.
– Men det är klart att man vill stå på den stora scenen när ridån ska dras för.
Och vad som kommer hända med matchtröjan har han redan bestämt.
– Den kommer jag kasta, säger han lite oväntat.
Kasta…?
– Ja, kasta.
– Alltså ut till publiken.