Debattklimatet i svensk fotboll är minst sagt försiktigt. Inte sällan härskar tystnaden.
I podden "Lundh" uttryckte Håkan Mild att han kände av när han uttalat sig för mycket.
- Man märker det relationsmässigt att man inte får vara med i vissa grupper som man varit med tidigare eller man blir inte tillfrågad i vissa frågor som man blivit tillfrågad i tidigare, sa Håkan Mild.
Stefan Andreasson förstår vad den förre sportchefen i IFK Göteborg menar och är inte förvånad över det. Snarare att han förstår det eftersom det inte sällan ger rubriker i tidningen:
- Folk är rädda att komma i negativ dager, att bli påhoppad och få ovänner. Man är rädd för att inte vara populär. Vem vågar säga vad man tycker? Det är det inte många som gör.
Fast du brukar väl inte vara rädd, eller?
- Jag har inte slutat i Elfsborg än som Håkan. Jag kan inte säga saker som inte är bra för Elfsborg eller för mig.
- Ska man få igenom beslut så måste man spela spelet. Vi har inte en envåldshärskare som bestämmer allt. Kan engagera sig i vissa hjärtefrågor.
Stefan Andreasson är också missnöjd med att det är samma frågor som dyker upp i "debatten":
- Den här diskussionen om tolv, 14 eller 16 lag och höst-vår eller vår-höst. Snälla, kan vi inte vara nöjda med hur det är? Nu kör vi i tio år utan utredningar.
- Jag är extremt trött på att det alltid dyker upp en diskussion om det här. Vi har utrett det många gånger.