Tobias Sana, som i år blir 31 år gammal, återvände förra sommaren till IFK Göteborg. Mittfältaren kom till klubben första vändan 2009, men lämnade sedan sommaren 2012 för spel i Ajax. Därefter han hann både med att spela fotboll i Eredivisie och i Champions League innan det blev två och ett halvt år i Malmö FF, samt två år i danska klubben Århus innan det alltså blev återkomst till Blåvitt.
Övergången tillbaka till Göteborgsklubben var dock lite känslig.
Sana spelade under våren 2016 i Blåvitts rival Malmö FF och fick ett knallskott inkastat mot sig från Blåvitts klacksektion när han värmde upp på Gamla Ullevi. Då svarade han med att kasta en hörnflagga mot läktaren, men gick sedan ut och bad om ursäkt. Händelsen blev omskriven och väckte diskussion i svensk fotboll.
När Sana i fjol återvände till arenan och gjorde comeback på planen kände han däremot inte något hat. Han hade för den delen heller inte brytt sig om det hade varit så och menar att han verkligen ville återvända till den allsvenska storklubben.
- Folk har haft sin åsikter sedan jag skrev på och det har de rätt till. Jag bryr mig inte heller. Jag har aldrig varit den som gör det. Jag gör mitt jobb och jag gör det som är bäst för min familj. Jag kommer alltid att få höra om allt som hände även när jag slutat spela fotboll och det var ingen bra grej av mig, men jag kände inte att det var någon hatstorm eller något sådant när jag skulle hoppa in, berättar han för Fotbollskanalen.
Sana fortsätter:
- Jag tror att alla var med på samma plan, från Poya (Asbaghi) till Ferran (Sibilia) och från Kennet (Andersson) och Pontus (Farnerud) till Max (Markusson). Vi var positiva till det här och då tänkte jag: "Varför inte?". Blåvitt är ju mitt lag. Jag spelade här i fyra och ett halvt år innan jag lämnade för Ajax. Det blev ju en drömchans för mig att komma närmare min fantastiska dotter, så helheten var otroligt bra. Men jag kom inte hem hit för att bli en soffpotatis, det passade bara perfekt.
Sana gjorde i fjol tre assist på tolv matcher i allsvenskan och får nu en hel försäsong med laget inför kommande säsong. 30-åringen känner att han utvecklats mycket och blivit mer mogen som spelare sedan han hade en Blåvitt-tröja på sig mellan 2009 och 2012
- Jag kan spela på många olika positioner nu. Jag kan spela som central innermittfältare, tia, vänsterytter, högerytter och släpande forward. På den tiden var jag bara högerytter eller vänsterytter i ett 4-3-3 och även tia ett tag. Sedan är det klart att man har blivit mer mogen, inte bara för att man har blivit pappa, även som spelare. Man har spelat mycket matcher och allt sådant där, säger han.
- Jag känner mig som en mycket mer komplett spelare. Jag tar smartare beslut och allt sådant där, även om jag känner att jag alltid har varit ganska klok med att hitta instick, passningar och kunna se var man ska passa. Man blir dock också klokare med åldern. Om jag har slagit bort tre passningar spelar jag kanske enkelt i stället för att slå bort den fjärde också. Man har hittat ett lugn och blivit mer mogen. Ibland har man en dålig match, men det betyder inte att världen går under. Jag har fötterna på jorden när det går bra och dåligt och kämpar alltid på och ger hundra procent, fortsätter han.
Sana är dessutom, med sina 30 år på nacken, numera en av åldermännen i ett annars ungt lag. Mittfältaren är till och med äldst i hela laget, men känner sig inte gammal.
- Jag är inte den klassiska 30-åringen som dricker en kaffe och pratar om barn hela tiden. Jag är mer en clown som gillar att skoja och är sprallig. Jag försöker att inte bli för seriös. Det är klart att jag är seriös när det gäller min familj och min dotter som jag uppfostrar, men sedan vill jag vara mig själv som jag alltid har varit. Jag kan vara med folk som är yngre, det spelar ingen roll. Ålder spelar ingen roll. Det är klart att man ska vara smartare i sina beslut utanför planen, men på planen vill jag vara den spralliga, men ändå den fokuserade på matcher. Jag vill alltid sprida glädje, det är den personen jag vill vara.
Är det jobbigt att bli "gammal" fotbollsmässigt?
- Nej, jag älskar att spela fotboll. Jag känner mig också i otroligt bra fysisk form, så det är inte så att jag känner mig sliten eller liknande. Jag känner mig i bra form.
Sana fokuserar inte på att han möjligen inte har allt för många år kvar på planen. Han känner sig snarare bättre än någonsin tidigare och kör bara på som vanligt.
- Jag har faktiskt aldrig tänkt på det. Jag har tänkt att jag ska försöka vara så bra som möjligt. Jag känner att jag är i mitt livs form. Jag har lagt på mig muskler och allt sådant där och blivit mer mogen, samtidigt som jag tar hand om kroppen på ett helt annat sätt. Jag sover bättre, dricker vatten och allt sådant där. Med åldern hanterar man kroppen bättre. Jag har aldrig satt någon stämpel, ödet blir vad det blir.
Sana kom dessutom, förutom åldersstrukturen i truppen, tillbaka till lite av ett nytt Blåvitt på ett annat sätt. Numera har generellt sett fler svenska spelare än tidigare i föreningen utländsk bakgrund, precis som chefstränaren Poya Asbaghi.
Sana ser den utvecklingen som fullt naturlig.
- Jag har varit med om båda epokerna. Både den som är nu och den som var innan. Jag tror däremot inte att det handlade om vad du hette innan heller. Det var mer att du skulle vara tillräckligt bra. Jag var här när Håkan Mild och alla andra var här och då handlade det också om att vara tillräckligt bra. Det är så det är och det är så det ska vara i en toppklubb. Vissa kommer in och dominerar direkt, medan andra behöver tid, säger han och fortsätter:
- Rent coachmässigt vet jag dock inte om de har haft en tränare tidigare som heter Poya Asbaghi, men det är så Sverige ser ut nu och det är så det ser ut i Göteborg. Blåvitt ska vara hela Göteborgs lag, så enkelt är det och det är så det ser ut.
Sana menar att Blåvitt inte var laget som gemene man höll på i Angered när han växte upp i den stadsdelen, men att det nu har förändrats, något han kan se på Gamla Ullevi. Numera är flera spelare i Blåvitts A-trupp från flera olika stadsdelar i Göteborg, vilket han menar att läktaren är en spegling av.
- Jag tror att det blir mer och mer. När man kollar på matcherna är det mixat. Mot Östersund till exempel var det mixat. Hosam (Aiesh) kommer från Majorna, jag kommer från Angered, "Koffe" (Kristopher Da Graca) kommer från Backa/Bergsjön och Amin är från Angered, medan August (Erlingmark) är från Sävedalen och Robin (Söder) är från Stenungssund. Det är en mix överallt. Jag tycker att man kan se det på publiken. Det handlar om vilket år det är nu.
Sana ser nu fram emot att säsongen ska dra igång, men har dock inget resultatmål. Han vill snarare se att laget utvecklas och tar steg på planen för att nå visionen om att bli ett kontinuerligt topplag i allsvenskan 2022.
- Det viktigaste är att vi ska ta nästa steg i vår utveckling och i vår process. Vi ska bygga på längden och att vi verkligen försöker att bli bättre än förra året. Vi var ändå nära där i fjol om man tänker efter. Vi var en match från Hammarby när vi mötte Djurgården hemma och om vi hade slagit dem hade vi kanske varit ännu närmare dem. Vi var ändå där, men sedan stack det iväg i slutet. Det viktigaste är att vi ska vara bättre än förra året. Vi har en process för att bli bättre varje dag.
Sanas avtal sträcker sig också över just 2022, då han blir 33 år gammal. Mittfältaren blir motiverad av att få vara med på Blåvitts resa och känner att han skulle kunna avsluta karriären i föreningen.
- Man vill vara med, utvecklas och se vad som kommer att hända. Det är en otrolig motivation. Man vill inte vara med på ett lopp som inte ger något. När man spelar i Blåvitt spelar det dock ingen roll. Blåvitt berör alltid, oavsett om vi är i toppen eller botten. Blåvitt kommer alltid att beröra, så det hade i vilket fall varit inspirerande.
Sana fortsätter:
- Jag stänger inga dörrar, men det hade inte varit fel att avsluta karriären i Blåvitt och spela i många år till. Det hade varit perfekt. Jag mår bra, är med familjen och så länge jag utvecklas och sådär tycker jag att det hade varit en dröm att få avsluta min karriär i Blåvitt. Det hade varit otroligt.