Flera spelare i Helsingborgs IF har upplevt tillräckligt många historier för att ha material till självbiografier. Det gäller inte bara de mer etablerade som Andreas Granqvist eller Wanderson, utan också Markus Holgersson och David Boysen.
- Jag har fått det rekommenderat och jag har funderat på att göra det, och om jag ska göra det medan jag spelar eller efter karriären. Det kanske kan skada mig, men det skulle också kunna hjälpa mig. Det hade varit roligt, men man måste också ställa frågan: är du viktig nog för att folk ska läsa om det? säger Boysen.
Vad är det galnaste som har hänt i din karriär?
- Min tid i Jerusalem, rent generellt. Jag kan hitta exempel från andra platser som är mer galna, men hela upplevelsen i Jerusalem var... Jag berättar de flesta av historierna uteslutande till mina närmaste kompisar, för alla andra kommer att säga ”Äh, det är bara David som säger det” eller ”Vi tror inte på dig”. Jag förstår dem, för jag hade inte heller trott på några av de historierna jag varit med om.
Boysen skrev på för Beitar Jerusalem i december 2017. Innan det hade han varit i AB, Lyngby, Viborg, Roda, och Bröndby. När han kom till Beitar Jerusalem så var han en av lagets bäst betalda spelare, men det ekonomiska och familjen var nästan det enda positiva med halvåret där.
- Överlägset det bästa kontraktet i min karriär. Efter några veckor i klubben så ringde den dåvarande ägaren, som bor i Miami, och sa till tränaren: ”Den här, den här, och den här spelaren ska inte spela mer, jag vill att de ska lämna för jag vill sälja klubben”. Jag var en av dem. En annan var Yossi Benayoun, så det var ändå någon som var något.
Boysen hade bara gjort ett inhopp och en start i ligan, och efter det samtalet fick han bara spela ett par cupmatcher och ett par ligamatcher i slutet av säsongen. Resten av tiden handlade om att komma till träningarna, för att hålla formen och att ha kvar känslan av att vara fotbollsspelare.
- Jag stannade eftersom halva mitt liv är i Israel. Stora delar av min familj bor där och jag hade ett bra kontrakt, men jag lämnade i slutändan. Jag flyttade inte dit för pengarna, utan för att spela fotboll.
- Varje dag var det något nytt. Vi hade en WhatsApp-grupp där de skrev truppen för nästa match. Mitt namn var alltid där, för de ville att jag skulle göra misstag så att de inte behövde betala min lön. De ville att jag inte skulle dyka upp, men jag dök alltid upp trots att jag visste vad som skulle hända. Mina saker var inte ditlagda i mitt skåp, för jag skulle inte spela. Jag dök upp och blev borttagen från trupperna igen. Det var så nästan varje vecka. Det påverkar dig, men det är samtidigt en erfarenhet. Inte som jag ville ha det och jag skulle säga att ägaren vann striden mot mig. Jag hade ett långt kontrakt och lämnade alla pengar där.
- Jag hade kunnat vara kvar och ta alla pengar, men det var inte min stil. Jag var fortfarande för ung för att offra fotbollen.
27-åringen Boysen har erfarenhet av många saker i sin karriär, oavsett om det handlar om ägaren i Beitar Jerusalem eller att uppleva rasism (på grund av sina rötter till Israel) under tiden i Lyngby. Än så länge har han i Sverige mest blivit uppmärksammad för vad han sa om klubben som han tillhörde i höstas, Elfsborg, där han inte fick mycket speltid.
- Jag tror inte du ska fråga tränaren, du ska fråga styrelsen. Jag kan inte svara på det. Det finns ingen logik. Jag har ingen aning om varför de värvade mig. Jag har inget negativt att säga, det är dåtid och jag är glad att vara här, men jag kan inte svara på det för jag har ingen aning, sa Boysen till Kvällsposten om sin speltid där.
En annan sak Boysen nämnde i en intervju med Helsingborgs Dagblad var att han kände att han nu kunde vara sig själv i omklädningsrummet i HIF. Boysen har genom sin karriär haft en del raka och ärliga intervjuer, något han inser både för- och nackdelarna med.
- Jag har varit lite för ärlig i vissa intervjuer. Ibland när jag pratar med vänner säger de ”du borde kanske inte vara det, om det är någon matchintervju så säg inte några dåliga saker”, men jag kommer inte att ändra på det. Jag är ingen Real Madrid-spelare, ingen kommer minnas mig när min karriär är över. Varför då inte vara ärlig? När jag har slutat så kommer jag vara nöjd över att jag sa vad jag ville säga.
- Jag menade inte att vara (respektlös) mot någon i någon intervju. Jag var inte respektlös mot mina lagkamrater. När jag kommer till nya länder, som till Sverige, så kan man känna att några tänker att jag tror att jag är något. Sedan ser de att jag är en bra person, antar jag. Det är kul att se, när man är äldre så kan man reflektera över sådana saker.
Jag känner till några spelare i allsvenskan som inte trivs bra med sina tränare, men som inte säger någonting. Det har ju också en problematik.
- De spelarna är de smarta. Den här fotbollsvärlden är för liten för att vara ärlig hela tiden, men jag kommer inte att ändra mig. Jag kommer alltid vara ärlig och om någon frågar något... Det kan skada en och det har skadat mig. Ibland har tränarna tänkt ”Men...”. Det hade varit enklare att gå i en annan riktning, för då hade de sluppit att ställas inför verkligheten. Det är okej, det är så det är. Jag vet inte hur jag hade gjort om jag var tränare. Man har inte hand om en enda person, utan alla. Jag behöver bara ta hand om mig själv, men när jag hör folk säga något som jag vet är bullshit, då ryser jag lite. ”Hur kan du göra det?”, men vi alla gör väl det.
- Mitt råd är kanske något mitt emellan. Var ärlig när du kan, men om det hjälper din karriär att ljuga, så ljug.
Han har under sin karriär även upplevt att han lätt blir placerad i olika fack.
- Jag ser att folk skriver upp mig som en dum pojke och sådana saker. Jag vet att de inte stämmer. Det är inte som att jag vill måla upp mig som någon som är väldigt smart, jag bryr mig inte om det, men ju äldre du blir, desto roligare blir det. Det har inget att göra med verkligheten. Folk känner dig inte. Som ung kan det skada dig och det skadade mig. Som ung gjorde jag de dummaste sakerna. Då läste man om saker efter matcherna. När man spelar i mindre klubbar så vet folk mer också. Man hamnar i olika kategorier om man är fotbollsspelare, särskilt i Skandinavien, med jantelagen.
- Jag vet hur det fungerar och respekterar det delvis. Vi ramlar i fällor om att man ska vara på ett visst sätt, men om man frågar dig eller mig så är vi alla olika. Hur kan alla bete sig på samma sätt? Det är inte alls logiskt. Jag försöker passa in nu för att jag är äldre nu, men jag är ändå mig själv.
Under försäsongen har Boysen kämpat med framför allt Mamudu Moro om en startplats till höger på mittfältet. Boysen såg ut att ha greppet om platsen, men enligt HD var Moro startspelaren på sista träningen inför dagens allsvenska premiär. Det finns ännu lite mer att få fram av Boysen, trots att det har gått bra än så länge.
- Det här är det bästa som jag har varit på två år. Jag är positiv, vi har en bra försäsong, och jag har startat varje försäsongsmatch sedan jag kom hit. Tränarna vet om vilken form jag kom hit med och jag är fortfarande lite bakom, men jag är mycket närmare än när jag kom hit. Jag har nog visat i försäsongsmatcherna att jag kan bidra med något, men förutom det så är jag bara här för att visa mig som fotbollsspelare och bidra på planen. Ingen ska förvänta sig något annat. Inga roliga historier, inga historier om mig när det kommer till nattlivet. Jag ska spela fotboll och resten är över. Det andra var länge sedan.
Helsingborgs preliminära elva (enligt HD): Joelsson – Randrup, Holgersson, Granqvist, A.Eriksson – Abubakari, Farnerud – Moro, Jönsson, Wanderson – Bjarnason
Övriga uttagna: I.Pettersson, Landgren, Weberg, J.Persson, M.Svensson, Benyu, Mbo, Boysen
Frånvarande: Pär Hansson, Fredrik Liverstam (skador)
Norrköpings trupp: Pettersson, Mitov Nilsson, Smith, Castegren, Krogh Gerson, Dagerstål, Lauritsen, Larsen, Alvarez, Vall, Thorarinsson, Fransson, Jakobsen, Haksabanovic, Kusu, Almqvist, Nyman, Holmberg, J.Larsson
Frånvarande: Thern, Skrabb (skador)
HIF möter på söndagen IFK Norrköping, en match som börjar 17.30 och sänds på C More Fotboll och streamat på C More.