Den 6 december 2010 kunde karriären ha ändats för hans del. Union Berlins Machambes Younga-Mouhani vräkte ned foten över Conchas smalben och i exakt det ögonblicket tog en helvetestid vid för svensken. Titanskruvar fick staga upp det sargade benet, operationer genomfördes och långsamt, långsamt inleddes den mödosamma vägen tillbaka mot fotbollsplanen.
Nu har drygt tolv månader gått och målet hägrar runt knuten. När VfL Bochums trupp återvänder från sin julledighet kommer den verkliga nystarten för 31-årige Concha.
- Du ringer lägligt, för jag har gjort stora framsteg på sistone. Äntligen är smärtan försvunnen och jag kan löpa med boll igen. Nu i januari får jag träna med laget och sedan gäller det att kämpa sig i full form. Magkänslan är fantastiskt skön nu, säger Concha till fotbollskanalen.se.
Hur snart får vi se dig i en tävlingsmatch?
- Det kommer efterhand. Jag har varit borta ett år och det tar sin tid att hitta rätt igen. Säkert behöver man köra ett par veckor för fullt med resten av truppen innan det är som vanligt igen. Men mitt mål är att kämpa mig in i startelvan på allvar under våren.
Hur är din fysiska status, med tanke på skadan?
- Min fystränare påstår i alla fall att jag ligger väldigt bra till. Det positiva är att kroppen går att känna igen, min kropp, den jag hade före skadan. Spänsten är tillbaka och snabbheten också.
På vilket sätt märker du av den långa frånvaron?
- Självklart finns en hel del sådana saker, men det blir nog tydligare ute på planen i matchsituationer. Där går allt så fort. Jag måste träna upp det snabba tänket igen, speluppfattningen, touchen på bollen. Det är en del grejer som ska till fortfarande, men just nu är jag framför allt väldigt glad över att få vara smärtfri. Sedan får tiden utvisa vad som mer kommer att krävas av mig.
När slapp du ifrån smärtan?
- Helt och hållet har det inte varit förrän nu på slutet, de senaste veckorna. Visst, man får ta en voltaren ibland, men det gör inte ont över själva brottet mer. Problemen har flyttats ner längs foten och det är helt naturligt eftersom jag inte utsatt mig för hård belastning där ännu. Jag har varken löpt tungt eller skjutit på ett år. Då är det naturligt att kroppen reagerar på ett ovant sätt, men det går gradvis över.
Ditt kontrakt går ut till sommaren – vad har du för planer då?
- Man slås allt oftare av de tankarna, när man börjar komma tillbaka. Jag stannar gärna här, absolut, eller så återvänder jag hem. Men nu är min förstaprio att ge allt för att få spela fotboll igen. Det är närmare än på länge och jag vill bara tänka på det nu.